Kära bloggläsare
Idag är det den 19 augusti och måste först meddela att allt är bra med Moa.
Vi var i förra veckan nere i Lund och röntgade hennes lungor och det gick jättebra, grannen Rita var med oss nere och Moa var jätteduktig, hon väger för tillfället 20,2kg och har växt och blivit hela 116,8 cm lång, hon har alltså växt från 109 cm i Maj -08 tills nu i augusti 7,8 cm och det är kanonbra, fast alla medicinerna. Gumman har även börjat i ettan och är nu inte minst på skolan längre, hon har sin resurs Jessica som är vid henne sidan i skolan och som vi är väldigt glada över...
I morron skulle Moa egentligen börjat behandling men värdena är inte helt 100, så vi tar nya prover på måndag och kollar om dom stigit så behandlingen kan sätta igång igen.
Varför har ja då inte skrivit på bloggen????
Jag har helt enkelt inte orkat, min kropp vill inte som jag vill för tillfället, det känns som om jag har en pulsmätare innanför skinnet som bara pulserar o pulserar och ingenstans att ta vägen. Nu i helgen som gick sov ja inte många timmar, tror det var 10 timmar från fred- sönd och min kropp är van vid minst 7 timmar per natt. Det som mest oroar mig (tror jag iallafall) är att det känns som om tiden går för fort, vi är idag i augusti månad och till nyår ska Moa sluta med sina mediciner (kan kännas skönt) på ett sett men vad händer då i hennes lilla underbara kropp!!! Ingen vet, inte ja och ingen annan heller för tillfället. Svaret på röntgen visade inget "allvarligt" men där fanns några millimetrar som dom inte kunde utesluta att det var metastaser, kanske, kanske inte, det kunde samtidigt vara att Moa inte kan blåsa in och ut ordentligt med sina opererade lungor, så nu fick man ytterligare att tänka på.. Det märks ingenting på Moa alls, hon är helt okej och livet leker för henne. Det ända man kan göra i detta läget är att försöka att tänka positivt, men fan vad svårt det är, framtiden gör mig så fruktansvärt orolig.
Fan vad livet är orättvist, frågan ja ställer mig själv många gånger per dag är VARFÖR, varför ska Vår Älskade Moa behöva ha cancer,,, VARFÖR VARFÖR VARFÖR
Jag har varit hos min kurator i fredags och det slutade att jag har varit hos doktorn idag och blivit sjukskriven några veckor framåt, tycker det känns konstigt att vara sjukskriven då jag inte är sjuk, gjorde ett test i fredags som visar att ja lider av djup ångest och början till deprition. Läkaren pratade om antideprisiva mediciner, men jag är ingen pillerätare tvärtom är ja näst intill anti mot tabletter, så vi ska börja med att inte ta tabletter ja håller mig till de tabletter ja tar till natten, så får vi se hur detta går..
Ja ber så mycket ursäkt för att jag inte skrivit på bloggen, men så fort ja kommit hem från mitt jobb och Tänkt att skriva här så har ja bara känt Nej, ja orkar inte..
Nu är klockan 22.36 och måste gå och lägga mig, i morron är det en ny dag för barnen i skolan, då Oliver ska ha utfärd och matsäck ska packas. Moa har inget speciellt i morron, men idag har dom tagit klassfoto och enskilda foto.
Igår när vi pratade om fotograferingen i skolan idag så skrattade vi så härligt,,, Moa sa: Ja slipper iallafall gå upp så tidigt för att göra vid mitt hår, när ja inte har något,,, Vi bara tittade på varandra och försökte hålla oss för skratt men det gick inte, vi skattade både hon och jag så vi höll på att storkna,, hon är så fruktansvärt naturlig av sig, hon varken skämms eller tycker att folk glor mer på henne mer, hon har sin härliga solbränna och blåa ögon och är full av glädje hela hon,,
Finns inga ord för hur mycket vi Älskar dig Moa
Kommer lite bilder från sommaren
Moa o Kusin Fanny 
Vår fiskekväll i Torsebro
Åhus vid bryggan
Oliver o Moa med deras nytillkomna kusin Ellen
oj vad skönt att höra ifrån er igen och att Moa är ok, dock inte roligt att du mår dåligt. Men du har gått på helspänn så länge att det kanske inte är konstigt. Batterierna tar slut tillslut och måste laddas om, du behöver den här sjukskrivningen. Du har tillräckligt med krav o måsten utan att för den delen fixa jobbet oxå.
