Vår prinsessa Moa Henriksson

1 Nov, Feberfri även idag, strålningen gick bra. Moa sov nästan 30 min på uppvak, det är nog rekordet. Felicia kom för att ta CT-röntgen, och vem tror ni var med henne hela dagen, jo Moa. Hon såg på när Felicia satte nålen, var hos sovdoktorn och uppvak, var även med när Felicia tog bort nålen igen. Moa blev helimponerad, Felicia skrek inte när nålen drogs. Idag fick Moa sin bok, där hon själv har huvudrollen och hennes kompisar Elida och Felicia är med, boken heter Älvan och den tysta skogen, finns endast i ett exemplar och den har Moa. Eftermiddagen fick vi ett besked som kanske slår in i morron, KVH kanske ställer upp och tar hand om Moa i helgen, vi kanske får gå på permis under helgen, ska vara tillbaka igen på söndag kväll. Moa vill inget annat än att komma hem och hon önskar att KVH kommer hem till oss, så hon äntligen får träffa Kellie och Olli. Hoppet finns iallafall, men jag kan förstå KVH om dom tycker det är mycket att göra med Moa under dessa dagar, det är en hel del mediciner hon ska ha, vi kanske kommer hem. Hoppas hoppas hoppas. Moa tycker att KVH personalen är så snälla, där får hon även titta i lådan med leksaker....

2 Nov, Strålningen gick OK, men narkosläkaren Jonas ville ha en lungröntgen på Moa, hon syresatte inte sig till 100% idag, hon låg på 92. Det första jag tänkte var, Fan då får vi säkert en tid senare ikväll så kommer vi inte hem.
Vi åt frukost, Moa åt två små äggskivor sen smakade det inte mer. Var på röntgen 10.45, vilken tid, Jesper läkaren på avdelningen ville ha svar på röntgen innan vi fick åka hem. Avdelningen ordnade med KVH så dom kommer hem till oss i kväll. Antibiotikan är borttagen, hon har gått på antibiotika sedan vi kom in måndags i förra veckan. När vi fick beskedet om att ÄNTLIGEN åka hem på permis så tjoade vi i högan skyn. JIPPPIIII. Moa "lekte" med den underbara barnsköttaren EMMA hela förmiddagen, dom raceade med cyklarna i korridorerna, Moa var med Emma och hämtade sondmaten i källaren (på cykel). Vi hade "börjat" att packa redan igår, fall i fall vi fick gå på permis.
KVH NI ÄR UNDERBARA, TUR ATT NI FINNS. Vi får vara hemma ihelgen och bara va, ska inte göra mer än bara va. Moa vägde sig idag, hon har gått upp till 15,4 kg, YES. Hon kommer under helgen att bära en ryggsäck med mat på ryggen, vi har blivit lärda på hur vi sköter denna aparat. KVH kommer i kväll och sätter igång TPN en sorts mat som går in i blodet, den kopplas på i Moas portacat. När allting var packat och all mat och dyligt vi ska ha under helgen drog vi hemåt. Moa längtar tills KVH kommer ikväll, bara för att se om det är en vi "redan känner".
Ni kan inte fatta hur detta känns att äntligen få komma hem, när vi körde in på gatan där vi bor kom mina tårar, härligt att se huset vi saknat i nästan 14 dagar. Mormor & morfar kom hem med Oliver och Kellie, härligt, härligt.
Kellie blev så glad när hon såg Moa att hon sprang rakt in i Moas knä, så dom vek sig, där låg hon och Kellie på alla fyra Mitt på golvet.

VILL PASSA PÅ ATT TACKA FÖR ALLA BLOGGLÄSARE OCH ALLA SOM HÄLSAR TILL OSS. TACK TACK TACK

Hela kvällen väntade Moa på att Camilla från KVH skulle komma, hon dök upp vid halv åtta och kopplade på TPN, Moa hade somnat innan Camilla ens hade kört ifrån oss. Kvällen framför Idol med ett glas vin gjorde susen, jag blev bara tröttare och tröttare, skönt att snart hoppa i sin egen säng.


