Tuffa känslor för storebror
Ger er alla bloggläsare en stor kram på alla hjärtans dag...
Dagarna går o går, med allt som innebär med detta, jobb, skola och aktiviteter.
Igår fick ja lite ensam tid med Oliver, som ni vet så har han kontakt med Petra från Lund, som han haft en längre tid. Hon ringde till Oliver i onsdags och dom snackade om allt möjligt. Och igår frågade ja Oliver vad dom snackade om och han berättade för mig, och då kom tårarna. Oliver mår inte bra, han har så många känslor inom sig som han inte kan handskas med, han är rädd för att berätta för oss, då han gör oss ledsna. Samtalet blev djupare o djupare och han verkligen öppnade sig för mig. Vi pratade om allt, precis allt angående Moas sjukdom, vad hon gått igenom, vad vi har gått igenom och framförallt vad Oliver går igenom. Vi är så ärliga mot varandra (som vi alltid är), men ja talade om för honom att vi älskar honom precis lika mycket som Moa, att våra barn är av samma kött o blod, och att ingen kan ta dessa känslorna ifrån oss. Ingen i hela världen,,
Oliver vet att denna cancern Moa har är väldigt allvarlig och vi vet inte hur det kommer att sluta, Men att hon kämpar som hon gör, gör att vi som står bredvid kämpar med henne. Vi KAN tyvärr inte göra mer än vad vi redan gör.
Vi kom överrens om att Petra ska komma till Olivers klass och prata med barnen där, Oliver får tyvärr frågor som angår Moa och vill inte alltid svara på svåra frågor, då han själv varken kan besvara frågan på ett bra sett, eller rent av inte vill. Så fort Moa inte är i skolan (då vi är i Lund) så kommer där många frågor om Moa, det är dom allra värsta frågor också som både gör han ledsen och arg, han har ingen att dela dessa känslor med på skolan, ingen som är i samma situation och därför blir han såååå sårad..
Ja förklarade för Oliver hur jag tror hur barnen känner, dom känner Moa allihopa och det är en liten skola, alla ser Moa dagligen och så fort hon inte är där så kommer funderingarn hos barnen. Dom gör det inte för att vara elaka, dom gör det för att dom bryr sig om både Oliver och Moa, barn är barn och dom kan nog inte föreställa sig hur vi i hela familjen mår.
Vi avlutade vårt samtal med att krama varandra länge och hårt soch säga hur mycket vi älskar varandra, att vi ska vara öppna och ärliga inför varandra.
Bilden är tagen i Turkiet 2008 "äkta syskonkärlek"
Jag blir rörd när jag läser din text och ser den fina, fina bilden. Ibland tror man att man vet hur sina barn känner, men de vill förstås skydda oss föräldrar ibland. Oscars bröder är 14 och 16 år och de säger inte mycket om hur de känner. De säger bara att allt är bra. Och man får bara ana hur de egentligen har det. Så glad du måste vara för det här samtalet, för det är ju ofta som du säger, dagarna går.
NAWW,, det e klart att det tär på oliver.
Han är stor samtidigt är han INTE stor,.
Barn e barn som du säger, men det e nog bra att det kommer nån dit å pratar med barnen och med personalen.
du har rätt, ni kan inte mer än bara finnas där både för Moa,oliver å för hela familjen.
Kram
Det måste vara jobbigt för honom också men vad glad jag blir när jag läser att han öppnar sig så för dig och att ni kan prata på det viset med varandra. Det är guld värt!
Jag uppskattar när föräldrar är ärliga inför sina barn. Det är viktigt att få lära sig som barn att alla känslor är accepterade, viktiga och livsnödvändiga.
Vilken otrolig sammanhållning ni har i er familj och ni kämpar på! Jag beundrar er.
Härlig bild på syskonen. Jag har själv två barn - en pojke och en flicka och hoppas att de också kommer att ha mycket glädje av varandra. Såsom dina!
Ha en riktigt skön helg!
Många kramar
Du har verkligen underbara barn! Tack för att du delar med dig av din historia!!!
Kram Camilla
Tårarna rinner på mig.....men det är tufft för ett litet barn att bära på allt. Vet knappt själv hur man ska hantera allt. Mycket som händer runt oss för tillfället.
Hoppas vi ses imorgon
Kram på er alla
Vad bra att ni kunde prata så här, jag tror det är väldigt bra att Petra kommer till Olivers klass och berättar om Moa.Det är klart att det måste vara jobbigt för Oliver med alla frågor och bra att han får hjälp att hantera det. Följer er hela tiden fast jag inte "gör avtryck" så ofta. Kämpa Moa, som du gjort hela tiden!
Kram Ingrid
Hej
Usch, måste vara skitjobbigt för Oliver! Går verkligen inte att förstå... Skönt att Petra ska komma och prata med Olivers klass så att han slipper alla jobbiga frågor. Man förstår ju att barnen undrar och på mindre ställen (eller skolor) blir det ju mer att "alla känner alla" och undrar hur det går.
Kram!