tänker på er! kram
Åh, vilken bra start på morgonen...att få läsa att Moa mår bra, men det är ju såklart inte så roligt att du mår så, Jenny....vad gör man?? Jag tänker så mycket på er, min flicka var sjuk för många år sen, men jag kan precis komma ihåg hur man mådde, det var tuffa år..ändå var det en godartad tumör...hur har du det då??? Varma kramar och tankar till er hela familjen från Helen i M
Hej!
Jag följer din blogg men tror inte att jag skrivit nåt tidigare. Jag förstår vad du går igenom. När min dotter hade varit sjuk i ca 2 - 2,5 år brakade jag också ihop. Jag räcker inte till till nåt. Det förstörde dessvärre allting och just nu håller vi på att separera. Dottern blev sjuk när hon var 6 månader och idag är hon nästan fyra men får fortfarande underhållsbehandling för sjukdomen. Det är tufft med sjuka barn! Klart du ska vara sjukskriven och ta det lugnt så länge du kan!
Kram!
Hej!
Skönt att höra att allt är bra med Moa. När det inte kom några inlägg på ett tag gissade jag nästan att det hängde mer på dig själv än på Moa. Dina känslor känner jag igen från mig själv. Man tappar alla perspektiv i tillvaron när man närmar sig en tid utan mediciner. All tillvaro blir så osäker. Det är också märkligt när man väl är där och inte har samma sorts kontakt med läkare, inte tar alla prover osv. Man tappar kontrollen. Då kommer alla känslor och tankar ifatt och det är kanske det som håller på att hända redan nu. Du själv är redan inne på nästa år. Jag kan bara önska dig allt gott och känn ingen press på att skriva oftare än du själv orkar med. Du, din familj och Moa kommer i första hand. Vi bloggläsare i sista hand.
Om jag får tipsa om något utvilande så var det en mamma med svårt sjukt barn som gick regelbundet på Floating (http://www.omfloating.se/positiva-effekter-av-floating/) för att få ordentligt med vila. Kanske det kan vara något?
Kram Eva
Tänker på er! Tror att du måste lyssna på don kropp och ditt huvud Jenny och ta det lugnt och landa lite. Det ni gått och går igenom är fruktansvärt påfrestande för kropp och själ. Härligt att Moa mår så bra som hon gör!
Tänker på er, Ta hand om varandra..
(Härliga bilder!)
Kristina o Patrik
Hej på er alla;=) Jag försökte skriva en kommentar i går kväll men det var nå knas. Vad skönt att få läsa om er igen men mindre kul att du mår som du gör,Jenny, men som sagt, efter en tid tar batterierna slut när man lever med cancersjukt barn, mina tog slut när behandlingen var över (Nov-08)Så ta det bara lugnt(så gott det går förstås) för det finns inget viktigare än du, Moa och resten av familjen, jobb å annat får ta plats senare. Blogga det gör du när du orkar men ni ska veta att vi finns här,alltid, och tänker på er. Må så himla gott ni kan och ta hand om varandra.
Varma hälsningar från Västerås
Snälla vän,
be ej om ursäkt att du ej orkat skriva-måste vara ett rent helvete det ni går igenom...
Alla bloggläsare håller tummarna för Moa!!!!
(PS jag har också varit emot att äta piller men blev pga oro över min son tvungen att äta,
och på mig funkade det-jag mådde bättre efter ett tag och inga problem att sluta med dem sen)
Det kanske vore värt att prova,
det du som mamma går igenom måste tära HÅRT HÅRT på kropp och själ Mång kramar från mig.
