6 månader sedan du lämnade oss
Vet knappt hur jag ska få ner orden i skrift, jag skriver ur mitt hjärta så får vi se hur det slutar..
Saknaden efter Moa är otroligt jobbig, jag kämpar varje dag för att få min vardag att fungera så bra som möjligt, har stått upp ett tag nu, men igår föll jag ner i djupet igen, tårarna sprutade, saknaden av henne gör mig så tum i mellanåt att jag inte kan förklara hur jag känner mig, det liksom kryper i kroppen på mig som jag inte kan förklara hur.
Jag är så rädd, så rädd för att hon ska se mig skratta och vara glad när jag egentligen inte är det, man liksom bygger upp en mur inom sig, när folk frågar hur man mår så säger jag, jo det får gå, men då är ja inte riktigt ärlig, vad fan ska ja säga, det känns som om jag är två olika Jenny, en hemma och en borta, kymigt jag vet men jag mår inte bra, folk kan nog tro att man har fortsatt sitt nya liv, men det liv jag hade innan hade jag hellre haft kvar än att ha detta lidande varje dag, varje dag är en pina,,, jag älskar min son, min man och våra familjer men ingen i hela världen kan erstätta denna saknaden, detta liv jag så gärna vill ha tillbaka igen, Min älskade Moa, hon ler mot mig varje morron då jag tänder ljuset i den lilla änglen som stått bredvid henne sedan dagen för 6 månader sedan då hon gick bort, gick bort på andra sidan och fick ett nytt och friskt liv...
Kan inte förklara för er hur mycket jag saknar Moa, det går inte, hon var min/vår lilla tös som spred så mycket ljus och glädje runt sig då hon var bra, dessa kommentarer hon gav oss, leendet, skrattet och pussarna man fick varje kväll när vi gick och la oss... Älskade Moa, Jag/Vi saknar dig så...
Idag när vi var hos henne så hade hennes klass varit och hälsat på henne och lagt ett kort och en liten handplockad bukett till henne, På kortet stod där.. Lilla Moa, vi tänker ofta på dig, klass 2-3 och fröken Gunilla... Tack Gunilla och alla barn ni är underbara,,,
Här kommer en dikt som Hamupus har skrivit till mig, han om någon kan verkligen läsa mig och beskriva mina känslor i ord.
Mitt hjärta blöder
Jag är bara tom,
Jag är bara helt tom,
Jag orkar inte längre,
De säger att saknaden ska bli minde
Att livet ska bli bättre
Jag känner tvärtom
För varje dag blir bara saknaden större.
När jag ser ut genom mitt stora fönster
Ser andra barn leka, går tankarna på min lilla flicka.
Hon som aldrig fick leva,
Hon som aldrig fick en chans att leva
Min lilla flicka som bara fick känna smärta
Men vår kärlek har alltid bestått
Jag tror att hennes kärlek till oss var enorm
Därför kämpade hon in i det sista
I slutskedet var det inte kärleken som försvann,
Den blev större,
Vi hade varandra,
Jag uppskattade varje sekund jag fick med min lilla flicka,
Jag begärde inte så mycket av livet,
Bara att hon skulle bli bra,
Att mina två barn skulle få vara friska.
Jag vet inte hur styrka smakar,
Jag vet inte hur lycka känns,
Jag känner bara en mörk klump inuti mig,
Ett blödande hjärta som bara blir mer och mer infekterat
Jag kommer aldrig ge upp,
Det hade inte Moa velat,
Hon hade velat se mig stark,
Hon hade velat att jag skulle ta hand om Oliver,
Allt det han förlorade under den tid min lilla flicka var sjuk,
Hon såg till alla andra,
Hon ville att alla andra skulle må bra,
Fast hennes smärta var större.
Jag är så rädd för att glömma hur hon luktade,
Jag vet att det aldrig kommer hända,
men känslan att en dag inte komma ihåg vår lilla tappra flicka,
som verkligen var värd ett liv i livet,
som många andra barn.
Jag skulle bara vilja se henne en sista gång,
Mitt hjärta blöder,
Jag skulle vilja se hennes leende en sista gång,
Mitt hjärta blöder,
Jag skulle vilja höra din röst en sista gång,
Mitt hjärta blöder,
Jag skulle bara vilja känna din mjuka hud mot min en sista gång,
Mitt hjärta blöder,
Ett hjärta som aldrig kommer bli helt igen
Tre saker som håller mig vaken,
Tre saker som får mig att gå upp,
Tre saker som får mig att vilja leva,
Till minne av vår älskade dotter, syster.
