Vår prinsessa Moa Henriksson

30 November

Hej, alla bloggare

Vet knappt vad jag ska skriva, men ska försöka få ner lite var vi är i livet..

Vi är på benen, vissa dagar är rättså okej, men andra ett rent helvete. Johan har fått svårare med sömnen och jag har mina kvar sedan tidigare. Oliver mår ganska okej, han är i skolan och har ibland många frågor om tiden med Moa och tiden som kommer utan Moa.

Den känslan man har inom sig att hon verkligen inte finns mer är inte lätt att förstå, ja tror fortfarande att min älskade Moa ska komma tillbaka till mig, och allting är som vanligt,, vårt liv var ju inte så normalt egentligen men den vardagen vi hade med Moa att sköta om henne är en jättestor förändring, den vardagen saknar vi så oerhört mycket.





Nu ska man försöka att hitta en "ny" vardag igen, vi har haft olika vardagar i våra liv, en när Moa var frisk, en när hon var sjuk, och nu den tyngsta av alla, när Moa lämnat oss för alltid. Jag hade kunnat göra vad som helst bara vardagen med Moa hade funnits kvar. Vi vet att hon har det bättre nu, utan smärta o lidande, men dagarna är inget vidare, hade gjort allt för att få träffa henne igen,, bara en sista gång.



Jag blir så stressad när jag är hemifrån för länge, känslan att bara kunna gå ut med hundarna är jätteskönt, men när man är hemifrån för länge så blir ja så stressad inombord att det kryper i mig, friheten av att kunna lämna huset är skönt på ett vis, men samtidigt är det så påfrestande att vara hemifrån för mycket... vi har ganska mycket att jobba med känslomässigt, att kunna gå vidare och försöka inse att Moa inte kommer tillbaka..

Vi är på Moas plats varje dag, endel dagar är vi där flera gånger, jag har aldrig gråtit vid hennes plats där hon ska ligga, ja känner en sådan ro när jag ser hur fint hon har det, och kommer att få..



Vi går nu och väntar att allt ska dras upp igen, vi har urnsättningen kvar att genomgå, allt annat är ordnat..
Stenen som vi beställt blir en Bjärlövssten, en sten som kommer så nära oss, och jag i mitt släkte har rötterna i, den är väldigt vacker, en ljus sten med glittrande inlägg, den passar Moa alldeldes utmärkt..

Julstöket har börjat hemma hos oss, skulle först vilja skita i allt vad julen innebär, men hela tiden tänker man på Moa, hon hade inte tyckt det var roligt att inte få upp ljusstakar och annat pyssel, så därför fick ja ta mig i kragen och julpynta lite, och med den känslan att Moa finns med oss vad vi än gör, det gör att man biter sig i tungan en gång extra för Moas skull, hon är med oss överrallt i alla rum, tankar och känslor.. Ingenting förknippas utan att Moa finns med oss..

Vill åter tacka för alla blommor som skickas till oss..

Blommorna låg kvar i nästan 2 veckor, dom var så fina så länge,, ett fång med blommor

15 November

Här kommer lite bilder från begravningen,,,

Finns så många jag vill tacka för att begravningen blev så fin, alla nära o kära, Joykören, Prästen Fredrik, bårbärarna, alla som skickade blommor till begravningen och till oss i familjen, hoppas ja inte glömt någon, Tack så innerligt mycket,,

Tiden sedan Moa försvann har varit svår och jobbig, vi är på benen, men det är inte mer heller

Vi saknar henne så otroligt mycket att hjärat blöder, tumheten och tystnaden är olidlig, hon fattas oss var vi än är.

Vi är på hennes plats i naturlunden dagligen och ibland flera gånger,,, Älskar dig så Moa, du fattas oss


Håller på att redigera bilderna,

                   













LÄGGER IN FLER BILDER UNDER DAGEN, SKA FIXA STEN TILL VÅR ÄLSKADE IDAG,, LOVE YOU

Gjord av en bloggläsare, väldigt fint gjort





5 November

Vi har fortfarande inte förstått att vår älskade Moa inte finns mer, det känns så otroligt tomt o tyst här i huset, allt man gör så är det hon som fattas, i varje rum, på varje stol.
Det har varit väldigt mycket sedan Moa togs ifrån oss, både med begravning, blommor och allt som ska göras till detta, vi vill att allt ska bli så bra o fint som möjligt för sista färden av Moa,,

Jag kommer att uppdatera när jag har mer lust, just nu är det fredag och vi brukade alltid måla mandalas under Idol, så ikväll blir det väldigt annorlunda, denna förskräckliga tomheten är så jobbig så jobbig, jag sover väldigt dåligt utan min Moa som alltid delade täcke med mig, och sorgen och saknaden är olidlig..

Vill med detta inlägg även tacka för alla de blommor, kort, dikter som skickats till oss, och även till våra nära o kära som har ställt upp för oss sedan Moa somnade in,,, Vi älskar er..

Söndag 24 Oktober

Det märktes på Moa att hon fått mer ont, Kvh var här och höjde smärtpumpen och kollade till henne rent allmänt.

