Tack alla bloggläsare
19 Maj
Först vill ja tacka alla bloggläsare för de fina presenterna som skickas till Moa, där har kommit ett paket ända från Australien från Cilla med en varsen T-shirt till båda barnen, Tusen tack Cilla och alla andra bloggisar..
Har även fått ett brev från en tjej vid namn Saga som vi låg tillsammans med nere i Lund hösten -07, en helt underbar familj, hon har skickat en bild på sig själv och skrivit till Moa, SÅ SÖTT, ni ska veta i familjen Pettersson att vi har tänkt så mycket på er och undrat hur ni har det, det var en lättnad när brevet kom, tack fina familjen.
Syskonen Henriksson i Turkiet hösten -09
Moa mår relativt bra, hon har åkt på en förkylning som känns väldigt oroväckande faktiskt, när hon redan har det lite jobbigt med andningen så gör det inte bättre av att åka på en förkylning. Moa fortsätter att äta som en häst, häromdagen ville hon ha pyttipanna med ägg, ja tror inte vi ätit det på 2 år här hemma, men det var vad Moa var sugen på just den dagen, och gissa vad hon åt, hon tog tilloch med om en portion. Vissa dagar äter hon faktiskt mer än jag och det är så underbart att se.
Jag vet inte om jag talat om för er tidigare att Moa har en stor knuta mellan 2 revben, vi har märkt den för ett tag sedan och nu har den växt så den både syns och känns, hon klagar inte på att det gör ont, bara när hon ligger på den sidan, och det är då vänster sida där hon blev opererad nu i januari. Läkarna har sagt att den eventuellt kan växa igenom huden och det är nog det jag bävar mest för just nu, att veta att en sjukdom äter henne innefrån är så fullkomligt obegripligt, skulle bara vilja att dom öppnade henne och tog bort allt skit. Vi har upptäckt denna knuta för ett tag sedan men nu i dagarna så har hon själv känt den och frågat vad det är, då jag sagt att det troligtvis är en tumör...Usch vilket helvete detta är, om någon förstår hur jobbigt detta är så får ni jättegärna komma med tips hur man tar sig egenom denna sits vi nu sitter i..
Vi har haft mycket besök också, och även samtal från olika håll både från Moas kompisars föräldrar som ringer och vill ha lite mer fakta, och givetvis får ni ringa, vi är en helt "vanlig familj" och där inga frågor är dumma, blir samtidigt glad för att folk bryr sig.
Moa har fortfarande cortison och losec, och det är det ända som hon för tillfället har som mediciner, ja då förutom hostmedicinen som hon får nu när hon har hosta, annars är Moa som vanligt tycker jag, lite mer kinder har hon fått men färgen i ansiktet är fortfarnade lite gråaktig.
Igår när ja skulle till kiosken och posta brev så cyklade Moa ner, det är förvisso inte någon lång sträcka men att cykla ner och hem var för mig en stor guldstjärna till Moa..
Vissa dagar mår vi bra i familjen vissa dagar är en katastrof helt enkelt, ibland har man energi som fan och vissa dagar bara finns man till men till vilken nytta. I Måndags var ja så less på allting att ja körde in till mitt jobb och var där i någon timme, ville bara komma hemifrån från de fyra väggarna som man ibland känner som ett fängelse. Tack Birgitta, Ann och Anette för ert stora stöd... Saknar er..
Ibland är det hur bra som helst här hemma glada och positiva, kan skratta och skämta med varandra som om någonting inte hänt eller händer, bara vara den familjen som man vill ha tills den dagen man är mellan 80-100 år.
Idag när ja berättade för Moa att vi skulle ha potatis, sås och köttfärslimpa slickade hon sig om munnen, när såg man detta från hennes sida senast, vilken lättnad att iallafall maten passa och att hon är så pigg just nu..
Oliver mår förhållandevis rättså hyffsat nu, han tar sin medicin presic som ja och Johan gör för att koppla bort den oro som man ändå bär med sig alla 24 timmar på dygnet.