Min älskade Oliver,
Och min älskade man, Johan
Lider med er. Stora styrkekramar!
ÄnglaMoa vill säkert att ni ska leva vidare och vara lyckliga!
Tänker på er ofta, man säger ju så och även jag som inte misst ett barn att man inte skulle överleva en sådan sak, fast man gör det men man blir nog inte som tidigare. Jag saknar din Moa fast jag aldrig träffat henne och kan inte förstå vad ni måste gå igenom Stor Kram till er! <3
Tänker på er och skickar en jätte stor KRAM
Inga ord kan underlätta din sorg och smärta. Tvivla aldrig på att du gör ditt bästa. Skickar ett gäng bamsekramar och hoppas du snart står upp igen.
Så fin dikt Hampus skrivit. Och dina ord Jenny, kan nog inte vara mera sanna. Sorgen och ledsamheten är förfärlig. Maktlösheten över sig själv likadan. Ibland vet man varken ut eller in. Stor kram till dej och din familj.
Tänker på dig ofta Jenny.Det du går igenom är omänskligt...
En jättefin dikt med mycket innehåll som jag så väl känner igen.Tiden läker tyvärr inte ett brustet hjärta och heller inte saknaden som många påstår, jag vet.Var ända glada för allt fint ni fick uppleva tillsammans, det är inte alla givet. Spara alla fina minnen och ta fram dem när det blir som jobbigast,det hjälper lite på vägen. Jag tittat in någon dag. Kram till er alla. Rosa
tänker så mycket på er... sex månader. lilla fina moa. jag tror, att om hon ser er, så ser hon vad ni känner inuti också. hon ser nog mer än skrattet utanpå och vet att ni älskar henne och saknar henne otroligt, otroligt mycket. jag tror moa vill att du en dag ska kunna skratta på riktigt också <3
många kramar.
En så vacker dikt och fotot på den vackra så högt älskade lilla människan ni andra i familjen fick ha hos er alldeles för kort tid.
Fy fan, livet är inte rättvist.
Tänker på er och är ofta in hit och tittar efter er.
Kramar på er!!
En så vacker dikt och fotot på den vackra så högt älskade lilla människan ni andra i familjen fick ha hos er alldeles för kort tid.
Fy fan, livet är inte rättvist.
Tänker på er och är ofta in hit och tittar efter er.
Kramar på er!!
Varma kramar/ Cilla
Det går inte att förstå den tunga sorg o saknad du bär på..Det du gått o fortfarande går igenom är det grymmaste en människa kan få gå igenom. Sänder de varmaste kramar till dig från en mamma till en annan. Hälsningar Veronica
Hej Jenny/Johan och Oliver.
Det är med tårar i ögonen man läser ditt inlägg Jenny. Måste vara så obegripligt, jobbigt och tufft!
Tycker det är otroligt fint av Moas klass att lägga blommor till henne och visa att dem tänker på henne.
Många kramar till er och vi tänker på er
Jessica och familj
<3
Gör ont att läsa, och då kan vi endast förnimma det ni känner ändå..Tänker ofta på er.
Kristina o Patrik
Stor stor kram och styrka till er Jenny!
Tänker på er varje dag
Kram kusin Kajsa
hos mig som inte är drabbad faller tårarna nerför kinderna när jag läser vad du skrivit. kan inte i min vildaste fantasi fatta vad ni går igenom, stackars er, jag tänker på er nästan dagligen,underbar fröken som tar klassen dit och hälsar på Moa,underbara du som orkar dela med dig, kramar i massor
Massor av styrkekramar till er
kram ! <3
Jenny...jo jag VET hur stark och svårburen din saknad är....Hur kan vi föräldrar fortsätta...? Svaren har vi ju framför oss varje dag...Annars vete fan.....
Massmis med
Niklas
p.s Ni får mer än gärna komma och besöka oss i Halmstad. När som helst.
Tänker ofta på er, kram♥
Vi förstår att er saknad måste vara enorm. Tänker på er jätteofta. Styrkekramar till er alla tre.
så underbar o fin dikt ♥- beundrar att du orkar skriva o dela med dig av vad du känner o hur det går för er...
Ta hand om varandra! Du har fortfarande en underbar son och man ♥ och din dotter finns i himlen o tittar ner på er - är med er i minnen, tankar för alltid. Glöm inte det!
