Saknar dig Moa, vill ha dig när och nu
Har inte skrivet på ett bra tag, har egentligen ganska mycket att säga men jag får se hur långt jag orkar..
Vecka 2 var Johan och Oliver i Tandådalen och åkte skidor, jag och hundarna var hemma ensamma i en hel vecka, jag hade bestämt mig för att klara detta, så Johan inte behövde oroa sig för mycket för mig, ville att dom skulle ha det bra och roligt den veckan.
Det gick ganska bra för min del, hade fullspikat hela veckan med vänninor, ljusparty och massa annat som skulle göras, för att ja inte skulle sitta ner och må dåligt.
Ja, Johan och Oliver var i Lund för efterlevnadssamtal och det blev frågor och svar som vi undrat över, vi gick igenom hela Moas sjukdomstid med både behandlingar, strålning, infektioner och biverkningar.
Läkaren och ssk som var med tyckte som vi, där hade funnits hopp om att Moa skulle klara denna sjukdom med den envisheten och livsgnistan hon hade, vi hade så mycket tankar och funderingar som överresstämde med vad läkaren sa och berättade, fast dessa stora hopp så visste man i bakhuvudet att det var en väldigt aggresiv cancer hon hade och vi får glädjas åt de extra år vi fick med henne, vårt älskade barn..
Gjord av Moa till Alla hjärtans dag i fjol,,, helt underbar, den pryder vår vägg,,,, älskar dig oxå Moa
Vi har börjat att jobba lite smått, det går väl sådär, vi har underbara arbetsgivare båda två, där vi känner förståelse över vår situation.
Sorgen efter Moa kommer aldirg att försvinna, hon finns med oss hela tiden. Varje dag pratar vi om henne ibland skrattar vi och ibland gråter vi, det är fortfarande en väldig berg o dalbana, rätt som det är bara kommer tårarna och det kan ja inte häjda, det bara kommer.
Bara som i lördags när vi var hos henne så började tårarna, då hade hon varit borta i 4 månader, vid graven fick Johan ta hand om mig och vi stod där en bra stund, under hela kvällen flödade tårarna.
Det finns så mycket man skulle vilja uppleva med henne igen, melodifestivalen, hon älskade det programet, fredagsmyset till Let´s Dans med chokladglass och chokladsås bara så små saker kan göra en så ledsen..
Många säger att man måste gå vidare, ja det kan ja oxå hålla med om, men det är inte lätt att genomföra det, mitt liv går inte vidare, det bara fortsätter.
Nu är man inne på vardag nr 3, det är inte heller lätt att genomföra, men vi gör så gott vi kan, än så står vi upp allihopa men ibland känns det som om allt bara faller rakt igenom, man känner sig stressig mer eller mindre hela dagarna, så kände ja inte innan, då var vår vardag att ta hand om Moa och allting var så inrutat, nu händer det mer och man ska vara fokuserad på allt som man ska genomföra, men hjärnan hänger inte med..
För tillfället mår vi sådär får ja säga, det finns dagar som är bra också, men dom som är riktigt bra har vi inte upplevt ännu, men vi hoppas på att dessa kommer.
Gjorde vid en gamal byrå i helgen lite i Shabby chic stil, den blev jättefin, i en av fotoramarna står där
"Vår stjärna" och den andra "Vårt hjärta", det säger så mycket..
Oliver ganska bra nu, han har varit sjuk i 2 omgångar efter julhelgerna och nu verkar han vara på topp igen, vi tror att han har gått ner sig lite och det har visat sig i feber på honom, men givetvis fick han uppassning presic som Moa fick när hon var sjuk,,.. Våra älskade barn
Förra helgen var vi i Borås hos våra vänner där, dom skämde bort oss totalt, vi hade mycket trevligt, vi badade vedeldad badtunna i 15 minusgrader, håret frös till is, men det var helt underbart skönt, hela kroppen blev varm och go..Tack familjen Karlsson för en trevlig helg..
Ja, vad finns det att säga... ingenting egentligen, inget jag säger kan lindra er smärta eller ta bort sorgen........
ville bara skriva några rader, vi är många som tänker på er. Skönt att läsa att vissa dagar är ok i alla fall.
kram från en annan änglamamma
Va skönt att höra att ni har dagar som är " rätt" bra. Att ni, trots er fruktansvärda sorg, tar er framåt.