Innan Moa och jag skulle gå och lägga oss såg ja en stor förändring på hennes mage, den var gigantiskt stor, såg ut som en gravid mage, hon var öm och hade ont i magen,, vi satt ändå och både ritade och spelade Yatzy denna kväll.

Måndag 25 Oktober

Moa var mer medtagen, ringde Kvh så dom ordnade med en ambulanstransport till CSK för ultraljudsundersökning, hon och jag åkte med ambulansen och Johan åkte efter med egen bil. Oliver blev hämtad av Malin då han kunde vara med sina kompisar så länge, Transporten gick bra, Moa tyckte det var roligt att åka det hade hon aldrig gjort förrut, amublanspersonalen var helt underbara.. Vi fick transport hem och var hemma vid halv åtta igen.

Familjen Vågemyr kom med Oliver, vi drack lite kaffe och Moa satt och målade sina mandalas, innan Fam Vågemyr skulle åka hem sa Moa,,, vänta lite Malin, ja ska bara måla klart denna bilden till dig, Malin fick sin teckning där det stod Till Malin, från Moa.

Vi gick och la oss som vanligt den kvällen, jag och Moa höll varandra i händerna och sa hur mycket vi älskade varandra, vi somnade med panna mot panna.

Tisdag 26 Oktober

Var uppe med tuppen, Oliver gick till skolan, jag satt och väntade i V-rummet tills Moa o Johan skulle vakna, en lång väntan, ja kunde höra Moa att hon hade ont.
Kvh var här på förmiddagen, dom höjde pumpen ett litet snäpp till och under dagen skulle allt planeras för en ny ambulanstransport till Lund för tömmning av vätska i magen, vi pratade med Moa om detta, vi skulle följa med i ambulansen både ja o Johan och allting skulle gå fort i Lund, det blev planerat tills på onsdagen i stället..

Under dagens timmar låg Moa i soffan och hon gämrade sig i varje andetag hon tog, vi tryckte på pumpen så fort vi hörde att smärtorna tilltog, vi satt hos henne hela dagen, jag talade om med tårarna rinnandes hur mycket jag älskade henne, att jag bara ville krama och hålla om henne få ta på henne, men hon var öm, öm i hela kroppen.

Hon var inte uppe mycket idag, vi fick tillkalla kvh igen på kvällen då pumpen höjdes ytterligare, Kvh lämnade oss vid halv nio tiden.

Johan bar in henne i vår säng där vi la oss alla tre, ja lyssnade på henne och uttryckte min kärlek till henne, då slänger hon högerarmen om min hals och vi kelade tills hon inte orkade att hålla kvar armen,
Jag sa godnatt och sa att vi ses i morron, men Moa sa inte godnatt till någon av oss i kväll, hon visste, visste att vi inte skulle ses igen..
Moa ville ha en ny blöja vid 23 tiden då hon sa att hon hade kissat, hon lurade sin pappa en sista gång, hon ville känna sig ren och fin..

Johan hörde hennes sista andetag, hon somnade in 23.40 i lugn o ro, hon var så fin, hon lämnade oss med ett leende på sina läppar som vi aldrig kommer att glömma, hon såg så nöjd nu på något sätt,

Vår Moa hade lämnat oss, lämnat oss med ett leende på läpparna och precis som vi ville att hon skulle göra, vi tror hon lurade oss, hon sa ingenting, hon pratade inte med oss varför hon inte kunde gå, varför inte armen fungerade, varför magen var stor, varför, varför o varför..

Vi satt hos Moa, ja, Johan och Oliver och mor/farförädrer, syskon med familjer hela natten lång, vi tog farväl av henne allihopa, Hon var så fin, så fridfull och nöjd, hon är älskad och saknad för alltid vår lilla Prinsessa....

Nej vi tror att hon skonade oss från att veta, veta hur ont hon egentligen hade, men sa ingenting, hon visste att vi skulle bli ledsna och det tog hon med sig..
Hon sa inte godnatt, hon slängde armen runt min hals, hon lämnade oss på en dag som blev hennes, bara hennes.

Vi hade henne hos oss fram till middag dagen efter, då begravningsbyrån kom med en vit liten kista, vi bäddade ner henne, la de saker som hon skulle ha med sig, vi tog vårt sista farväl av vår underbara, älskade Moa.
Ja, Johan, Oliver och kusin Mathias bar ut henne till bilen som sedan lämnade oss,

Vi älskar dig så Moa, du gav oss så mycket kärlek, så många goa minnen, som vi nu bär med oss, det är inte lätt att leva och inte ha någon att ta hand om som du, tomheten, saknaden är så stor efter dig, ingen som kallar,,, Pappa ja är färdig, Mamma hämta det o det, bär mig dit o dit, dina underbara teckningar och underbara leende som du alltid hade på dina mjuka läppar..

Så här minns vi våran älskade Moa,,, Svenska hjältar 2009

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/svenskahjaltar/article5982714.ab

VI ÄLSKAR DIG SÅ OÄNDLIGT MYCKET ATT VÅRA HJÄRTAN SPRICKER......