Emma i cykelrace, synd Emma du förlorade


Moa alltid nr 1


Efter racet blev det bokläsning


Moa med sin "matväska" på vägen hem från Lund

Helgen har varit precis underbar, Moa har varit så pigg och go hela helgen. Hon tar ryggsäcken på ryggen och går, hon skämtade till det lite igår när vi skulle äta, Oliver valde potatismos och fiskpinnar och då sa Moa när hon hörde pumpen i väskan att... Nu äter jag också fiskpinnar och det smakar gott mmmmm. Vi skrattade och bara log åt henne. Vi skulle gått ut och gått en runda med Kellie igår men det blåste alldeldes för mycket, så vi tog en runda i dag istället med vårt gåsällskap Jenny, Kevin och William. Pappa tvättade bilen som tyvärr inte sett vatten på några veckor. Vi har haft KVH här på kvällarna för att koppla in PTN medicinen och dom har även kommit på förmiddagen för att koppla bort det igen. Tusen tack KVH för att ni finns, ni är guld värda det vet ni.
Moa var hos sin farmor o farfar under eftermiddagen, hon hjälpte farfar att köra åkgräsklipparen för att samla upp löven som har fallit. Hon börjar likna sig själv igen förutom att hon inte äter någonting.

Jaha, och då är vi i Lund igen, söndagkväll och klockan är runt halv sju. Moa sov nästan hela resan ner, men det var inga problem för henne att somna igen för natten. Vi själva kopplade av en stund framför tv:n, sen var det natti natti även för oss, för i morron börjar vi med strålningen igen. Äntligen börjar vi se ett slut på dessa sex veckor (blev ju nästan sju på grund av att vi missade 2 strålningar), ska bli helt underbart att BARA få cellgifter för en bra tid framöver, dessa ses/sju veckor med strålningen har varit så fruktansvärt jobbiga

Vi måste bara tacka ALLA som hjälpt oss med Oliver under denna veckan han haft lov, han har varit fullt upptagen med att leka med olika kompisar, visst har han saknat oss men han säger själv att han har haft det jättebra, vill även tacka alla föräldrar som har en sån förståelse för oss som familj, och som verkligen tänker på Oliver, vill inte nämna några namn, men ni vet själva vilka ni är. Tusen tack, ni betyder jättemycket för oss....

5 Nov  Tog i dag upp med strålningsenheten om hur Moa ser ut bakom sina öron, hon ser helt brännskadad ut, fick mer salva att använda,  Hanna-Carin på strålenheten tyckte även att vi ska ta detta med våra läkare på avdelningen. Strålningen gick bra, vi var på avdelningen igen efter en halvtimme. Felicia med familj kom till avdelningen tidig förmiddag, vi umgicks hela tiden dom var här. Felicias mamma och pappa skulle på samtal med läkarna och då tog vi med Felicia till lekterapin och var där så länge. Jag själv tog chansen och var på massage, som barncancerfonden sponsrar med, urskönt. Kom tillbaka och mötte Karro i dörren på lekterapin och hon såg inte så glad ut, hon orkade inte snacka så vi ska träffas i morron och prata lite. Läkarna tog fram en salva till Moa som hon ska använda på sina skador bakom öronen, där det är både antibiotika och cortison i, hoppas det blir bättre. TPN (medicinen i blodet) plockades bort idag, ska bara ha sonden där vi idag har ökat mängden mat, Moa vägde idag 15,6 kg, det går sakta men säkert upp. På kvällen var vi på lekhumör, vi gjorde pappersflygplan med Saga och hennes mamma, vi åkte hissen upp till våning 5 och kastade ner planen, försökte att träffa en stor drake som hänger i luften, vi försökte ett antal gånger innan en viss person lyckades...Naturligtvis JAG. Pappa Johan fick lång  näsa både från mig och Moa, ha ha ha.. Moa vill hem i morron, men vi får först se om trombusiterna ligger bra annars får vi nog stanna, vi trodde idag att vi skulle få åka hem men nejdå, vi stannar tills hennes trombisar håller i sig, och producerar sig själva... Längtar hem, det var så underbart att få vara hemma...