Många styrke kramar till Er alla <3
oh jag har varit inne o kollat bloggen ofta - undrat hur det går för er och hur ni mår...
kram
Stor Kram till hela familjen
Vad skönt att höra från er,tänker mycket på er o kikar in ofta. Måste vara så tomt,så tomt för er...
Många kramar från mig,jag saknar henne fastän jag bara kände henne genom bloggen. Hon var så fin med glimten i ögat.
Så lite man kan säja... Skickar ett helt gäng styrkekramar till Er alla! Mia Johansson i Storå
Tänker på er ofta skönt att höra ifrån er , kramar!
Tänker på er ofta skönt att höra ifrån er , kramar!
Jätteskönt att höra från er att vissa dagar "funkar" åtminstone. Jag tänker på er ofta och vill att ni ska kunna le på riktigtriktigt och att så mycket som möjligt ska kännas bra.
Ni är verkligen starka trots att det inte känns så alla gånger.
Ta hand om er, kram!
Härligt att få läsa vad du skrivet igen. Tänker på er!
Å sorgen ter sig olika för oss alla & det får ta den tid det tar... Kramar
Ni gör helt rätt som försöker få till ett liv, men glöm inte att det får ta den tid det tar. Livet blir bättre, och glöm inte bort att ibland tänka på dom framsteg ni gjort, man tänker så lätt på det man inte gör, eller inte klarar av.
Värme i massor <3
Vill bara säga att jag tycker ni är starka människor och beundrar er för orka skriva om det och dela med er av sorgen ....
Fy vad hemskt att behöva leva utan en del av sig själv , hemskt det gör ont i mitt hjjärta ....
Vad skönt att höra att det känns lite bättre. Förstår att det kommer stunder då det är mörkt. Tänker dagligen på er. Kramar
Stor kram till er alla tre!
Byrån blev verkligen jättefin =)
Du skrev något riktigt bra om att gå vidare. Livet går inte vidare, det bara fortsätter...
Byrån blev jättefin. Jag gillar den stilen. Kramar till er
Hej
Vad roligt att du orkar skriva lite, jag har faktiskt "saknat er".
Sorgen kommer alltid finnas hos er, men förhoppningsvis blir den lite lättare att bära längre fram.
Vi är många som tänker på er och lilla Moa.
KRAM
Sorg och glädje vandrar tillsammans...
Kram
Känns "bra" att få en bild över tiden som gått...
Gå vidare?
Det medium som på omvägar kontaktade oss förmedlade något som jag fortfarande grnnar på. Hanna är med oss - har så varit hela tiden - och hon hade bland flera budskap ett som var särskilt riktat till mig:
"Pappa- du måste släppa taget".....
Jag vet inte hur jag ska göra....
Massmis med
Niklas
kram! <3
Byrån är ju fin,gilla verkligen den. Vad mysigt det ser ut att bada i en vedeldad badtunna.kram
Vad det värmde mitt hjärta att du orkat skriva igen. Har ofta varit innen och tittat. Skönt att höra att en del dagar är bättre, det kommer säkert att komma fler och fler bättre dagar med tiden. Men det tar nog tid. Sorgen kommer säkert att mattas men saknaden efter Moa kommer ni nog alltid att ha med er även om ni lär er att leva med den.
Kram till er alla tre!
Hej familjen .Härligt att se att ni skrivit igen. Jag förstår att det är fortfarande en mycket jobbig tid för er, mycket tårar och tankar. Efter snart 2 år sen Evelina lämnade oss så är dagarna väldigt tunga och mycket tårar och sorg. Vi har nog landat i ett konstigt stadie i sorg bearbetningen där vi mest går runt och är bittra och sura och tyvärr även mot varandra. Men vi försöker verkligen att göra allt så bra för oss och barnen men det är kämpigt... Jag tycker ni gör allt så fint för er lilla prinsessa. Verkligen fina foto ramar och byrån blev ju jätte fin. Vägen är lång men önskar er all styrka och värme att ta er igenom denna svåra tid som kanske blir lite ljusare så småningom. Alla är vi ju olika. Kram på er och ta hand om varandra / Cilla
Som många här har jag varit inne väldig ofta, sett på Moas bilder og tänkt massa. Mina tankar är hos er många gånger og er glad för att ni kan finna små stunder av ro av og till..
