Vår prinsessa Moa Henriksson

24 Februari

Allting flyter på som vanligt, förutom att barnen har sportlov.
Oliver har haft och göra varje dag denna veckan, i måndags var han med fritidsgården i Kristianstad och spelade Lacerdon, igår var han i Glimåkra och åkte skridsko, och idag är han på bia med kompisen Rasmus med familj.

Vi var hos doktorn i måndags med Oliver, kändes konstigt att det var han som var patient det är ju alltid Moa annars, Oliver har problem med sina hälsenor, och vi fick vissa råd och salvor som ska smörjas innan och efter träningar, det som skrämde Oliver lite var att det kan ta sådan tid innan det läker, han ska även göra övningar morron o kväll.

I helgen som gick var vi och firade min pappa "morfar" som fyllde år, där var även min brors familj och vi åt god mat och barnen roade sig. Mycket snö har ju kommit även hos mormor o morfar, när plogbilen kom så skulle vi flytta bilen, men ack vad det sk... sig, vi kom inte loss, där stod Johan och kunde inte göra ett skit, men den snälla föraren i plog-
bilen drog loss Johan och därmed kunde slutföra sitt jobb...



På tal om snö, ja är så fruktansvärt trött på det nu, och nu till helgen har dom lovat mer, ja tycker det kan vara nog nu, men Moa med kompisar tycker det är okej.

I söndags när Johan körde till jobbet, så drog ja, Moa kompisen Julia och Jessica till Gualöv och köpte en MASSA pärlor till våra änglar, Katarina som hon heter har ju skänkt pärlor tidigare till oss när hon vet att det går till något bra ändamål och även idag när vi var och shoppade rundor så bjöd hon på en hel del. Tusen tack Katarina och dina döttrar för en härlig eftermiddag. När Jessica och jag var i shoppen så lekte Moa o Julia med döttrarna och hade hur kul som helst, när vi kom hem skulle vi sortera dessa pärlor men det fick vara till dagen efter, där var så många fina pärlor.

Många undrar genom bloggen var dessa pengar går till och det går till Barncancerfonden, en insamling genom
Prinsessan Evelinas insamling på www.barncancerfonden.se Gåvor & Bidrag, Egen insamling och där hittar ni Evelinas fond som idag ligger på nästan 480 000:- Ni som köper änglar genom Moas blogg kan se i högerspalten "Hanaskogs änglar" då vet ni att det är där era pengar går, vi har idag satt in nästan 40 000:- sedan den 14 december, och vill tacka er alla som köpt änglar av oss ett STORT TACK.

Hur är det då med Moa!!

Jo det är bara bra, hon började som sagt vid tidigare inlägg redan i fredags med medicinerna, hon sväljer INTE tabletterna som vi trodde, hon är ju en envis tjej men kanske längre fram.
Det finns ju biverkningar på dessa mediciner och dom har redan kommit, hon är så knottrig i huden i ansiktet, rodnader på kinderna och ont i mungiporna, har idag pratat med Lund och Dr A har skrivit ut salvor till henne för att lindra dessa rodnader, hon lider inte av det, men det ser inte så roligt ut. Det kan försvinna redan efter en behandling och det kan man hoppas på. Fick även reda på röntgen som gjordes i onsdags o fredags, där finns idag 3 tumörer som lyser i PET-röntgen som dom sak hålla koll på, och om ca 3 veckor ska vi ner till Lund igen för nya röntgen så vi vet om medicinerna hjälper eller inte...  

Stämmningen här hemma känns som om både jag o Johan ser något mörkt framför oss, vi pratar och umgås som vanligt men ändå finns där något som oroar och trycker på oss, barnen är som vanligt dom tetas och kivas som alla syskon gör, men det är samtidigt härligt för då mår dom ganska bra. Vår oro inför framtiden är så pass oviss att vi inte ens kan planera vår semester till sommaren, vilka veckor vi ska ta eller någonting. Ja vet att man ska planera till en viss gräns, men det är Fan inte lätt, vår situation att inte kunnat planera något sedan snart 3 år tillbaka är så fruktansvärt tradigt, vi har förvisso hittat på det ena eller andra, men att inte kunna ha en "riktig" plan är ganska frustrerande..

Fredag 19 Feb

Det bar till Lund redan vid åtta tiden i morse, som alla skåningar vet, så har vi otroligt mycket snö och mer kommer det just nu, det fullkomligt vräker ner stora dassalock till flingor just nu, men körningen gick hur bra som helst.