I morron bär det till Lund för läkarundersökning, får se om Moa själv nämner någonting om tumören, hade varit ganska skönt om hon gjorde det då läkaren kan förklara för henne istället för att vi ska behöva göra det, det känns SSÅÅÅÅÅ jobbigt.. Man vill leva dessa dagar då det är bra så länge som möjligt....
känner inte eran familj men ni är så underbara endå moa som kämpar så ni som får se henne kämpa,lida vara ledsen fy vad hemskt har själv en son på 6 år och är en frisk go kille och bara önskar att ni me kunde få ha en frisk dotter canser är så jäkla grymt bara ösnakr man kunde hitta ett botemedel till det så det försvann helt men önskar er all lycka till och många styrkekramar till eran familj från jenny med familj i Degerfors..
Jävlar skit.. En ubersöt, go tjej som Moa borde inte ha den sjukdomen.. :( Hon ska ju vara frisk som sina kompisar.. Hoppas att man kunde trolla bort tumörerna.. Men iallafall tänker jag på er och kollar er blogg dagligen.
Styrkekramar till er familjen från en bloggläsare i Örebro
Tänker på er VARJE dag och flera gånger om dagen i bland... Kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i er situation. Men jag är imponerad av er lilla men oerhört starka familj. Stor KRAM till er alla
beundrar er alltid som när jag läser er blogg - e en fantastisk familj! Helt otroligt att ni på något sett har strykan o kämpar på. Moa e en sån fantastisk tjej och henne bror med. Fortsätt va rädda om varandra. Ta stöd av allt och alla, vi finns där för er även på avstånd i tankar mm.
Får så dåligt samvete över man gnäller o suckar över bagateller. Kan skatta mig lycklig att jag har en frisk 4 årig dotter.
Sätter in lite pengar då och då till barncancerfonden, hoppas att de i framtiden ska hjälpa för att hitta botmedel!
Har tänkt på er flera gånger sedan vi kom hem från Turkiet.. Jag bodde också på Leda Beach. Hoppas att det blir bättre, håller alla tummar & tår.
Kramar från Anna
Ni finns i mina tankar varje dag, då jag gått i era skor, om än för 20 år sedan. Vad jag brottas med(jag vill tala om för dig, då du hade egna funderingar)det är att vi sköt upp att prata med våran Karin, väntade till rätt tillfälle. Vi fick inte det tillfället. Efteråt förstod jag att hon vetat om hur allt stod till, kommentarer hon fällde t.ex. Men jag tror hon ville skydda oss.(Karin var 12 år)Ungar i Moas situation blir så ofantligt kloka.Varje familj gör på sitt sätt, det som de anser är bäst, men jag bemöta dina funderingar. Kram från Ingegerd
skönt att Moa har aptit,hon är den största kämpen som finns!En helt otrolig tjej
Vi tänker på er
Det är så märkligt... Ni vet inte vem jag är, men jag tänker på er familj väldigt ofta. Ni är en helt fantastik familj som har drabbats sååå hårt. Jag känner med er och önskar att jag hade svaren som ni så gärna vill ha...
Sååå skönt att höra att Moa har aptiten och vill äta! Heja MOA!
Massor av kramar
Linda
P.S Finns det en möjlighet att du skulle vilja skicka er adress till min mail... har en present att skicka!
D.S
Hejsan!
Jag jobbar som ssk på en bonk-avd i Sthlm.
Ni kan absolut be läkaren förklara för Moa om knölen som hon har känt, jag tycker inte att ni behöver vänta till om Moa säger något själv.
Tänker på er varje dag.
Ber för er varje dag.
Hej!
Usch jag vet inte hur det är att leva med denna ovisshet men jag kan bara tänka mig hur jävligt det måste vara.
Jag tror att det är viktigt att leva i nuet och ge varandra mycket kärlek, tror att ni gör det ända rätta ni verkar ha styrka och en samansvetsad familj.
styrkekramar till er
Vill bara åka ända från Arvidsjaur ner till er för att krama om er! KRAM!!!
Hej
Härligt att höra att hon har sådan aptit.. det är ett riktigt sundhetstecken ju.. :)
Kan inte ens ana vilket helvete ni har.. men försök fortsätt juta av varje sekund med varandra.. det gäller oss alla..