Byrån blev rätt og slätt skitfin:):)
Stora klemmar till er alla från oss här i Norge
Vad fin byrån blev o de underbara ramarna så söta med era underbara barn i......
Tänker på er ofta ofta KRAM
Kämpa på allihop
Jag tänker på Er varje, varje dag...
Många varma kramar till Er från mig <3
ja vad ska man säga. skönt att ni har stöd utifrån och starkt att börja jobba lite smått redan nu några dagar som funkar bättre. kram!
Man går vidare när man orkar det. Det tar sin tid och det ska det göra. Ni är starka hela familjen, tänker mycket på er.
Kram Leena
Har varit inne på er sida och tittat varje dag och undrat så hur ni har det. Skönt att höra att ni haft lite bättre dagar. Så underbara bilder du lagt in! Man blir varm i hjärtat av att se dem! Tycker också att byrån är jättefin med bilderna på Moa och Oliver! Era hundar är jättesöta! Känner verkligen igen det du skriver att andra säger att man måste gå vidare. Hur? Livet fortsätter! Ta tag i de små, små ljusglimtarna och skriv ner dem om du vill. Jag har gjort det vissa stunder och det har hjälpt mig otroligt mycket. Man kan då se tillbaka på dem och märka att det visst finns bra stunder mitt i det sorgliga. Det tar tid med sorg och det måste få ta sin tid. Moa kommer alltid finnas hos er. Hon finns hos mig fast jag enbart känner henne via bloggen. Supergullig tjej!
Kramar till er alla 3 + vovvarna
Wilma
Jag har tänkt på ofta och tittar in om det finns en uppdatering...tack Jenny att du har orkat skriva, vi säkert många som undrar hur ni har det, hur ni mår osv.
Jag var igår till Sabinas grav och tänkte på er när jag tände ett ljus, så mycket sorg och saknad både för er och för oss. Hoppas att dem bättre dagarna blir fler nu när våren är snart här eller ni kanske har det redan där i Skåne.
Skickar styrke kramar till er alla 3// Sirpa
Det finns många sätt att förklara hur vi ska "överleva" det vidrigaste som någonsin kan hända oss föräldrar och syskon.Att ha förlorat ett älskat barn och ett älskat syskon går inte att beskriva i ord.3 år har gått sedan vår Simon lämnade oss här på jorden,men han finns alltid med oss så som er Moa och alla änglabarn finns med sina kära.Vi kom nyss hem ifrån en lång resa och visst kommer tårarna när man minst anar det.Men det gäller att leva här och nu och inte där och då för då är det stor risk att gå under.Många kramar till er Kia och Leif,Simons föräldrar.
Tänker på er!
Har funderat mycket på hur ni klarar vardagen. Allt tar sin tid och måste få göra det. Självklart att ni saknar Moa jättemycket det käraste och bästa man har - sina barn. Jag miste min Mor för ca 1 mån sedan, men man kan inte jämföra en människa som levt ett bra liv i 91 år med ett barns liv. Går absolut inte. Tänker på er varje dag. Stor styrka till er. Stora o många kramizar <3
Åh vad skönt o läsa ifrån er!! Moa är lycklig som har er o ni gjort så fint!!! Fina teckningar du visar!! Tänker ofta på henne o er förstås!! Ingen borde få va med om det ni varit!!! Ha det bra sålänge <3 kram S
Här kommer en stor styrkekram från mig i ett vårlikt Kiruna i dag.
Lena<33
Dom som har åsikter om hur sorg ska se ut, vet inte vad det handlar om. Det är ju inte utan anledning man pratar om sorgeår. Allt ska man ta sig igenom under den tiden. Det är en berg och dalbana,skönt att ni har förstående arbetsgivare, det underlättar så mycket =)
Tycker ni är fantastiska, ni kämpar, försöker, klarar att skratta ibland och har energi att renovera en vacker möbel! Ta hand om varandra.
Många styrkekramar <3
Tack för ditt fina inlägg!
Jag tittar in på bloggen lite då och då och ni ska veta att vi ofta tänker på er och tänder ljus för Moa!
Kramar i massor från
Camilla i Malmö
Hej!