Idag fick Moa inte äta något innan denna PET/CT röntgen som skulle göras, och för alla nya bloggläsare betyder det att jag och Johan inte heller får äta, det ända vi får göra är att dricka kaffe, så det blev en o annan kopp. Nålen sattes i Moas hand, porten får inte användas till denna röntgen, det är något Moa inte tycker om, men det var superduktiga Karin som satte kanylen i hennes hand. Klockan halv elva var vi på Klinisk fys, det var lite försenat så vid elva tiden fick Moa det medel som sedan under röntgen ska lysa i hennes kropp.
Vi låg där och väntade och väntade, efter en timmes tid då det var dax för röntgen kom en sköterska in och sa att vi fick vänta en stund till, inte förrän vid 13 tiden klev Moa upp på röntgenbritsen och låg still i 20 minuter, vi hade mutat henne med både det ena och andra, och peppat henne att hon är SÅ duktig om hon bara lägger sig och ligger still tills röntgen är klar, och vad tror ni hon gjorde JO, låg still och var så superduktig, ni skulle sett hennes min när hon steg av britsen, hon var SÅ stolt över sig själv att hon klarade det än en gång.. Super Moa.

Vi hann prata endel med Dr A också, och medicinerna skulle starta idag, vi försökte att få i henne tabletterna på dagvården, men det gick inte, hon fick inte ner dom hur hon än gjorde. Moa är ingen van tjej att ta tabletter och nu gäller det att vara benhård med henne för att hon överhuvudtaget tar sina viktiga tabletter. Hon lovade att ta dom när vi kom hem.

Den ena tabletten ska tas 2x2 ggr dagligen och bröstcancermedicinen ska hon ta 70mg på morgonen (4tab) och 60mg (3tab) på kvällen så det blir ett evigt traggande för att ta dessa tabletter, känner redan innan hon ska ta dom att det blir en strid för både Moa och oss som föräldrar,,, Men det ska gå...Den ena sorten ska hon ta varje dag så länge hon behöver dom och den andra ska hon ta nu i 14 dagar sen blir det uppehåll på 14 dagar sen innan starten på nästa runda mediciner ska vi ner för att göra denna röntgen igen för att kolla hur tumörerna har reagerat på medicinen,, Hemska veckor framför oss, med mycket oro inför framtiden.

Idag har vi avtackat vår egen Kjerstin Johansson i receptionen i Lund, hon har varit en sådan go och trevlig prick, har alltid välkomnat oss när vi kommit till Lund, Moa brukar alltid själv gå in och anmäla sig till henne att vi kommit, vi kommer att sakna dig jättemycket, både Moa, ja och Johan. Hoppas vi ses när ni passerar Hanaskog. Ta hand om gubben och hunden nu när det finns gott om tid för detta... Kram på dig från oss alla.

Idag när vi hämtade Oliver på fritidsgården på skolan så berättade han för mig att han hade pratat med kuratorn på skolan, ja frågade ut honom lite och jag förstod genast att hon inte heller mår så bra, han har svårt för att sova på nätterna, vaknar och tänker och har svårt för att somna om, han ska prata med kuratorn igen efter sportlovet.
Blev ganska ställd när han berättade men samtidigt blev ja så imponerad av honom att han själv tagit steget att prata av sig, ja berättade själv lite varför jag går dit och vi samtalade lite djupare när vi kommit hem.
Jag har pratat med Oliver om att även han ska gå och prata med någon, han har ju en i Lund men han behöver någon på närmre håll som ställer upp lite oftare, han kan nog behöva detta även vår älskade Oliver..

  

Idag är det onsdag den 17 Februari.                   

Vet knappt var jag ska börja, men det första jag vill säga är att Moa mår jättebra.
Vi fick i fredags veta att det var 4 tårtbitar i Moas lunga som varit hos patologen och fått sin bedömning att det
fanns cancerceller i alla 4 bitarna, det var som vi trodde men fast man var lite förberedd så blev chocken stor.
Vad händer då nu?

Jo idag har vi varit i Lund för CT-röntgen på lungorna och EKG för att ha så färska bilder som möjligt innan den nya
medicinen börjar, en röntgen till ska göras på fredag innan vi startar behandlingen,
Vilken behandling blir det då?