 Skadorna från strålningen

6 Nov, vi vaknade lite sent, men vi var först till strålningen, narkos kom bak efter. Moa sov himla länge idag, ända till klockan tjugo i tio, men det är inte konstigt, hon ville kolla på film klockan 5 i morse men det fick hon INTE. Felicia med familj var på avdelningen när vi kom ner, Moa och hon lekte en stund. Pratade med en utav vår läkare i dag, Lars Hjort, han sa åt oss att vi kunde köra hem om vi ville, men var tvungna att komma jättetidigt i morron bitti om Moa behöver trombucyter, varje morron tar dom prover kl 04.00 på Moa så vi bestämde att stanna, vi känner att efter en sådan här lång tid på sjukhus och stiga upp kl 3 på natten för att ta proverna kändes inte helt okej kan jag säga, vi kanske kör hem tidigare i morron i så fall för att träffa Oliver, men kör tillbaka på kvällen igen. Vi får se hur vi gör i morron, det är ju bara 5 strålningar kvar. Vi bestämde oss iallafall att följa med Felicia hem till henne, så vi kommer ifrån sjukhuset för en dag, vi var där hela eftermiddagen, vi var tillbaka på avdelningen lite i åtta på kvällen. Vi fikade, och vi lagade tacos, Moa smakade en bit av tacosbrödet och en tugga färs men det var ingenting som smakade bra, synd för tacos älskar Moa. Felicia däremot åt som en häst och det gjorde vi andra också även Heffa. Det var en underbar dag, vi var ute på en lekplats och åkte rutschkana, det blåste så fruktansvärt kallt så vi var bara ute en liten stund. Moa och Felicia lekte förstås doktor och vem fick vara patient, Jo Ja, dom tejpade och tog blodprover, det är så himla härligt att se sådana kämpar leka tillsammans, man blir alldeldes tårögd.

Kämpa på tjejer ni har varandra att stötta, ni är våra prinsessor......


Moa & Felicia





7 Nov, morronen var som vanligt, allt gick bra. Läkarna gav oss permis under dagen, ville ha oss tillbaka ikväll. Felicia var på avdelningen, så lite lek hann våra prinsessor med innan vi sedan drog hemåt. Så fort vi kom hem gick Moa och jag till Ollis skola och mötte upp honom, han blev glad att vi kom hem en runda. Olli gick hem till pappa och Moa o jag gick och hälsade på barnen på dagis. Först när vi kom in tittade alla barnen konstigt på Moa, vi hade pratat om det på vägen till dagis att barnen ev tittar eller frågar om den slangen hon har i sin näsa, det kom en och en annan kommentar, men Moa tog dom jättebra, vi fick skämta till det lite. Vi var på dagis nästan i en och en halv timme, Moa ville inte hem, vi hälsar på så ofta vi kan.  På mellanmålet skulle Moa också ha, hahahaha, hon åt havrekuddar och fil med kanel på, inte visste jag att Moa åt kanel, hon åt inte mycket men en 4-5 kuddar åt hon iallafall. Tack till alla härliga människor på Skorpans dagis, ni är så goa.... När jag äntligen fått hem Moa igen, så åt vi spagetti och köttfärsås, även då tog hon 2 tuggor men tyvärr smakade det inte som förr. Vi har fått nya ordinationer att höja sondmaten, hon har gått ner till 14,8 och vi vill iallafall att hon ska gå upp ett kilo eller två. Vi packade om vår västka, mormor och morfar kom och hämtade Kellie, (Kellie hann vara hemma hos oss under eftermiddagen), körde Olli till farmor, där Moa spelade ett parti kort innan vi drog hemåt (Lund) igen. Moa somnade en stund i bilen, men var på samma glada humör när vi stannade i Lund. Uppe på avdelningen under kvällen hade Moa och Malin vattenkrig, där dom använde sprutor som vapen, Carina H (avd clown) var mer blöt än torr, Moa skrattade så hon kiknade. La mig för att killa Moa på ryggen för hon skulle somna och det slutade nästan att jag somnade innan. Moa ser något enormt fram emot när strålningen äntligen är över, det ska bli skönt mamma säger hon. Vi somnade som klubbade oxar hela högen innan klockan var elva...Gött att sova. Måste berömma nattpersonalen på avd, vi ligger tre pers i rummet och personalen är inne kl 02.00 för att stänga av Moas mat, (fastar från kl 2) och tar proverna kl 04.00, och ingen av oss vaknar, det känns kusligt att veta att personer rör sig i rummet på natten men vi bara sussar vidare, vi hör dom inte, helt otroligt tycker vi, jag själv har alltid varit lättväkt, vaknat av det lilla minsta, så det känns lite kymigt faktiskt, men tur är väl det för annars hade vi ju aldrig fått sova en hel natt......Sov gott, hörs i morron