Vad härligt att höra ifrån dig. Har varit inne på din blogg flera gånger och kollat. Vi är en månad efter er i tid. Vår Tilda dog 29 nov-10. Hon blev 8 år o 3 månader. Hon kämpade mot en elakartad hjärntumör. Vi tillhör Kalmar lasarett. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Berg och dalbanan, att hela tiden kastas mellan bättre och sämre stunder. Jag har köpt precis samma ram som du, "Vårt hjärta" och satt in ett foto på Tilda. Vi har även målat om lite väggar och möbler i vitt och köpt nya vita lampskärmar, vita tunna gardiner mm. Vi kände att vi ville få in mer ljus i vårt hem mitt i allt mörker och all sorg. Det har blivit lite som terapiarbete.
Varma kramar från Camilla
Hejsan!
Kan tänka mig att Cajsa med familj skämde bort er förra helgen!! Riktigt synd att vi aldrig hann och ses!!
Så himla fint du gjort!! Ramarna till era fotografier var ju som gjorda för er!!
Styrkekram från Frida i Borås
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ ♥ ♥ ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ ♥Saknar er och framförallt min sköna Moa som vi aldrig mer får se igen!:(
Hoppas ni har det bra hela familjen som finns kvar
Kram Fanny♥
Med önskan om kraft och levnadsmod!
Kramar från Cilla på Lidingö
Vad roligt att höra ifrån dig.Tänker på er ofta.Nu börjar våren äntligen komma.Då blir man lite piggare.Det har ju varit en kall vinter.Hoppas ni har det okej.Det måste vara skit jobbigt för er.Ingen ska behöva gå igenom sånt här.Så orättvist.Hur klarar man sig.Jag förstår det inte.Ha det så bra ni kan.Kram
Kram från Jannice
Hej, jag måste bara få berätta att de gånger jag har läst om Moa här, har jag blivit mer och mer medveten om vad det är jag vill. Just nu har vi småföretagande i skolan, jag och en vän bestämde oss för att sy barnkläder, och jag var fast besluten om att vi på något sätt skulle stötta barncancerfonden. Så 25kr/per plagg går till deras fond! Inget barn ska behöva gå igenom cancer, och framförallt inte somna in <3
Vad skönt att höra från dig/er! Jag tänker ofta på er och har varit in här och kikat för att se om du orkat uppdatera och blev väldigt glad när jag såg ditt inlägg. Kramar
Tänker ofta ofta på er tre och hoppas att det går framåt om än långsamt och jobbigt. Kramar
Jag är en tjej som är 18 år och jag vill verkligen låta dig och hela din familj veta att ni är fantastiska människor som kan gå igenom en sådan här sak utan att klaga en enda gång. Jag förlorade min mormor i cancer, hon hade det i bukspottskörtlen så jag vet hur det är att leva med människor som är så pass sjuka! Det som tog mig igenom dom svåraste dagarna var tanken på att hon mår så mycket bättre där hon är nu och där någon vakar över henne. Jag har läst igenom hela bloggen och varenda inlägg och du verkar vara en fruktansvärt fin och omtänksam mamma! Jag känner så mycket hat mot att det skulle drabba just henne, och jag känner så mycket ilska mot sjukdomen och ja som jag skrev, jag beundrar er för allt ni gjort! Ta hand om er. Kramar
Ps!
Och jag vill inte heller skriva att det kommer bli bättre för saknaden efter någon blir aldrig bättre.. tyvärr. Det enda man kan göra är att försöka acceptera det som egentligen är så fruktansvärt och gå vidare med livet steg för steg
Åh, så skönt att höra ifrån er... Förstår att det är kämpigt och att det kommer ta en massa tid för att komma framåt, men ett steg i taget, låta det ta tid.. prata och inte glömma av varandra i all sorg. Massa styrkekramar från mig.
Har tänkt så mycket på er...det har ju inte gått så lång tid ännu så det är fullt förståeligt att känslor och tankar går upp och ner som en berg&dalbana...Förhoppningsvis så kommer de bra dagarna bli både längre och komma oftare med tiden. Kram till hela familjen
Dagsform?
