April 2007
I april gjordes det inte så mycket, mer än att vi väntade på svaret från provtagningen.
Den 5 april fick vi samtal från Peter Siesjö som tog prov på tumören i nacken, svaret var att de fått fram friska celler från tumören och antagligen missat tumören, (sitter väldigt dumt till). Så nu planeras det för ytterligare en provtagning på tumören.
Tumören sitter inte i hjärnan, den sitter bak i halsryggen dvs mellan kota nummer 1-3, därför är det väldigt besvärligt att komma till för neurokirurgerna. Tumören är i storlek 2x3 centimeter stor och trycker på ryggmärgen.
Det finns så otroligt mycket nerver i det område där tumören sitter och det gör att det blir mycket besvärligt att komma till.
13 april åkte till Lund igen för att kolla upp Moas hjärta, dom kollade med EKG och ultraljud och allting var väldigt bra.
18 april bar det iväg igen till Lund, i morron ska andra provtagningen på tumören tas, denna gången ska Peter använda ett instrumet som är inlånad från annan ort. Den ska fästas i Moas huvud för att dom verkligen ska lyckas denna gången. Operationen gick bra enligt Peter, när vi träffade Moa på väg upp till uppvak fick jag en smärre chock, ingen hade talat om för oss att Moa skulle ha ett bandage runt huvudet, att se henne med detta stora paket fick mig att nästan svimma.
Efter instrumentet fanns där ett snitt som hon var sydd med 5 stygn därav bandaget.
Svaret på den andra provtagningen gav inte mer än den första, så nu är en STOR operation planerad i Maj månad.
Den 5 april fick vi samtal från Peter Siesjö som tog prov på tumören i nacken, svaret var att de fått fram friska celler från tumören och antagligen missat tumören, (sitter väldigt dumt till). Så nu planeras det för ytterligare en provtagning på tumören.
Tumören sitter inte i hjärnan, den sitter bak i halsryggen dvs mellan kota nummer 1-3, därför är det väldigt besvärligt att komma till för neurokirurgerna. Tumören är i storlek 2x3 centimeter stor och trycker på ryggmärgen.
Det finns så otroligt mycket nerver i det område där tumören sitter och det gör att det blir mycket besvärligt att komma till.
13 april åkte till Lund igen för att kolla upp Moas hjärta, dom kollade med EKG och ultraljud och allting var väldigt bra.
18 april bar det iväg igen till Lund, i morron ska andra provtagningen på tumören tas, denna gången ska Peter använda ett instrumet som är inlånad från annan ort. Den ska fästas i Moas huvud för att dom verkligen ska lyckas denna gången. Operationen gick bra enligt Peter, när vi träffade Moa på väg upp till uppvak fick jag en smärre chock, ingen hade talat om för oss att Moa skulle ha ett bandage runt huvudet, att se henne med detta stora paket fick mig att nästan svimma.
Efter instrumentet fanns där ett snitt som hon var sydd med 5 stygn därav bandaget.
Svaret på den andra provtagningen gav inte mer än den första, så nu är en STOR operation planerad i Maj månad.
26 Mars bär det till BUS i Lund
I dag bär det ner till Lund för första gången. 
Vi var hemma igår och packade vi visste inte när vi skulle komma hem igen. Vi tog sjukresor in till CSK för att hämta papper som vi skulle ha med oss ner till Lund. Taxin lämnade oss i Lund innan middag. Vi blev inskrivna på Avd 62 som är neurokirurgiska avdelning på BUS. Vi pratade med olika läkare och sjuksköterskor dom visade oss runt på avdelningen, helt fantastiska människor jobbar där. Måndagen gjorde vi inte så mycket mer än pratade och pratade.
27 Mars, Tisdagen CT-röntgades Moas nacke/hals
28 Mars, OPERATION NR 1, Idag ska Moa opereras för första gången, läkaren Peter Siesjö ska ta en prov på tumören i nacken på Moa. Peter ska gå in genom munnen och bak i nacken.
Vi träffade Moa på uppvak och det var en lättnad att ha henne vid sin sida igen. Hon piggnade till snabbt och vi fick åka till avd 62 igen. I morron ska vi åka hem, Moa saknar sin Cocker Spanielvalp Kellie, det är den ända hon pratar om
Nu är det en evig väntan och ovisshet om vad detta prov ska ge oss för besked.........
1:a provtagningen av tumören i nacken (uppvak).