Man lever oftast i det förgångna eller planerar för mycket framåt.. ingen vet var livet bär en.. man får passa på att njuta av varje minut som går..
Moa är en stark tjej.. det finns så stort hopp! :)
Carpe Diem!
Kram fr Täby
Hej Moa!
Vet du vad jag kan riktigt sakna här i Australien? Riktigt god prinskorv, leverpastej och filmjölk.
Vet du, i vanliga fall brukar man nog ha hjältar som är något äldre än vad man själv är. Men i mina ögon är du och din brorsa de största hjältar jag har hört talas om. Vilka fighters ni är!!!
Ät så du storknar och skratta så kinderna värker, och njut av att våren har kommit. Kanske dröjer det inte länge förrän det blir dags för årets första dopp?
Heja, heja, heja!!!!
Kramar från Cilla i Sydney
Skänker er en massa styrkekramar!!
Kram
Har nu suttit hur länge som helst här och skrivit och raderat,skrivit...raderat..ger upp nu..ordet som beskriver känslan innombords finns ju inte!Njut av stunden...Ha det bäst! Varma tankar och kramar!
tänker mycket på er.fredag har Pontus läkarbesök....
ser att du har fortfarande gamla länken till Pontus blogg.Den finns inte mer.Den nya är www.tuulikki.blogg.se
Tänker på er varje dag.Kramar Maria
KRAM!
:) :) :)
KRAM!
Tänker på er hela tiden, tusen kramar till er!!!
Kram Cajsa
Ni är helt fantastiska, både som delar med Er av Ert helvete och klarar av att leva idet. Kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att ha barn med cancer men jag kan identifiera mig med känslorna då min mor gick bort för ett par år sedan i "skit sjukdomen" som vi kallade den. Kämpa på och fortsätt skriva av dig, få ut dina känslor. Kramar från okänd Annika i Göteborg
Härligt att höra att Moa mår ganska så bra just nu,hoppas ni kan njuta lite av det fina vädret.
Går in här varje dag och kollar på er helt underbara tjej!!tror hon är jämngammal med min äldsta tjej.
Undrar om ni har någonstans som man kan sätta in lite pengar som kan gå till Moa och er som familj,en liten slant som kanske kan sätta lite guldkant på er tillvaro? Hoppas ni förstår vad jag menar och inte tar illa upp att jag frågar,har givit till barncancerfonden,men skulle även vilja göra något för just er fina familj.
Varmaste kramar!
Hej!
Jag vet inte vilken sits ni sitter i när det gäller ett sådant litet barn. Men min morfar gick bort i cancer och även min farfar. Farfar var jobbigast, han hade lungcancer. Det jag har gjort är att skriva, inte bara blogga, utan skrivit en bok. Skriv er berättelse i bokform, skicka in det till något bokförlag eller ge ut den själv som jag gjorde.Sedan ger jag fem kr per exemplar till cancerfonden. För mig har det varit en terapi att skriva.
Jag vet hur jobbigt det är att vänta och man inte kan göra något.
Hampus
Varför jag?
Inget är mer orättvist än livet
Livet som man skulle haft
Men togs ifrån
Varför jag?
Det måste vara ett tecken
På vad?
En ännu mer orättviss färd mot slutet
Slutdestinationen dit alla ska
Vissa för tidigt
Men hur ska vi kunna avgöra det?
Varför jag?
Om det finns någon gud har han inte gjort det lätt
Fast vem har sagt att livet är en färd på röda rosor
Har man motgångar nu så kanske det vänder i ett senare liv
Varför jag?
En fråga många ställer sig
Men väldigt få - som får något bra svar
Här har ni en dikt, jag hoppas att ni gillar den.
Tänker på er alltid. Tänk om vi hade kunnat göra något för er och bota er lilla Moa. Det är så orättvist.
Kramar Ingrid och Lars
Jag vill bara berätta att jag har bildat en grupp på facebook som heter Stöd Moa Henriksson. Ni kan vara med och administrera den. Skicka ett mail.
Det är som att orden tar slut, det är så mycket jag vill skriva men får inte ut något. Ledsen för vad som händer med Moa och ilska över den JÄVLA cancern som inte ger sig... Hoppas hostan försvinner fort iallafall... Känns som att Moa har tillräckligt... Önskar också att de bara kunde ta bort skiten. Många kramar till hela familjen!