Det är med tårar i ögonen jag läser detta inlägget.
Ja tänk så mycket syskonen får gå igenom med, all oro, tankar och funderingar osv.
Ja en öppen och ärlig relation är alltid den bästa.
Känns skönt när man verkligen har kunnat prata av sig och det måste kännas jätteskönt för Oliver att ha fått gjort det.
Kram Jessica
Känslorna man känner när man läser det du skriver är så starka Jenny..Kram på er allihopa!
Kristina o Patrik
UNDERBAR BILD!
Styrkekramar från en änglamamma!
Vill bara skicka en jättekram till er alla på alla hjärtans dag! Moa är en underbar liten flicka, stark och modig och hennes storebror är precis lika fin. Vilka känslor. Vilken brorsa! Önskar er allt gott!
Kram Linda
Oj så gripande... Oliver... så klart du har massor med känslor och stor rädsla inom dig för att förlora din underbara Moa. Fortsätt att berätta för mamma och pappa hur du mår, det är viktigt för dig. Du är och har varit en så duktig kille hela tiden, kämpat på med skola medans Moa legat på sjukhuset. Du är en fantastisk storebror och Moa är säkert den stoltaste lillasyster över att ha dig :-)
Hoppas ni får en mysig helg tillsammans
(((KRAMAR)))
En stor kram på Alla Hjärtans Dag.
Bloggläsare MP
Fina ni, en STOR kram till er alla idag och alla andra dagar på året.
Vilken kille du har Jenny, han är stark och modig som kan sätta ord på sina känslor, fina fina Oliver och framför allt att han kan uttrycka hur han har det, det är bra det , super bra, fortsätt att prata med varandra.
kram Helen i Lomma
Jag förstår hur Oliver känner det på ett vis för när min dotter fick reumatism så fick jag sätta hennes lillebror som är fyra yngre mycket åt sidan för jag var ensamstående mamma. Det var många läkarbesök o sjukhusvistelse för min dotter men som tur flyttade mina föräldrar sen ner ifrån småland o till samma ort som vi så det kunde ta hand om min son. Oliver fortsätt o prata med din mamma o din pappa o Petra i Lund för stänger man inne allt inom sig själv så tillslut mår man inte alls bra. Ni är en super stark familj o jag tittar in varje dag för att se hur det är med er o Moa som är en helt underbar kämpe. När jag läste texten igår så bra grät jag till slut så jag fick gå in idag o läsa om den. Jag ger er ett stort fång med Rosor på denna Alla Hjärtans Dag. Kära Moa kämpa på för du klarar det. Önskar en en underbar helg o ett underbart sportlov.
Först en stor kram till er alla på Alla hjärtans dag! Oliver, du är hur duktig som helst och jag förstår din rädsla över lillasysters otäcka sjukdom. Även vi vuxna har massor med rädsla inför sjukdomar men det måste vara mycket värre för dig som ännu inte är så gammal - även om du är storebror. Det är skönt att du får hjälp av Petra snart och jag hoppas att du snart ska slippa känna obehag över sådant som andra barn säger om din syster. Fortsätt att kämpa båda två - ni är supergulliga!
En stor kram till er hela familjen, på alla hjärtans dag! En extra varm kram till dig Oliver! Tänker så mycket på er alla.
Varma kramar från Lotta Nyström i Västerås.
Skickar en kram till hela familjen på Alla Hjärtans dag!
Skickar varma allahjärtansdagshälsningar till er!
kram/ Natalie
hej familjen. hoppas ni får en underbar allahjärtans dag.
kan förstå hur olli har det med allt, trinitys brödrar hamnar med i kläm när hon ligger på sjukhus.
hoppas att allt går väl nu för moa.
stor kram från oss
Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag!
Hej!
Tårarna kommer. Vår Tobias mår inte heller bra även om det har gått 3 år sedan Emelie var sjuk. Han har aldrig kunnnat prata om känslor. Nu kan jag tänka mig att Emelie får upp allt till ytan nu när en liten pojke på skolan fått leukemi.
När ett barn blir sjukt blir ju faktiskt hela familjen sjuk.
Kram på Alla Hjärtans Dag.
Eva
Hej hela familjen
Vi får också tårar i ögonen när vi läser vad du skriver Jenny. Vi känner oerhört mycket med er alla fyra och mycker mycket med Oliver. Han som är storebror med känslor som är svåra att hantera. Hoppas ni haft en skön alla hjärtans dag trots det. Skickar många styrkekramar
Karin o Bertil
Jag blir så ledsen av dina ord. Jättejobbigt för Oliver att stå bredvid. Han är ju bara ett barn, han oxå.
Jag tror att han kommer att kunna gå igenom detta med hjälp av er och Petra. Så bra att han kan öppna sig för er - det blir så mycket lättare då.
Jättevarm kram till er på Alla hjärtans dag! En extra till Moa och en extra till Oliver! Kram A-K
Så skönt för Oliver att han har fått tala om detta.När jag läser om detta kom verkligen tårana. En stor kram till hela familjen. Ha en fin fortsatt Alla hjärtans dag. kram
Ni finns i mina tankar hela tiden, jag önskar vi skulle bott närmare varandra. Tror att vi skulle ha mycket att prata om. Ha en underbar alla hjärtans dag!