21:e Mars 2007 Dagen då allting blev overkligt
Idag är den en magnetröntgen som skall göras på Moas huvud. Farmor Inga-lill följde med mig och Moa in på CSK och vid 13 tiden blev Moa sövd för första gången i sitt liv. Jag och Inga-lill väntade och väntade, dom sa att det tog mellan en och en halv timme att göra denna röntgen, när klockan var halv fyra var Farmor tvungen att köra hem så jag väntade själv på att Moa skulle komma ut från röntgen. Vid kvart i fyra fick jag träffa henne på uppvak och det var förfärligt att se henne bara ligga o sova, vi är ju vana vid att det alltid är full rulle på denna tjejen. Efter en liten stund på uppvak fick vi åka upp på avdelning 43 på barnavdelningen. Moa skulle kissa och äta innan vi fick åka hem. Jag ringe Moas pappa Johan och sa att allt hade gått bra, och vi eventuellt fick svar idag. Tiden gick och Lena en sjukskötterska kom in till mig o Moa på rummet och sa att vi skulle gå till samtalsrummet.
OKEJ tänkte jag, någonting är det ju med Moas nacke, vi själva hade i tankarna att det var en kotförskjutning eller någon muskelsträckning.
Klockan var fem i sju på kvällen, jag satt med vår underbara Moa i famnen och läkaren Staffan Sundström och Lena var också med. Staffan började med att säga att dom upptäkt en förändring i Moas nacke och att det var en hjärntumör, Sen minns jag inte mer utav detta samtal, jag bara skrek rakt ut, detta var så fruktansvärt overkligt, jag hann tänka mycket på de fåtal sekunderna innan jag brast i gråt. Moa frågade mig.. Vad är det mamma.. och torkade bort mina tårar. Lena ringde efter Mormor Britt-Louise och Farmor Inga-lill, dom kom så fort som möjligt in till mig. Pappa Johan hade börjat sitt lastbilspass i dag och dom ringde efter honom o sa att han skulle komma in till mig och Moa. Han drog handbromsen på lastbilen och fixade en chaufför så fort han kunde.
Svaret vi fick i dag var följande: En tumör vid namnet Chordum en tumör som inte är vanlig på barn, den växte långsamt, och att den inte spred sig och inte elakartad.
Vi blev inlagda under några dagar i Kristianstad då det gjordes röntgen även på mage/hals.
OKEJ tänkte jag, någonting är det ju med Moas nacke, vi själva hade i tankarna att det var en kotförskjutning eller någon muskelsträckning.
Klockan var fem i sju på kvällen, jag satt med vår underbara Moa i famnen och läkaren Staffan Sundström och Lena var också med. Staffan började med att säga att dom upptäkt en förändring i Moas nacke och att det var en hjärntumör, Sen minns jag inte mer utav detta samtal, jag bara skrek rakt ut, detta var så fruktansvärt overkligt, jag hann tänka mycket på de fåtal sekunderna innan jag brast i gråt. Moa frågade mig.. Vad är det mamma.. och torkade bort mina tårar. Lena ringde efter Mormor Britt-Louise och Farmor Inga-lill, dom kom så fort som möjligt in till mig. Pappa Johan hade börjat sitt lastbilspass i dag och dom ringde efter honom o sa att han skulle komma in till mig och Moa. Han drog handbromsen på lastbilen och fixade en chaufför så fort han kunde.
Svaret vi fick i dag var följande: En tumör vid namnet Chordum en tumör som inte är vanlig på barn, den växte långsamt, och att den inte spred sig och inte elakartad.
Vi blev inlagda under några dagar i Kristianstad då det gjordes röntgen även på mage/hals.
Januari-Mars 2007
Moa har klagat sedan en tid att hon har ont i sin nacke, vi har tagit kontakt med Vårdcentralen i Knislinge och vill att en sjukgymnast ska kolla Moas nacke. Sjukgymnasten skickar oss vidare till vår husläkare som även hon konstaterar att Moa är sne i nacken, hon skickar en remiss till Centralsjukhuset i Kristianstad (CSK) den 28 januari. Vi väntar och väntar på att Moa ska komma in till CSK för att få svar på varför Moa har blivit stel i sin nacke.
Vi fick till sist en tid den 28 mars på för en undersökning, Men veckan innan vi skulle besöka CSK klagade Moa på sin nacke mer o mer, tisdagen den 20:e mars kunde Moa inte lyfta upp sitt huvud från sin kudde, DÅ ringde vi till CSK och fick en akut tid på eftermiddagen. Dom var tre läkare som undersökte Moa och dom kom fram till att Moa skulle magnetröntgas dagen efter den 21 Mars.
Vi fick till sist en tid den 28 mars på för en undersökning, Men veckan innan vi skulle besöka CSK klagade Moa på sin nacke mer o mer, tisdagen den 20:e mars kunde Moa inte lyfta upp sitt huvud från sin kudde, DÅ ringde vi till CSK och fick en akut tid på eftermiddagen. Dom var tre läkare som undersökte Moa och dom kom fram till att Moa skulle magnetröntgas dagen efter den 21 Mars.
Här kan ni läsa om Moas tuffa kamp mot sin cancer
Moa är en 5-årig tuff, envis tjej från Hanaskog som har fått diagnosen
Atypisk Teratoid Rabdoid Tumör
Följ med i hennes kamp mot cancern
Atypisk Teratoid Rabdoid Tumör
Följ med i hennes kamp mot cancern