Tänker på er.
Styrkekramar ♥
Lilla Moa finns i mina tankar varje dag.En riktig kämpe som jag önskar allt gott. Kramar till Moa och hela familjen.
kramar om er allihop
Kram från Helen i Lomma
Ni finns i våra tankar ständigt också, ingen skall behöva gå igenom något sådant när man är så liten. Kramar från oss i Härlöv
Jag har gått igenom samma sak som ni, vandrat på samma vägar och tänkt samma tankar.
Om ni någon gång känner att ni vill ha stöd, någon att prata med eller helt enkelt bara fråga något så finns jag här.
Gå in på vår blogg och läs vår historia först och vill ni sedan höra av er så maila mig.
MVH Sofie, mamma till ängeln Victor
...det dår inte en dag utan att ni är i mina tankar och hoppas på ett mirakel..vi lever själva dagligen i sorg och smärta och det är inte vad man önskar någon annan..håll om varandra ,krama varandra och bara finns i nuet så gott det går. Styrka åt er Kram Cilla
Ni finns i mina tankar ofta och jag blir glad av att läsa att Moa äter det ger lite hopp. Kramar till er alla.
Fina tankar och varma kramar till er! Jag tänker ofta på er!
Hej!
Hamnade här av en slump efter att ha sett stödgruppen på facebook.
Vår familj har också gått igenom det ni är mitt i nu, men inte samma diagnos. Jag var länge aktiv både lokalt och centralt i Bcf.
För oss gick det bra till slut även om en del effekter av strålning och andra behandlingar kvarstår och kommer så att göra.
Vår flicka var 7 år då hon blev sjuk och är 23 idag.
Eftersom jag jobbat mkt med stöd o hjälp för alla diagnoser vad gäller barncancer så undrar jag ju så klart om ni fått all hjälp ni har rätt till.
Har ni sökt medel ur fonder t.ex.?
Har ni fått stöd för syskonen?
Ni får gärna maila mig och berätta lite mer om ni vill det. Jag har ströläst lite här o där i bloggen o läst på facebooksidan.
kram Neta
Det enda vi kan göra är att stödja barncancerfonden och cancerfonden
Och njuta av den tid som är kvar.
Tråkigt att läsa om tumören som växer!
Tänker på er och tittar in här ofta för att se hur det är med er.
Många kramar till er
Jessica
Ååååååå detta var jobbig läsning... Önskar att jag kunde skriva något klokt till er.. Men vad!! HERREGUD JÄVLA SKIT!! Det är det man känner och då e inte jag en av er... Jag skickar över cyberspace en stor styrke kram till er alla...
Jag tänker på er varje dag, önskar så vi kunde göra nåt för henne.
Kram från oss i Vä
Hittade hit via Facebook! Hjärtskärande att läsa om Moa! Skickar all energi och ljus jag kan till både Moa o hennes familj!
Va skriver man nu? Kämpa på? Jag vet inte, kämpar gör ni nog så det räcker för både er o alla andra. Kommer iallafall att följa denna bloggen och tänka på er!
Kramar
Hoppas det gick bra i Lund och att Moa fick svar på sina frågor som hon säkert bär på. Styrkekramar till er alla 4,vi tänker på er varje dag fam Marken&Lindh
Vad ger det att undra varför livet är orättvist eller varför just jag är sjuk? Vad ger det mer än att man då mår ännu sämre?
Man kan absolut vara arg och ledsen men efter det behöver en acceptans komma. Ingenting kan förändras om vi inte först accepterar det - att kämpa mot något är lönlöst. Livet ger dig det du fokuserar på. Fokus på kämpande ger upplevelser av mer kämpande, fokus på sjukdom likaså.Olika personer har blivit botade från både cancer & aids utan mediciner... just pga insikten att först acceptera & sedan förändra. Självkärlek heter bästa medicinen mot allt.Det finns alternativa metoder även för barn- kanske värt att pröva?
Kärlek i överflöd till Moa!
DIN JÄVLA FUCKING BITCH! VILKEN JÄVLA BLOGG!!