Kramis
Ni är beundransvärda! Allihop i er familj...vilken ork och kämpaglöd! Krama era fina ungar från mig och önska er själva lycka till...jag tänker på er i er kamp och er vardag. Jag har en liten undran bara..."er" Jessica....har hon någon gång bott i Nyköping? Hon ser så bekant ut....men det kan ju vara en tillfällighet. Kram på er alla//Mia
Hej Moa!
Jag hittade bloggen om dig av en slump och har nu läst och tittat på alla fina kort. Du är en otrolig kämpe och är sötare än socker. I dina ögon finns massor av kraft och energi, så jag hejar på dig och håller tummar och tår för att du snart slipper alla mediciner och tråkigheter. Kämpa på gumman!
Stor KRAM från en Anna du inte känner men som nu kommer att tänka på dig och hur modig du är.
Fina bilder du har i din blogg
Åhh, så rörd jag blir över ditt inlägg, Jenny...men så glad på samma gång över ert samtal, som måste ha betytt massor för fine Oliver...som förälder vill man göra allt det bästa för sina barn...men ibland vet man inte hur...nu blev det ju en naturlig öppning eftersom han hade pratar med Petra, och då kan man fortsätta prata på ett "naturligt" sätt...tänk så bra han ( och ni, såklart) mår efter detta samtal, även om det fortfarande är så tufft för er...jag har det så i minne när vår flicka var sjuk (men som tur var en godartad tumör som hon klarade av, men det kan ju ändå vara tufft med annat som kommer emellan)..och de två syskonen har kommit med många frågor ett par år efter..funderingar som kommit sen...så det är himla tufft att vara syskon till ett sjukt barn...ja, det är fruktansvärt svårt för hela familjen...kämpa på, och kramar till er alla, lilla tuffa Moa och ni andra "tuffingar" också.. från Helen i M
Hejsan på er ja de kan inte va lätt för Oliver men han har tur som har en sån tuffing som Moa till syster och dom kommer att lösa mycket tillsammans
Dom är lika härliga båda två.Massor med försenade alla hjärtans dags kramar till hela familjen
Hälsningar Kjell
Ja kära nån kan inte vara lätt att vara Oliver alla gånger. Men jag beundrar er styrka. Och vilket bra samtal ni hade tillsammans. Kämpa på som ni gör!
Massa kramar från Maria
Stora kramar till Oliver. Till hela familjen!
Hittade er sida genom nellymamman,nu har jag suttit här en bra stund med tårarna rinnande.Vilken fantastisk familj!Å vilken fin storebror Moa har.Det gör ont ända in i hjärteroten,och jag önskar av hela mitt hjärta att allt kommer gå bra!!!Tusen och åter Tusen styrkekramar till er alla!!!!
Hej
Vad glad jag blir när jag hör att Oliver har öppnat sig. Jag har tänkt så mycket på honom o när han skulle prata med Er om Moas sjukdom. Mina tårar komm när jag läste om att han började prata om det, för det är ju mycket viktigt. Har Er hela tiden i mina tankar. Jag blir så glad när moa kommer till mig och mår bra.
En jätte kraaaaam till er alla o en STOR kram till Oliver kraaaaaaaaaaaaaaaaaaam Olive
Kjerstin
Hej på er, Blir så ledsen när jag hör om Olivers funderingar. Det är fruktansvärt jobbigt att också stå brevid någon som är drabbad. Det är så mycket energi som måste gå till det sjuka barnet att det ibland inte finns så mycket ork över - även om man självklart också försöker så gott man kan. Det är ju också inte självklart att ta upp de svåra ämnena från föräldrarnas sida men bra att han själv har kommit till er.
I vår familj var lillebror två år yngre och kanske inte lika medveten som Olivier är. Men visst har det satt spår i själen - nu efteråt. Vår lillebror har fotfarande svårt att se foton på när Olivia var sjuk. Och frågor kommer hela tiden...
Detta är ju en del av vårt liv och ska också kunna pratas om i vardagen-även om det är svårt.
Kram från oss/Maria
läs min blogg idag... har haft den värsta dan på evigheter sambon bryter rev benen å min lille son får ett affekt anfall sitter i skrivande stund å nästan gråter....
ja ....och barn....de e så goa o fina.Mest naturliga som finns....så naturliga att man ibland inte vet hur man ska svara....det e vi vuxna som kanske ofta är lite mesiga??jag vet inte....svårt!Vi tänker jättemkt på er o pratar ofta om er.
Vilka goa barn du har.
Måste vara tufft för storebror, bröder vill u alltid skydda sina småttingar.
oj...blev berörd av din text o dina bilder. Har inte läst så mycket men ska göra det. Beklagar sjukdomen o jag hoppas verkligen att det ska bli bra! Varma kramar till er alla!
