Lite utav varje


Idag är det måndagen den 7 September, jag skulle börjat att jobba idag igen men tyvärr har jag blivit sjukskriven helt nu fram till den 11/10. Jag har aldrig förstått det här med panikångest, hur andra människor lider av denna sjukdom, nu vill ja säga att även jag har fått ett rejält ångestanfall förra veckan, som tur var Johan hemma när detta helvete utlöste, det var det svåraste jag har upplevt av ångest..Känslan som blir i hela kroppen som man inte kan styra över huvudtaget, det är fruktansvärt. Vad jag tror själv, var nog filmen Gangster vi såg (en svensk film) där i slutet var en begravning som gjorde att ja inte kunde stå emot en ångestattack..
Dagen därefter ringde ja min läkare och fick utskrivet antidepp mediciner som jag tagit nu sedan i onsdags i förra veckan. Ja skulle kunna sluta med dom vilken dag som helst för ja mår skit av dom, förmiddagarna är ett rent helvete, men min kurator säger att jag måste ge medicinerna minst 14 dagar innan dom gör sin hjälp... Fy fan rent ut sagt..

Med Moa är det hyffsat, har både börjat o avslutat en kur till med cellgifter, så nu ska hon inte ha cellgifter igen förrän vi kommer hem från Turkiet, men i fredags var det tid igen för att åka till CSK och kolla henne då hon fått feber igen, ingen hög feber men iallafall 38,1 blodprover togs som såg bra ut, men en pencillinkur med Amimox blev det, läkaren trodde att trummhinnan hade spruckit men det måste hon ju ha känt för inte ett ljud Moa sagt om detta. Hennes högra öra har ju strulat mycket sedan strålningen för 2 år sedan så dom tror att det kan bero på att trummhinnan inte hinner läka ihop mellan cellgiftskurerna.. Hon har varit hemma idag hos mig, ville ha henne hemma en dag extra så hennes krafter kommer tillbaka riktigt, vi vill ju inte att barnen ska bli sjuka nu innan vi åker om 14 dagar. Olives fröken ringde idag så Moa o jag fick hämta hem honom då han var lite körig i buken, men han är bra igen...

I morron ska Moa ha en utflykt i skolan som hon INTE vill missa, dom ska gå endel och då blir det vagen med till skolan i morron, Jessica (resursen) var här i eftermiddags med lite läxa till Moa som vi gjorde endel utav nu under eftermiddagen.

Vill passa på och gratulera Kjerstin  till vinsten i TV4 förra söndagen, vi satt spikade framför Tv:n hela familjen och såg hur nervös du var... Grattis Grattis


Kommentarer
Postat av: Camilla Lindekrantz

hej



Åhh, vad jag känner med dig... kan ju inte alls förstå hur mycket/vad man känner med ett sjukt barn. Men jag som inte ens klarar av tanken på det, hur fixar man vekligheten då?? Jag och du känner ju inte varann, jag skickade lite mjukisdjur till Moa och Oliver för längesen, men jag känner så för dig i hur du mår. Jag hoppas och tror att du har fina vänner som tar hand om er...

Många varma kramar /Camilla

2009-09-07 @ 20:28:37
URL: http://grabbarnabusmamma.blogspot.com/
Postat av: Anette

Fy vad jobbigt att du fått panikångest. Har det själv. Det är inte roligt innan medicinerna börjar göra nytta. Hoppas du mår bättre snart!

Många kramar Anette

2009-09-07 @ 20:46:13
URL: http://nenne68.blogg.se/
Postat av: Maria.S

Hej Jenny!

Jag hoppas verkligen att du ska få må bättre snart. Det är inte nog med denna oro och kämpar anda ni haft under en lång tid. Nu ska det avlösas med annat. Jag hoppas att du ska bli hjälpt av tabletterna snart. Ge det en chans Jenny. Ångest är riktigt hemskt att ha. När man inte kan kontrollera den är det fruktansvärt. Ta hand om dig!

Många styrkekramar Maria.S

2009-09-07 @ 21:18:29
Postat av: Veronica

Hej! Skönt o höra från er igen. Din kurator har rätt 14 dgr måste du ge pillren, sen vänder det. hua jag minns mina 14 första dagar, de var hemska. Pulsen rusade från vilopuls till ngt som jag borde fått efter ett sprinterlopp fast jag låg blick stilla i soffan, blev fumlig, kom inte ihåg vad jag skulle säga och ville helst sova bort tiden. Men fatta vad det var värt det, för när det vänder är det riktigt skönt, bitarna faller på plats och man kan börja funka. Vilket jag insåg då att jag inte gjort på år innan jag började äta.....så kämpa på den här första perioden. kram

2009-09-08 @ 01:31:06
Postat av: Ulrika i Umeå

Hej!