Hej där!
Först vill jag bara säga att du ABSOLUT inte behöver be någon om ursäkt för att du inte har prioriterat bloggen. Tvärt om har du gjort helt rätt som INTE har lagt din energi på den!
Och vad BRA att din läkare sjukskrev dig. Försök hitta stunder på dagen som du kan lägga dig ner och vila om nu inte nattsömnen vill infinna sig. Testa att ha radion lågt på i bakgrunden. Mörker och tystnad kan vara en jobbig kombination eftersom tankarna lätt sätter igång att snurra då. Och sova måste vi ju alla göra! Någon timme här och där måste ju vara bättre än inget, gissar jag.
Kanske kan detta vara ett tillfälle att testa yoga (förlåt om jag tjatar, men jag har själv fått en "hallelujaupplevelse" med yogan). Bra om man är stressad eller har svårt att koncentrera och fokusera.
Lurigt det här, vi har aldrig träffats men det känns ändå som jag "känner" dig och din härliga familj.
Jag håller alla tummar att värdena vänder till det bättre!
/Cilla i Sydney
Att vara sjukskriven är nog det bästa för dig för tillfället. Tänka på dig själv. Man måste få vara ego ibland som mamma, man tänker oftast bara på alla andra. Du vet att vi finns här för er!!
Många Kramar från Kusin Kajsa med familj
All kraft till dig Jenny och ta en dag i taget om det går
kram Helen i Lomma
Hej Jenny med familj
Det var roligt att höra att Moa (osten) mår bra, men det är inte så kul att du mår dåligt. Ta nu vara på Dig och tänk inte på alla måste glöm dom tänk på Dig själv försök o njut. Hopppas att Moa ( osten) tycker det är kul i skolan.
Stora kraaaaaaaaaaaaaaaaamar till Er alla
Kjerstin
Ursäkta dig inte för att du inte har orkat skriva! Det känns inte särskilt förvånande att en mamma till en dotter med en hemsk sjukdom tillslut inte orkar.. Du är bara människa precis som alla andra. Hoppas du hittar styrkan igen! Vi är många som tänker på er familj!! Kramar!
Hej!
Jag har följt bloggen ett bra tag nu men inget skrivit..förren nu. :) Härligt att Moa mår bra och att det verkar gå åt rätt håll. Moa har tur att ha en sån fantastisk familj som ni! Jag har ett barn med svår cp skada, men det är ju inget alls jämfört med vad ni går igenom varje dag och månad. Det är väl många som undrar hur ni orkar.. Men man har ju inget val.. Hoppas att du mår bättre snart. Ps: Jag är jätteavis på Moas härliga solbränna. Kramar
Hej! Skönt att höra att Moa mår bra, vilka fantastiskt vackra ögon hon har! Hon är så söt! Tycker inte du ska vara rädd för att prova mediciner om du mår dåligt. Jag har själv varit deprimerad (led av anorexi och bulimi då) och var oerhört emot mediciner till en början. Tillslut kände jag att jag måste prova i alla fall och det var det som fick mig att börja kämpa mig tillbaka igen. För mig var det liksom knuffen över kanten, det tog mig upp till en nivå där jag i alla fall hade kraft att börja ta tag i hur jag mådde. Mediciner passar givetvis inte alla men jag ville bara berätta att det hjälpte mig under en period då jag hade det väldigt tungt. Läser er blogg och det är självklart roligt när du uppdaterar men skriv när du orkar, jag tror alla vi läsare har full förståelse för att orken inte finns där ibland. Jag hoppas verkligen att eran lilla princessa blir frisk en vacker dag. Är själv mamma till två pojkar födda -02 och vet hur mycket man älskar dom och njuter, det är en fantastisk ålder! Stor kram från en av era läsare, Annika
Hej familjen !
Vilka härliga sommar bilder. Vi kan inte fatta att lilla Moa o busiga Oliwer har blivit så stora!!