Massmis med
Fam Liliequist
Hittade bloggen av en slump, och nu rinner tårarna er för mina kinder. Livet är så fruktansvärt orättvist!!!! :'(
Fått ny dator, tappat bort er adress...men undrat så om er och äntligen fick jag fram er.. tänker så ofta på er och hur ni har det...så fint på byrån..lilla fina Moa är värd allt detta, hon var nog en mycket omtänksam liten flicka, med alla fina teckningar till er...nu ger ni tillbaka allt ni kan...skickar de varmaste kramar till er i denna långa o tråkiga vinter...hoppas ni hittar tillbaka till en någorlunda bra vardag
Tänker på er.Hoppas ni mår okej.Ha det så bra ni kan med alla era nära och kära.Kärlek är det bästa när man mår dåligt.Och ni är verkligen en kärleksfull familj.Stora kramar.
Våren kommer med varme og jag tänker på sången vi alltid sjöng när vi var små på skolavslutningen..: Den blomstertid nu kommer med tid og fägring stor, du nalkas ljuva sommar med lyst og fägring stor... Jag kommer nok ikke i håg orden rett men med risk för att mena noe, skriva något som kommer ut fel men med helt rätta intensjoner så hoppas jag att våren og sommaren i vart fall kan bringa litt varme inne i era frusna själar, att blomstene og fjärilarna vill vara lukten av något vacket og vingar av frihet. Inget jag skriver kan någon gång förändra på det fakto att Moa inte längre är hos dere i vardagen men likaväl tar stor plass var ni änn är. (beklager min svorsk:)Man tror på det stora i livet, det barmhärtiga og oskylden i ett barn. Man kan inte förstå den förlammande effekten det har på livet etterpå. Som du skriver Jennny livet er annorlunda. Men jag ber för er og jag ber för att barmh¨rtigheten en dag skal innfinna seg hos er der dere finner mening med livet igjen og ser kärleken, lycka og glädje over nya ting. När det skjer vet bare tiden, men jag ber innderligt att sorgen inte får tak i dere og graver ett hål som ikke är lätt og finne vägen utav igjen. Jag tänker på er, tänker på er när jag hörer fåglarna kvittrar og kjänner solen varme mitt ansikte. Jag ösnker så starkt att solen varmer er litt også. Jag önskar også att du lägger en liten tussilago från meg til Moa, det er en stark blomma, en blomma som med sin envishet og jobbing bryter de fleste asfalter og annet som kunne stoppet dem. Det är en blomst som med sin gula blomst viser att en ny vår är här og det finnes håp om något annat. Något som är annorlunda men ändå bra. Som ett pusselspill som sett sammen bitt for bit og ender opp med noe helt enastående.
Jag tänker på er ofta, takk för att ni deler litt av ert liv med oss.
Titti med familj
Har ni fått några tecken...?
Massmis med
Niklas
Hej!
Vi är några tjejer som går sista året på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och går omvårdnad. Vi har följt er blogg och eran kamp mot Moas cancer. Nu har vi ett projekt om barncancer och undrar om vi får ta citat från det du skrivit och berätta lite om eran kamp och reaktioner? Detta ska vi då ha med i vårt projekt för att kunna relatera till en verklig situation om vi får ditt godkännande. Vi hänvisar självklart till din blogg meddet vi tar med. Du kan också få välja vad vi får ha med om du vill det, vi kan då skicka det till dig så får du godkänna detta i så fall. Vi skulle vilja tacka på förhand och även säga att vi känner med er, fast att vi inte varit med om det själva. Vi tänker på er och hoppas ni kommit någorlunda in i vardagen.
MVH
Josephine, Lisette, Andréa och Emilia på Västerhöjdsgymnasiet, Skövde.
Hej!
Vi är några tjejer som går sista året på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och går omvårdnad. Vi har följt er blogg och eran kamp mot Moas cancer. Nu har vi ett projekt om barncancer och undrar om vi får ta citat från det du skrivit och berätta lite om eran kamp och reaktioner? Detta ska vi då ha med i vårt projekt för att kunna relatera till en verklig situation om vi får ditt godkännande. Vi hänvisar självklart till din blogg meddet vi tar med. Du kan också få välja vad vi får ha med om du vill det, vi kan då skicka det till dig så får du godkänna detta i så fall. Vi skulle vilja tacka på förhand och även säga att vi känner med er, fast att vi inte varit med om det själva. Vi tänker på er och hoppas ni kommit någorlunda in i vardagen.
MVH
Josephine, Lisette, Andréa och Emilia på Västerhöjdsgymnasiet, Skövde.
Hej!