Jag både känner med dig och känner igen mig i det du skriver om panikångest. Du har säkert läst på bipackssedeln att medicinen kan förstärka olustkänslorna och ångesten de första två veckorna för att sedan klinga av och ge de lindrande effekterna man är ute efter. Jag minns så väl hur illamående jag var och hur ångesten fick mig att domna i ansikte och tunga. Det går över och sedan blir det mycket bättre. Hang in there. Jag tycker absolut att man ska ta den hjälp som bevisligen fungerar . De flesta kvinnor vill jag påstå, även de utan ett cancersjukt barn, hamnar någon gång i ångestklor. Inte konstigt med tanke på allt som vilar på oss i dag av stress, krav på "självförverkligande", karriär, gourmetmatföring och tip-tophem.



Du är bra! Var inte rädd, det kommer att kännas bättre snart.

Kram,

Ulrika

2009-09-08 @ 08:25:27
Postat av: Kristina

Tänker på dig Jenny!

Kram Kristina o Patrik

2009-09-08 @ 11:32:59
Postat av: Sofie

Hej!



Stämmer, två veckor av helvete tills det vänder. Och det kan bli RIKTIGT jävligt... Sedan vänder det bara, från en dag till en annan... Jag hade inte mått så bra, som jag gjorde efter dom två veckorna, på säkert FEM ÅR!!! Så- kämpa på! Det är faktiskt inte konstigt att du faller igenom, när du har sådan press på dig under en så lång tid.. Men- du kommer gå starkare igenom det sedan. Kram på dig och hoppas Moa kryar på sin feber och blir bra! Kram

2009-09-08 @ 13:17:36
Postat av: Ingrid och Lars

Du är stark Jenny. Tänker på er jättemycket. Bara kämpa på. Ha nu en skön semester när ni ska resa. Det behöver ni verkligen.

Många kramar från Ingrid och Lars

2009-09-08 @ 13:50:17
Postat av: Bertil o Karin, Härlöv

Tänker på Er alla fyra Jenny. Du har fått bära så mycket nu så det är inte alls konstigt att kroppen och psyket reagerar. Ta hand om dig och er allihop och njut av er semester.

kram Karin och Bertil

2009-09-08 @ 14:47:39
Postat av: Tina i Falun

Va bra att du började med medicin, och kuratorn har rätt, dom börjar inte visa sin "rätta form" förrän efter ca 14 dagar. Hoppas du fick "rätt sort" för dig från början, ibland kan en del sorter ge en mera ångest "15 elefanter balanserar på bröstkorgen", men då måste du säga till direkt och få en annan sort. Är lite nyfis om det blev Citalopram?

2009-09-08 @ 15:27:36
Postat av: Jenny

Jag mådde också sämre av medicinen de första två veckorna. Jag ett helt och hållet ett vrak. Men det blir bättre. Jag hoppas verkigen att du orkar med den första tiden så att det blir lättare för dig sen. Tänker på dig!

2009-09-08 @ 16:33:29
Postat av: julia

Hoppas innerligt att du känner dig bättre snart, tänker så mkt på er. Mina ord är tomma idag.

Så va rädda om er, massor med kramar.

2009-09-08 @ 17:01:00
URL: http://livetsomsjuk.blogg.se/
Postat av: kjerstin johansson

Hej på Er

Tack ska ni ha ni kan tro att jag var nervös, men det gick ju bra vi hade en helt underbar helg. Vi sa att det var som vi fått en bröllopsresa efter våra 45 år ha ha. Det var ju inte kul att höra att du mår så dålig, Jag tänker så mycket på er. Kul att Moa ska på utflyckt hoppas att vädret bli bra.Och att ni får vara friska tills ni ska åka. kRYA NU PÅ DIG.



EN BAMSE KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAM TILL ER ALLA



Kjerstin

2009-09-08 @ 18:36:49
Postat av: Moa

Hej

Kul att Moa ska på utflykt imorgon, hoppas det blir en rolig dag! Och att båda barnen mår bättre.