Moa, Mamma och Saga är helt inne i sagan


Saga och Moa kollar i spökhuset på sagostunden

8 Nov. Dagen har sett ut som vanligt, fick idag reda på vilka biverkningar Moa eventuellt får pga strålningen, hennes ena spottkörtel är tyvärr redan skadad på ena sidan, tänderna kan hon få besvär av i framtiden med att tänderna kanske inte kommer att växa som dom ska, jag frågade om händer och armar, då sa stråldoktorn att det trodde han inte att skulle bli problem, skönt för tänderna går ändå att göra vid. I morron drar dom ner på strålfälten, hon har tidigare haft 5 strålfält men från och med i morron ska hon bara ha 3, det ena strålfältet dom tar bort är det fältet som ligger närmst ryggmärgen, det andra vet jag inte. Felicia var här idag också, Moa & Oliver fick en inbjudan till Felicias kalas som ska vara i december, Moa blev jätteglad. Under eftermiddagen var vi alla på lekterapin och bakade muffins, när Flisan åkt hem var vi kvar en stund innan vi gick upp på avdelningen. Moas sår bakom öronen ser inte bra ut, jag fick tillåtelse att klippa hennes tunna hår lite mer, så nu är hon korthårig men lika sockersöt som vanligt, sen var det duschen som gällde och en tur på cyklen innan det var läggdax. Moa ville att nålen ska dras i morron så hon kan bada i badkaret i helgen när vi är hemma. Hon har nu haft nålen i nästan 7 veckor så skinnet behöver verkligen vila, samtidigt som hon vill bada så vill hon ha nålen kvar, för på söndag när vi anländer till Lund igen måste nålen sättas. Vi längtar som fasiken hem till i morron så när strålningen är gjord och Johan och jag ätit frukost bär det hemåt, vi packar det viktigaste från Lund, det vi behöver nästa vecka låter vi vara kvar..... 


Moa & Felicia bakar muffins


JA, vi slickar skålarna, gött va dä

9 Nov, Dagen började inte precis vad vi hade planerat idag, under strålningen när Moa skulle ta bilder gick maskinen i sönder, där tillkallades "tekniker" som skulle fixa maskinen under tiden Moa var nersövd, men det slutade med att vi fick förflytta henne från rum ett till rum två, det var lite struligt med alla sladdar men till sist blev vi klara, vi var på uppvak halv tio, och vid normala fall brukar Moa både vara vaken och vara på avdelningen igen. Syrran Marie ringde och efterlyste Moa på uppvak, hon blev bekymrad att någonting allvarligt hade hänt. Vid halv elva kom vi till avdelningen, Moa sov fortfarande, men vaknade tätt där efter. Vi som trodde att vi skulle få åka hem nu när vi var klara, men ack vad det sk.. sig, Moa var tvungen att ha en påse blod innan och det tog nästan en och en halv timme till, så vi körde från Lund vid halv ett. När vi kom hem fick vi besök av Johans jobbarkompis Mats (tack för den fina presenten den uppskattas), vi fikade, Moa åkte till en kompis (Elida & Lova) en stund. Oliver kom hem, blev så glad att få se honom, han var nyklippt och snygg som vanligt. Johan körde till veterinären med Kellie, och Olli och jag gjorde oss iordning inför kvällen. Ollis klass ska ha disco, och när vi är hemma måste man försöka att ställa upp även för Oliver, så jag och Oliver ska på disco och Moa o Johan tar kvällen som den kommer. Discot slutar kl 21.30 och då vill jag säga att mamma Jenny är trött, hoppas jag hinner lägga huvudet på kudden innan ja somnar.