Hoppas att allt går bra för dig Jenny så att du kan tillfriskna. Och självklart Moa med<3 Moa ser ut att må prima. vilken solbränna =)
Vi tänker på er Kramar fam Nilsson / Nordin
hej
skönt att moa mår bra och det var inte dåligt vad solbränd hon var! så solbränd har jag nog aldrig varit i hela mitt liv :p skolfotot blev säkert jättefint, något positivt måste det ju finnas med att inte ha hår, moa är lika fin utan det också ;) och kul att slippa sonden detta året!
hoppas på att småprickarna i lungorna INTE är metastaser den här gången.
så jobbigt att du mår dåligt däremot :( sjukskrivning låter helt rätt just nu, du har väl nog att jobba med dig själv eller vad man nu ska säga. djup ångest och början till depression låter absolut som en anledning till sjukskrivning... hoppas du slipper börja med antidepressiva, jag har ätit det i nästan fyra år nu och det har hjälpt mig väldigt mycket men samtidigt vet jag inte om och när jag kommer kunna klara av att sluta med det. så det är ju skönt om man slipper det, men behövs det så kan det ju hjälpa en att hålla sig över ytan om man säger så.
många kramar!
Skönt att läsa att allt är bra med Moa. Hon är så fin i sin solbränna med de stora fina blå ögonen!
Tråkigt att läsa att du inte mår bra Jenny, men samtidigt tycker jag att det inte alls är konstigt. Själv känner jag mig helt slut ibland, har värk i kroppen och fullständigt utmattad. Hur mår då ni, som fortfarande är inne i detta livet med ett cancersjukt barn, det sliter ju givetvis något fruktansvärt, framförallt på dig Jenny tror jag, (förlåt Johan men jag tror nog att det är så, mamma är mamma, sen givetvis sliter det på pappan också - helt klart, det är en situation som drabbar hela familjen). Vi läste just idag på text-tv en undersökning som var gjord på onkologen i Lund, hur det drabbar anhöriga, gäller det då ens barn, det bästa som finns i livet - ja, det är givetvis katastof. Skönt att du har blivit sjukskriven, vila, ta det lugnt, lyssna på kroppen!
Se fram emot er semester!
Sänder er massor av styrkekramar och varma tankar
Carina, Jan, Andreas och Emelie Jönsson
Underbara bilder. Moa ser verkligen ut som en docka, såååå sööööt!
Fina bilder!Tag nu hand om dig för det är du värd! kram
Jenny, bara ta det lugnt!
Jag är oxå sjukskriven för ångest och depprision för tillfället! Läkaren jag gick till föreslog oxå antideppresiva tabletter! Men min psykolog och även läkarna nere på avd 64 mena att detta inte va nån lösning, då det bara skjuter upp problemet! Att inte stänga inne sin sorg o att kunna prata om det är nog viktigast! Jag har inte gjort det innan, och började jobba direkt när F dog! Men nu pratar jag om det o accepterar att jag är ledsen! (sen så miste jag 2 till efter Felicia, så det är väl därför det kom ifatt mig allt nu) Men eftersom jag inte acceptera att jag inte va ok, så led det till min ångest o depprision! Så ta hand om dig och prata av dig till någon du kännner dig "bekväm" med!
Kram på er
Hej Jenny!
Sten föll från mitt hjärta när jag läste att Moa mår bra, har väntat på inlägg då jag läser varje dag din blogg. Jag vet av erfarenhet att man orkar inte hur länge som helst när man har ett barn sjuk i cancer. När Sabina fick sina hjärnmetastaser blev jag också sjukskriven pga hög blodtryck som jag fick av oro och rädsla.
Det är bra att du får ta en paus från jobbet och varva ner.
Håller tummarna att Moa inte har nåt i lungorna och att hon får hämta krafter och få gå i skolan som alla hennes kompisar.
Vilka härliga sommar bilder, det riktigt lyser om henne och även storebror.