Vi är några tjejer som går sista året på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och går omvårdnad. Vi har följt er blogg och eran kamp mot Moas cancer. Nu har vi ett projekt om barncancer och undrar om vi får ta citat från det du skrivit och berätta lite om eran kamp och reaktioner? Detta ska vi då ha med i vårt projekt för att kunna relatera till en verklig situation om vi får ditt godkännande. Vi hänvisar självklart till din blogg meddet vi tar med. Du kan också få välja vad vi får ha med om du vill det, vi kan då skicka det till dig så får du godkänna detta i så fall. Vi skulle vilja tacka på förhand och även säga att vi känner med er, fast att vi inte varit med om det själva. Vi tänker på er och hoppas ni kommit någorlunda in i vardagen.
MVH
Josephine, Lisette, Andréa och Emilia på Västerhöjdsgymnasiet, Skövde.
Hej tänker på er Jenny starka mamman,Johan starka pappan och starka store bror Oliver många kramar
Förstår att ni har det tungt just nu... Sorg är så tungt att bära, särskilt när det gäller ens barn. Går vidare gör man aldrig som du säger, men man lär sig såsmåningom att leva med sorgen och man kan t.om få tillbaka lite glädje då och då även om det aldrig blir som förr. För mig är det drygt 6 1/2 år sedan nu. Dagarna går och det kan kännas rätt ok många dagar men sen rasar man ner igen ibland...
Vilken jättefin byrå ni har gjort iordning!
Varmaste kramen från Isa mamma till Evelina 01-04
Mina tankar är hos er många gånger. Jag hoppas att du snart vill skriva lite om hur det går med er og vet att vi saknar deg så här.
stora klemmer Titti
Läster din blogg hela tiden och en sak som fick mig och reagera i detta inlägg var att du skrev att man måste gå vidare.. O ja det har du helt rätt i men jag tycker ni ska sörja så länge ni behöver, sörj o gråt om du behöver det precis så länge som du själv vill och behöver, för jag har själv varit med om att försöka fylla igen dagarna med annat så att man inte riktigt hinner tänka lika mycket eller hinner gråta ut på samma sätt, detta är en grej som aldrig försvinner, ens barn är ens barn.. den sorgen stannar förevigt men den sorgen kan också bli till en positiv sorg om ni sörjer ut den ordentligt och sedan finner ro i er situation, det är lätt för alla andra och säga " de går över " osv... men hade man själv varit i den situationen hade man nog sagt annat, jag tycker ni är sjukt starka och har inspirerats mycket av dig och din familj, och tänker väldigt mycket på Moa... Det har gått fort, detta fyra månader, känns som jag läste att hon hade somnat in bara förra veckan.. Ni är så duktiga.. Ni klarar något inte många hade klarat !! Din familj är guldvärd, och mina tankar e hos er varje dag..
Dagsform?
massmis med
Niklas
Hej!
Vi är några tjejer som går sista året på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och går omvårdnad. Vi har följt er blogg och eran kamp mot Moas cancer. Nu har vi ett projekt om barncancer och undrar om vi får ta citat från det du skrivit och berätta lite om eran kamp och reaktioner? Detta ska vi då ha med i vårt projekt för att kunna relatera till en verklig situation om vi får ditt godkännande. Vi hänvisar självklart till din blogg meddet vi tar med. Du kan också få välja vad vi får ha med om du vill det, vi kan då skicka det till dig så får du godkänna detta i så fall. Vi skulle vilja tacka på förhand och även säga att vi känner med er, fast att vi inte varit med om det själva. Vi tänker på er och hoppas ni kommit någorlunda in i vardagen.
MVH
Josephine, Lisette, Andréa, Malin och Emilia på Västerhöjdsgymnasiet, Skövde.
Fyra månader...
Jag kommer ihåg det som igår. Jag gick in på bloggen som vanligt och sedan kom tårarna.
Jag tänker på er ofta, ofta<3
Tusen kramar<3
Jag !
Lyssna mycket på Lars Winnerbäcks texter. Att fånga en fjäril.
"Att fånga en fjäril, som vill
fälla vingarna ut över världen, en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst, hur som helst"
Tänker på er varje dag och önskar att livet inte vore så elakt, Moa bär jag med mig varje dag, en sån go liten tös. Jätte kramar till dig Jenny <3
Fler bevis på att våra prinsessor finns runt oss. Träffade Benny Rosenquist igår och det var...fantastiskt......