Jonas (narkosläkaren) Maskinen som ej står rakt (Moa ligger under täcket)

NU ÅTERSTÅR DET BARA 2 GGR TILL MED STRÅLNINGEN, 28 GGR ÄR GJORDA....JIPPPIIII

10-11 Nov Helgen har varit underbar, tyvärr så kräkte Moa upp sonden idag så vi får vara lite traggiga att hon måste äta, har iallafall ätit lite men inte mycket, får se om vi måste sätta den i kväll när vi kommer ner eller vi kan vänta tills i morron när hon är sövd, jag hoppas innerligt att det blir i morron under narkosen. I går var det rakapparaten som gällde för Moa, hon tyckte att det var skönt att bli av med håret, det hade hon inga problem med, men att se henne utan hår (helt) fick mig att inse att detta hade hänt förr eller senare. Moa var och lekte med sin kompis Tindra, efter en stund hos Tindra var dom här hos oss, och gissa vad dom lekte, jo doktor och sjukskötterska. Dom hade superroligt. Oliver och Moa badade under förmiddagen, Oliver lekte med henne innan han skulle ut till kompisar själv, och det slutade med att han sov över hos kompisen. Kvällen för oss blev inte så långvarit.
Idag var Farbror Jonas med familj hos oss och bjöd på frukost, roligt att äta ihop med fler runt matbordet, Moa följde med Mathilda och co hem och dom skulle vara ute i trädgården. Johan körde till stan för att spela innebandy, jag själv ska packa inför denna veckan som kommer, och förhoppningsvis hinna ut med Kellie på en runda också. Vi kör till Lund mot kvällningen, ska sätta nålen och bädda rent i sängarna, det ska också skötas i vårt 2:hem.
Vi körde bort till farmor o farfar och lämnade av Oliver, Moa kom dit från faster o Jonas, vi drack kaffe och flabbade lite innan det var tid för att åka till Lund, Farmor satte på Emblaplåster på Moa, idag var det hennes jobb. Vi anlände till Lund vid kvart över sju. Syrran Annelie tog emot oss med öppna armar, vi satte nålen och det gick skitbra.. Snackade lite med personalen på avdelning 62, Katarina som vi hade mycket då Moa låg där, hon är helt fantastisk, dom tycket det är så roligt när Moa kommer och hälsar på, dom vill gärna följa hennes sjukdomstid.....Dom ser ju att hon är pigg och glad och det gör dom bara glada...

12 Nov, Måndag igen, Moa väckte mig kl kvart i sju, hon ville till strålningen och hänga apan i trädet. Strålningen gick bra, sonden sattes, men tyvärr hostade hon upp den igen när vi kommit till uppvak. Jonas narkosläkaren tyckte vi skulle söva henne igen för att sätta en ny sond (nr 2 idag), i och med att Moa har svårt för att äta och dricka så är det svårt att sätta en sond, hon måste svälja på kommando. Vi var på avdelningen igen vid halv elva. Det togs prover igen inför ett njurfunktionstest som vi ska ta under vissa timmar i dag, så i eftermiddag blir det 2 st stick i fingret. Får besök idag av Familjen Wihlborg från Eslöv, Moa ser verkligen fram emot att få träffa Gabriella, för det var ett tag sedan sist. Moa hann träffa polaren Felicia en runda innan dom körde hem igen, Felicia hade lite feber, hon såg inte kry ut idag, men hon kommer tillbaka igen för hon är en riktig sprallig go tjej. Dorte och Gabbi kom vid kvart i två, Gabbi följde med och såg när Moa tog stick i fingret och duktig som vanligt, vi fikade lite sen var vi en stund på lekterapin. Moa fick en pyjamas i ROSA, och ett par innetofflor av Fam Wihlborg och vi bestämde att i morron när det är sista strålningen ska Moa ha den nya fina pyjamasen på sig. Moa ser verkligen fram emot att det är sista gången i morron, hon har sagt det flera gånger idag. Felicia med Familj dök upp igen framåt kvällen och Moa var förstås inne hos henne och pyslade om henne, nu är det Felicias tur att ha feber. Eftersom jag blev väckt av Moa vid fem i morse så känner jag mig ganska trött, så jag får se om jag orkar att se Prison Break i kväll.....


