Kära bloggläsare
Idag är det den 19 augusti och måste först meddela att allt är bra med Moa.
Vi var i förra veckan nere i Lund och röntgade hennes lungor och det gick jättebra, grannen Rita var med oss nere och Moa var jätteduktig, hon väger för tillfället 20,2kg och har växt och blivit hela 116,8 cm lång, hon har alltså växt från 109 cm i Maj -08 tills nu i augusti 7,8 cm och det är kanonbra, fast alla medicinerna. Gumman har även börjat i ettan och är nu inte minst på skolan längre, hon har sin resurs Jessica som är vid henne sidan i skolan och som vi är väldigt glada över...
I morron skulle Moa egentligen börjat behandling men värdena är inte helt 100, så vi tar nya prover på måndag och kollar om dom stigit så behandlingen kan sätta igång igen.
Varför har ja då inte skrivit på bloggen????
Jag har helt enkelt inte orkat, min kropp vill inte som jag vill för tillfället, det känns som om jag har en pulsmätare innanför skinnet som bara pulserar o pulserar och ingenstans att ta vägen. Nu i helgen som gick sov ja inte många timmar, tror det var 10 timmar från fred- sönd och min kropp är van vid minst 7 timmar per natt. Det som mest oroar mig (tror jag iallafall) är att det känns som om tiden går för fort, vi är idag i augusti månad och till nyår ska Moa sluta med sina mediciner (kan kännas skönt) på ett sett men vad händer då i hennes lilla underbara kropp!!! Ingen vet, inte ja och ingen annan heller för tillfället. Svaret på röntgen visade inget "allvarligt" men där fanns några millimetrar som dom inte kunde utesluta att det var metastaser, kanske, kanske inte, det kunde samtidigt vara att Moa inte kan blåsa in och ut ordentligt med sina opererade lungor, så nu fick man ytterligare att tänka på.. Det märks ingenting på Moa alls, hon är helt okej och livet leker för henne. Det ända man kan göra i detta läget är att försöka att tänka positivt, men fan vad svårt det är, framtiden gör mig så fruktansvärt orolig.
Fan vad livet är orättvist, frågan ja ställer mig själv många gånger per dag är VARFÖR, varför ska Vår Älskade Moa behöva ha cancer,,, VARFÖR VARFÖR VARFÖR
Jag har varit hos min kurator i fredags och det slutade att jag har varit hos doktorn idag och blivit sjukskriven några veckor framåt, tycker det känns konstigt att vara sjukskriven då jag inte är sjuk, gjorde ett test i fredags som visar att ja lider av djup ångest och början till deprition. Läkaren pratade om antideprisiva mediciner, men jag är ingen pillerätare tvärtom är ja näst intill anti mot tabletter, så vi ska börja med att inte ta tabletter ja håller mig till de tabletter ja tar till natten, så får vi se hur detta går..
Ja ber så mycket ursäkt för att jag inte skrivit på bloggen, men så fort ja kommit hem från mitt jobb och Tänkt att skriva här så har ja bara känt Nej, ja orkar inte..
Nu är klockan 22.36 och måste gå och lägga mig, i morron är det en ny dag för barnen i skolan, då Oliver ska ha utfärd och matsäck ska packas. Moa har inget speciellt i morron, men idag har dom tagit klassfoto och enskilda foto.
Igår när vi pratade om fotograferingen i skolan idag så skrattade vi så härligt,,, Moa sa: Ja slipper iallafall gå upp så tidigt för att göra vid mitt hår, när ja inte har något,,, Vi bara tittade på varandra och försökte hålla oss för skratt men det gick inte, vi skattade både hon och jag så vi höll på att storkna,, hon är så fruktansvärt naturlig av sig, hon varken skämms eller tycker att folk glor mer på henne mer, hon har sin härliga solbränna och blåa ögon och är full av glädje hela hon,,
Finns inga ord för hur mycket vi Älskar dig Moa
Kommer lite bilder från sommaren
Moa o Kusin Fanny 
Vår fiskekväll i Torsebro
Åhus vid bryggan
Oliver o Moa med deras nytillkomna kusin Ellen