Varma kramar från Sirpa, Sabinas mamma
jag tycker moa är underbart söt utan hår!!!
och OJ OJ OJ vilken solbränna och ser ju alldeles mör ut (L):D:D:D:D
puss moa från en som tycker du är sötast i värden!
hej jenny...
Ni har en riktigt härlig flicka.. var på badet i hanaskog och badade med min pojke på två år.. Då kom moa fram till oss och ville leka.. både moa och min son hade jätte roligt.. skrattade och skvätte på varandra.. det var så roligt att se att moa är så fylld av liv.. och verkar tycka att allt är roligt.. hennes öronproppar åkte ut fler gånger ivattnet, och klagade inte utan bara satte in dom i öronen igen och fortsatte att leka i vattnet.. :) det kallar jag lycka!!
hoppas allt är bra med er annars?
kram
Härligt att läsa att Moa mår bra, vilken härlig stark stor liten tjej ni har!
Tänker mycket på dig Jenny, och att du inte mår bra! Ta hand om dig så gott det bara går, och tänk mer på dig själv än på oss bloggläsare!
Varma kramar från Lotta Nyström i Västerås.
Hej underbara Ni
Jag är så glad att allt är bra med Moa. Jag mådde också jätte dåligt när min dotter blev nästan färdigt med alla behandlingar. Kunde inte sova, hade ont i hela kroppen, drömde konstiga drömmar varje natt och tänkte att jag bli galen i slutet.
Idag är det mer en två år att hon slutade med sina behandlingar och hon mår jätte bra. Jag tycker att alla vi som har sjukt barn med cancer är livreda när allt är bra och inget visas på proverna. Det är dumt att sa men efter allt vi har gått igenom vi är så vana att kämpa hela tiden, att gå oroliga både dag och natt och man bli van att leva så efter en tag. Sedan bli man livrädd när man måste börja jobba igen, lämna sitt sjuk barn på dagis eller skola och gå på jobbet istället att stanna hemma och tar hand om henne.
Usch när jag kommer ihåg dem dagar på jobbet, jag blev så irriterad på allt runt omkring mig och hade inte lust att prata, tittade bara på klockan när ska jag sluta med jobbet och då sprang jag till dagis att ta henne i min trygga famn.
Det har tagit så långt tid att vänja sig att leva normalt igen. I slutet jag blev så dåligt att ofta började min kropp skaka och jag mådde illa på jobbet. En dag har jag gråtit på jobbet och samma som du frågades jag hela tiden VARFÖR min flicka varför inte jag???
Idag mår jag mycket bättre och är inte så rädd som innan, men det har tagit så lång tid att slappna av lite.
Jag tänker på Er.
Hoppas med hela mitt hjärta att snart mår du bra igen.
Kram från Danijela
Tänker på er! Vilken fin tjej Moa är, vilka ögon!!
Kramar
Tack för att jag får följa Moa!
Vilken tjej, så underbart söt....vilka ögon!!:)
Kram
Hej Moa!
Jag vill önska dig en fin höst, visst går du i skolan nu? :) Även din bror och dina föräldrar får hänga med på ett litet hörn då jag tänker på dem med.
Varma kramar från mig till er alla!
Hej Moa! Har du börjat skolan nu? Jag vill önska dig en superfin höst och jag passar på att tala om att jag även tänker på din bror och dina föräldrar. Hur mår Kellie?
Kramar från mig till er alla!
Vilken otrolig söt tjej ni har, de ögonen kommer få många pojkar att falla pladask när den dagen vankas.
Jag undrar bara en sak... är det bilder från dagsläget? Hur lång tid tar det tills håret brukar komma tillbaka. Eller är det lite olika?
Kramar till er alla och hoppas det blir en bra höst.