Moas apa i strålningsträdet, Syrran Maria följde med oss idag


Jonas söver Moa för 2 ggr för sondsättning, Jonas är favoriten


Sonden är satt, och madaväskan är på, lika glad som alltid


Gabriella & Moa

13 Nov, Äntligen dagen D. Moa vaknade innan sju i morse, hon frågade hela tiden när vi skulle gå till strålningen, vi gick lite tidigare idag för foto måste tas för alla som varit med Moa under dessa 30 strålningar. Det kändes som om hela jag bara går med ett enda stort leende idag, även Moa är väldigt pigg och glad. Hennes dörr är smyckad med presentsnören i guld och silver, det känns som om denna dagen blir väldigt  annorlunda, som om det är jul eller något. När vi kom till strålningen fick Moa en present, en grå myskatt med en påse runt halsen, i påsen fanns det ett silverhalsband med en katt på. Det riktigt lös i ögonen på henne. Strålningen gick fort idag, vi var på uppvak, när jag ser tjejerna där kommer mina tårar, glädjetårar, jag kan inte beskriva med ord hur denna dagen känns, en milstolpe är nåd, vår dotter har genomgått en otroligt tuff strålning som vi tycket hon klarat alldeldes utmärkt, vilken tuff tjej, vilken underbar go unge, ja, ja vill bara slänga ut orden på hur himla glada vi är idag. På avdelningen sen var det mer bus som gällde, alla grattade Moa för att äntligen denna dagen är nådd. Vi var inne på avd 62 och fick en present (som Katarina lovat Moa häromdagen), på avd 64 blev det truckåkning i kullverten. Sen bär det till leksaksaffären där Moa får välja en fin sak. Jag önskar med hela mitt hjärta att en sådan här dag som denna kommer fler, många fler. Moa valde inte en sak, det var en Nasse (rosa), stickers, puzzel och målarbok, men det är hon guld värd, när vi var på väg ner till leksaksaffären började det att vräka ner snö, härligt men fy fasiken vad det var ruggit, Moa satt och bara mös i sin vagn. Eftermiddagen tillbringade vi hos fam Wihlborg i Eslöv, skönt att komma ifrån sjukhusets fyra vita väggar, för i morron är det droppställningen som gäller och fram tills vi åker hem på torsdag. Kvällskaffet drack vi i matsalen tillsammans med fam Jönsson, vill tacka för de fina blommorna.


På väg till sista strålningen, Jippi


En glad Moa


Hela gänget från strålningen


Dörren var smyckad av personalen på avd, GRATTIS MOA



Att åka i kulverten på en truck, var en av överraskningarna från avdelningen

Efter dessa veckorna som nu löper mot sitt slut har vi tillbringat 6 dagar hemma, det känns som en befrielse att äntligen få komma hem och försöka att få vardagen att fungera så vanligt som möjligt, att göra läxorna med Oliver, att kunna gå ut med hunden på sina promenader och framför allt träffa lite folk som vi inte träffat på evigheter. Visst måste vi tänka på Moas infektionsrisk, vi får passa på dessa dagarna där vi vet att hennes värde är bra. Efter dessa veckor inlagda på sjukhus så tycker vi nog att det har gått rättså fort ändå, jag kommer ihåg den dagen jag skrev på bloggen där det var 29 gånger kvar och idag är det över, känns rättså konstigt ändå, tiden rinner iväg. Det känns skönt att det "bara" är cellgifter nu ett bra tag framöver och ingen strålning, men det som kommer upp i huvudet nu är NÄR ska hon röntgas, hur går det, har strålningen hjälpt. Nu har strålningen äntligen är över börjar jag direkt att fundera på MR-röntgen, ja så är jag funtad, ingenting kan man släppa, oron finns här hela tiden, har den minskat, är den borta, finns där rester kvar, tar cellgifterna resten av tumören, ja varför kunde inte detta vara det sista på Moas behandling och att vi fick svaret att ALLT är borta, hon har blivit av med skitet....