Moa ska få den andra medicinen som var aktuell i fjol då hon började med sina bromsmediciner, den medicinen som är
till vuxna som har bröstcancer, hon ska ha denna i 6 veckors tid och efter där ska hon in på dessa röntgen igen för att
kolla av läget i lungorna, medicinen är en sorts östrogen och A-vitamin i combination som ska göra att cellerna inte delar
sig och förhoppningsvis minskar metastaserna, om nu inte medicinerna hjälpen under dessa sex veckor så blir det strålning
av lungan och det kan betyda att Moa i framtiden måste ha hjälp av syrgas.

Läkarna och vi hade ett samtal idag medans Moa var nersövd, och vi kom fram till att Moa ska få leva så drägligt som
möjligt och därför får hon dessa mediciner som inte har allt för stora biverkningar, hon kan må lite illa, bli torr i mun och hud, ljuskänslig och lite annat, men inget man inte kan hjälpa henne med.
Som ni vet sedan tidigare så har Moa 10 % chans till att övervinna denna sorts cancer, och idag under läkarsamtalet så
sa läkaren några ord som värmde mig "faktiskt" att det finns barn som man inte trott på något bot överhuvudtaget, men som lever idag, och vi tror att Moa är en av dessa, dom 10%-en är bara en siffra för oss, med Moa runt omkring oss varje dag så tror ja bannemej att dessa få procent är på hennes sida. Vi kan inget annat än att hoppas, hoppas att den livsglädje
Moa har, gör att hon vinner denna kamp.

Jag själv har inte mått så bra den senaste tiden, fick tyvärr ett bryt häromdagen på jobbet då min arbetskollega fick ta mycket, hon frågade bara mig hur det var och då rasade hela världen, det var SÅ skönt att få gråta en skvätt, för dessa
känslor man har inom sig är inte alltid så lätt att få utrycka sig när man har barnen bredvid sig alltid, så Tack Anette för att ja fick lätta mitt hjärta för dig.
Jag var även akut hos min kurator i tisdags, skulle till henne på fredag men då är vi i Lund, det är alltid skönt att få prata av sig, Johan hade också ringt till henne och talat om att jag inte alls mår bra just nu....

Idag när vi kom hem från Lund satte jag och Moa oss och gjorde änglar, det är en sådan avkoppling att få sitta och koncentrera sig på något helt annat...

Torsdag 4 Februari "En vecka sedan operationen"

Dagarna som gått har varit bra, Moa ville börjat skolan redan i måndags men där sa ja blankt nej, jag tyckte hon skulle vila någon dag till innan hon skulle börja, det var ändå en ganska stor operation hon gjorde. Hade Moa fått som hon velat så hade hon gått till skolan i måndags och då endast 4 dagar sedan operationen.
Hon har inte haft ont sedan vi kom hem i lördags, hon har varken fått alvedon eller något annat för sin operation, hon har en smärtgräns av stål, är så imponerad av henne...

Det är tur att Moa har mått bra, men det har varken jag eller Johan gjort, vi har mått ganska så dåligt, både av hela situationen och denna ovisshet som nu ligger över våra axlar (igen), man vet varken in eller ut, ingenting är roligt längre, man ska bara få vardagen att gå och se ut som om allting är bra, känslorna inombords är fruktansvärda, vad kommer att hända, var befinner vi oss till sommaren eller till jul, man kan liksom inte bestämma någonting i förväg för vi vet inte vad som kommer att hända och ske. Vi trodde dock att detta skulle vara i slutfasen av Moas sjukdom men idag känns det som om vi står på fas ett igen. Bara den vetskapen om hon nu ev ska börja att strålas igen, hjälper det eller inte, men det är förmodligen det bästa som kan ske just för tillfället, vi har fortfarande inte hört något från Lund om vad och hur detta ska fortlöpa, men vi väntar förtvivlat..

Lite ljuspunkter i tillvaron

Till Sonja Aldén Moas stora IDOL

Både Moa o Oliver fick brev på posten idag från en fantastisk tjej vid namn Sonja Aldén, hon har skrivit kort till både Moa o Oliver med sina egna ord och vi blev så rörda allihopa, hon är en underbar människa med ett stort kärleksfullt hjärta. Tusen tack Sonja, du är Moas och vår stora IDOL.. Längtar tills du ska vara med i blåsningen, det ska vi garanterat titta på.

Moa & Sonja Aldén Februari 2008


Till Moa från Sonja






Till Oliver från Sonja









Fick även idag en CD skiva från Kvp med kort på Moa, tusen tack, vilka fantastiska foton på vår älskade dotter som kämpar så..


GRATTIS PAPPA & MAKE
 PÅ 35-ÅRS DAGEN I MORRON DEN 5 FEBRUARI



VI ÄLSKAR DIG