Översta bilden är såååå fin på Moa. Vilka ögon och vilken fin solbränna. Du ska väl inte ha dåligt samvete för att du inte skriver. Vi läsare måste ju acceptera att du har det jättejobbigt. Vilket är helt naturligt i er situation. Måste vara en fruktansvärd oro hela tiden. Och att dagen närmar sig när hon ska sluta med medicin kan ju inte heller kännas bra. Men jag tänkte berätta om en kille jag känner som närmade sig den dagen. Hade fått behandling i två år och inget hade hjälpt. När läkarna slutade ge behandling vände alltihop och han tog studenten i våras. Följer bloggen och tänker på er. Önskar jag kunde göra nåt. Marie
Hej på Er
<Jag sakar lite om Er
Jag hoppas allt är bra, och Du Jenny mår bra. Tittade Du på tv 4m godmorgon , När ja skrapade fram , trodde det skulle bli mer men jag är nöjd. Tänker varje dag på er.
<<<stor kraaaaaam
Kjerstin i Receptionrnh
Jag är en av de bloggläsare som aldrig lämnat kommentar på Er blogg, men nu kände jag att det var dax.
Och det är runt depression, ångest och antidepressiva mediciner.
Jag är själv STOR motståndare till piller, på sin höjd en Alvedon när det behövts för huvudvärk. Oktober 2008 dog min älskade far, och tiden efter det var som ett töcken. Min läkare ville tidigt, början på december, sätta in medicin men jag totalvägrade, jag trodde nog det skulle lösa sig. I slutet av januari gick det inte längre. Många tankar om livet, meningen med livet o.s.v och som tur var hade jag en gnutta sunt tänkande kvar och stöd från min man o resten av familjen, för jag stod verkligen på kanten till att avsluta livet. Akut fick jag en tid hos min familjeläkare, och jag tog tacksamt emot pillren han föreskrev. Jag har väl alltid varit av åsikten att man ska försöka "värka" ut saker själv, men idag är jag tacksam att jag började "knapra pillren". På lång sikt skall dessa fasas ur min kropp, men inte än på 1 år eller 2.
Så jag vill ge dig denna lilla del av min historia om piller och dess verkan och hoppas du kan omvärdera att börja ta dem.
Sen kan man ju ha "otur" och få fel tabletter som gör ångesten djupare och tyngre, men man kan byta. De jag äter, och som jag även vet andra äter och med god effekt, är Citalopram 40mg.
Bamsekramar till dig från mig. Vänta inte med att ta den hjälp som finns.....
Blir alldeles rörd av din blogg, vilket vacker dotter du har. Önskar er all lycka i framtiden. Må gud finnas på er sida.
Har själv under en period ätit antidepressiva mediciner. Det känns lite konstigt att använda det för att ta sig ur det man går igenom. Men det är ju så att man kanske inte orkar på något annat vis. Medicinerna höll mig flytande under en period när jag inte klarade av det själv. Men tiden gick och saker förändrades och så småningom kände jag att jag faktiskt orkade med att hantera allt själv igen. Medicinerna hade gett mig det andrum jag behövde. Jag trappade då ner på halv dos och fasade sedan ut dem helt och hållet. Jag har nu varit utan medicinerna i lite mer än ett år. Saker fungerar och jag mår bra. Jag kan fortfarande uppleva livet som överväldigande ibland. Men nu har jag orken att ta tag i det.
Jag hoppas verkligen att du hittar något som fungerar för dig och som ger dig kraften att hantera det som händer omkring dig. Jag önskar dig allt gott!
Hej!
Är allt OK? Blir ju lite orolig över att inte bloggen uppdateras. Men, jag kan förstå om du mår dåligt. Jag har själv lätt att hamna i depression. Inte för att jag har ett sjukt barn som dig, utan för att livet är tufft när man som jag lever med autism (Asperger syndrom).
Ta hand om dig! Hoppas allt är bra med Moa-tjejen!
/Kram Lilla Néa
Sitter här och skäms lite för mig själv, att jag är så bortskämd. Klagar över småsaker som plugg, finnar och för lite pengar...
Det är konstigt hur lätt man tar saker för givet!
Tycker ni har en stark, vacker flicka, med VÄRLDENS finaste ögon.
Önskar er all lycka i världen, och ta hand om er fina familj!
kramar Rebecca