14 Nov, Natten har inte varit rolig, Brandlarmet gick på avdelningen rund midnatt, mitt i min dröm vaknade jag av brandlarmet (en fruktansvärd signal) och trodde jag drömde att "det ringde in", när jag insåg vad det var blev jag rädd, trodde nog att det var falskt alarm men det var det inte, det var fullt av rök neråt korridoren där vi ligger, i en isoleringssal var det en sorts diskmaskin som börjat att ryka något fruktansvärt, den röken var inte helt giftfri, en farlig plaströk, fy fasiken vad det luktade, poliser, brandmän och ambulansvården var på avdelningen. Inget rolig alls, Moa sov som en stock, så vi fick visa henne på foto vad vi hade varit med om i natt. Morron började bra, det kändes konstigt att vara på avdelningen, att inte gå till strålningen, Moa frågade mig om vi inte skulle gå idag, men ack nej. Förmiddagen var ingen rolig alls, har varit ganska låg hela dagen, känner mig som om jag bara vill hem och aldrig komma tillbaka igen, att vara på en sådan här avdelning och se olika barn fara illa är inget roligt, man blir så rörd att man bara vill försvinna.
Moas cellgifter startade vid 11-tiden, allting gick bra, förutom att droppställningen är så fruktansvärd tradig att asa på. Kl halv två var vi i gympasalen och kollade på en clown, barnen tyckte det var jätteroligt. Vi var även hos tandläkaren vid halv fyra, det gick jättebra. När den tredje cellgiften hade gått ett tag började Moa att se trött och hängig ut, hon har klagat på huvudverk idag så det blev alvedon i sonden. Gifterna var slut vi halv fem, Moa låg och vilade en bra stund innan det var dax för pizzakväll på avdelningen, åt inte mycket idag, var inte så hungrig. Kvällen tillbringade vi dagvardagsrummet tillsammans med Felicia och hennes mamma och pappa. Moa och Felicia spelade tv-spel med papporna, vi mammor låg i soffan och gjorde precis ingenting. Längtar bara tills klockan 21 till Greys börjar, för då är det jag och Karro som har första parkett framför den tv:n. Längtar som fan hem i morron, när nålen är dragen framåt eftermiddagen ska allt vara packat (7 veckors packning) och sen drar vi som en löpeld hemmåt... Längtar till vår älskade Oliver.........







15 Nov, Äntligen blir vi utskrivna idag. Medicinerna kom inte igång som dom skulle, skulle börjat vid 10 tiden, men kom inte igång förrän kl halv tolv. Medicinen skulle gå in på 4 timmar, det var de längsta timmarna på väldigt länge. Vi var på lekterapin ganska mycket idag, för att få tiden att gå. Vid halv fem blev Moa bortkopplad från droppställningen, och nålen drogs, det gick jättebra idag. Vi var färdigpackade så vi försvann från avd ganska fort. Syrran Annelie, (en favorit) gav Moa en stor kram och sa vi ses igen, Ja tyvärr sa vi, det kunde ju varit på andra principer. Vi hämtade Olli och Kellie hos mormor sen var det bara hem och packa upp alla saker. Kvällen var helt underbar, att ha hela familjen samlad det känns skönt. Ska iallafall vara hemma tills onsdag nästa vecka då vi ska ner igen för att få en cellgift och stick i ryggen (cellgift i ryggmärgsvätskan), men det känns som om det är länge till. Home sweet home..................................................

Vill tacka alla bidragsgivare och för alla fina kommentarer, det är väldigt roligt att läsa och dom styrker oss................



16 Nov, Dagen har varit bra, skickade Oliver till skolan, kändes bra att äntligen få göra något själv, börjar likna en vardag. Moa var på toppenhumör. Vi skulle in och handla, det behövdes kan ja säga, men först får vi tömma allt gammalt i kylskåpet innan de nya varorna kom hem. Moa ville vara hos farmor medans vi var inom mitt jobb och sedan var och handlade. Vill bara säga tack till Henrik och Leif och alla andra på mitt jobb. Tack tack,
Eftermiddagen gick otroligt fort, jag städade lite, tvättade, jag tror ingen vill se vår tvätthög, att bara ta tag i den är inget roligt. Vi åt tacos till middag, Moa sa att även hon åt det, fast i sonden.
Vi ska ha ett kalas i morron, vi ska fira att Moas strålning är över, Kellie blir 1 år och Moa har namnsta på söndag, inget jag visste men vi fick reda på det genom båda öronen av Moa. Hon kommer nog i tidningen också i morron på namnstadsidan. Mormor och morfar kom och hämtade sin hund Nellie, (passat henne idag) dom stannade på en kopp och sedan var det ryggläge som gällde för oss alla i soffan. Det blev idol för hela slanten...