Men som jag sagt tidigare: inte alls lika kul att du mår som du gör, jenny! Panikångest är fruktansvärt... (och då har jag bara personlig erfarenhet av lindrig sådan) Kämpa på med medicinerna! Man mår skit första tiden, det är ju ett ämne som kroppen inte alls är van vid och reagerar mot, men sedan blir det bättre om man har en medicin som fungerar för en. Det är bara till att stå ut, finns inte mycket annat att göra tyvärr... När jag började var jag jättekörd första veckan (försökte gå i skolan trots yrsel och illamående men det funkade inte när jag inte kunde äta lunch i bamba... slapp däremot att må sämre psykiskt som man gör av många mediciner i början. däremot så kunde jag inte äta och gick ner typ sex kg, haha), sen lättade biverkningarna andra veckan ungefär och sen började det bli bättre både fysiskt och psykiskt. Så man får stå ut! Finns inte mycket annat att göra tyvärr. Ta det lugnt. Hoppas dom börjar hjälpa tills ni åker iväg!



Många kramar.

2009-09-08 @ 21:20:29
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: syren

Hoppas verkligen att du snart känner dig bra. Kram

2009-09-09 @ 05:59:56
Postat av: Lotta Arnelin

Hej! Det är ofattbart vilka prövningar ni får utstå... Har tittat in på din blogg emellanåt och följt er och lilla Moas kamp. Om den dumma sjukan bara kunde försvinna! Tänker på er och beundrar er för er för allt ni gör! Varm och innerlig kryapåer-kram från Lotta m fam i Helsingborg

2009-09-09 @ 13:47:24
Postat av: Cilla

Kan man skicka lite styrka och hopp över internet så är det just det jag försöker göra just nu.

Måtte ni nu bli krya inför semestern som ni så väl behöver!



Kramar från Cilla i Sydney

2009-09-09 @ 23:11:17
URL: http://borglinsdownunder.blogspot.com
Postat av: Annika

Måste vara fruktansvärt med sådana ångestattacker, hoppas att medicinerna hjälper dig. Det tar ju alltid ett par veckor som sagt innan det ger effekt och dom veckorna kan man ju må ännu sämre än innan tyvärr. Ta en dag i taget och kämpa på. Skönt för er att få komma iväg på lite semester till Turkiet, det behöver ni nog allihopa. Skönt att höra att Moa är okej. Jag håller mina tummar för Moa såklart men även för dig att du känner dig lite bättre snart.

Kram från en av era bloggläsare!

2009-09-10 @ 08:38:50
Postat av: Anonym

Du kommer snart må bättre. Brukar gå upp och ner då man börjar med antidepressiva. Tyvärr tar det inte 14 dagar, utan upp till tre månader innan man är inställd på dom. Men dagarna i bergodalbanan glesas ut... och efter 14 dagar kommer du känna att tabletterna värkar. Men håll ut i dessa tre månader :) Hoppas det är en bra antidepresiv medecin du har fått utskriven. Finns så många olika och vissa läkare har inte allt för mycket kunskap inom detta område. Ett tips är att skulle du må dåligt på något sätt om några veckor, så ta upp detta med din läkare, så ni kan byta.



O läser din blogg och följer lilla Moa. Vilken liten goding. Jobbar själv som sjuksköterksa inom onkologin och förstår hur ni har det. Kämpa på mot denna jävla sjukdom! Man kommer lång med envishet.

2009-09-10 @ 22:38:04
Postat av: Marie

Sänder massor med styrkekramar till dig!! jag vet också hur det kan vara emd panikångest, då jag haft det några gånger!! Har dock inte behövt ta några antidepressiva mediciner...men har lugnande vid behov istället i mitt fall!!

Du kommer att finna en inre ro snart Jenny, då du kan tänka mer klart. DU/ni har gått/går igenom en väldigt väldigt jobbig process..så det är självklart att kroppen säger ifrån till slut!! Önska er all lycka...Turkietresan kommer göra er gott!! Kramizar!!

2009-09-11 @ 20:33:16
URL: http://emilbenjamin.blogg.se/
Postat av: Jessica M

Hej!! Hoppas du mår något bättre nu Jenny och att ni får en riktigt bra resa. Kramar fam Marken & Lindh

2009-09-12 @ 20:19:10
Postat av: Marie Nilsson

Lilla Goa Jenny!

Tänk så välbehövlig er resa är för er alla.Hoppas verkligen att ni får det riktigt härligt!

Du vet att jag finns för dej om du behöver mej...

Kramisar Marie N

2009-09-15 @ 21:59:23
Postat av: Anonym

Följer er blogg,och läste att du hade fått panikångest,det lider jag också av,och vet vilket helvete det kan vara.

Kram till er.

2009-09-16 @ 20:51:06
URL: http://konvaljev.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0