KRAM
Du lever, du är, du går upp og du tar en dag av gången min venn. Det är som en mann jeg føler jeg har lärt kjänna här på en blogg som beskriver det som en spiral som man fastnar i. Det snurrar rundt og alt är kaos, "svartsjuka" eller kanskje sinne för att livet fortsätter som vanlig når fan ikke allt är som vanlig.. Sommar med många barn ute og du kan inte gå en plass utan å möte barn i Moas ålder, helvetet på jorden, det har skiftat plass. Hur ditt hjärta gång på gång går i tusen bitar og inget i livet föles som om du någon gång kan kjänna deg levande igjen. En frusen del av deg som sitter där og kanskje att av og till så vill man vara kvar i den plassen där för det var der du kom når Moa dog. Jag är inte clairvoyant eller kan prata med andra sidan, men jag har en stor tro, ett hopp om att detta livet bara är en början men att för oss på så oförståelig grunn så dör barn så altfor tidig från oss og på en måte som kan kjännas ut som om någon är ute efter å gjöra livet för Moa og Moas familj till ett helvete. MEN, jag tror att fast allt känns ut som om dagarna har blivit en mardröm og natten ett helvete, så tror jag, ønskar jag att du en dag kan känna en ro i din kropp igjen,, att de tusen bitarna från hjärtat har grodd samman men lämnat många ärr og bitar som fattas, så är där endå en ny sommar og en annorlunda men likaväl god känsla över att leva og ha ett godt liv. Det är i varje fall det jag ber om för er.
Titti
Din ofattbara saknad efter Moa förstår vi som har förlorat ett barn i denna vidriga sjukdom.Är så glad att Simons skola har för andra gången sprungit "Simonloppet" Drygt 80000:-fick dom in.Första gången gick allt till BCF.Ur denna "Simonfond"ska vi nu bl.a köpa in prylar till Almers hus och till lekterapin på Barnmedicin KSS.Detta är bara början...Tänker på er och alla andra som har förlorat ett älskat barn.Kram Kia och Leif
Vill bara säga att jag kollar din blogg varje dag, även om jag vet att du inte skriver så ofta. Tänker på er och er sorg. Förstår att ni har det jobbigt. Många kramar
Freja
Hon hade velat se dig stark somsagt. Det är jättesvårt att vara stark. Hur är man stark liksom? Man måste leta sig fram i sitt inre och i livet. Att vara rädd att hon ska se att du är glad och skrattar ibland känns meningslöst. Om hon ser dig så ser hon att du kommer ihåg henne, att du saknar henne, och du kanske tillomed pratar till henne ibland och drömmer om en svunnen tid. Hon vet att ni saknar. Och därför tror jag att hon vill se er glada och skrattandes. Hon och alla vet att ni inte skrattar för att hon inte finns mer. Håll alrig glädjen inne, inte heller sorgen. Alla känslor måste få släppas lösa.
Kram!
Man kommer aldrig kunna acceptera det ofattbara som hänt, man kan bara konstatera...
Jag tror att det kan nog tusan inte vara meningen att vi ska bo på denna jorden... Jag tror o hoppas att där finns en annan värld där alla får vara lyckliga o friska o sväva runt på rosa moln. Hoppas verkligen att Moa är där o att vi alla andra också kommer dit en dag.
Kram till er!
Tyvärr så är livet inte rättvist....Starkt och bra att du skriver ut dina känslor.kram
Vill bara skriva att jag tänker på er..
Har i en veckas tid "roat" mig med att läsa HELA bloggen, från början till slut. Jag har gråtit och skrattat men framför allt så har jag suttit med ett leende. Dina fina beskrivningar av Moa är helt underbar och jag önskar jag en dag får en lika härlig unge! Man förstår verkligen kärleken du har tll dina barn! Oliver är en riktig liten snygging, ni får passa er snart drar han hem flickvänner!
Vet inte vad jag vill få fram men tack för alla inlägg du har delat med dig av! Tänker på er!
KRAM!
Hej Jenny! Tycker det är helt otroligt att du fortfarande skriver på bloggen. Du skrev för ett tag sedan att du inte visste om du någonsin skulle fortsätta med det. Blir glad av att du fortfarande skriver. Det är så fint skrivet. Känner verkligen med dig och din familj. Det du beskriver att du inte kan visa glädje och skratta av rädsla att lilla Moa ser dig känner jag väl igen. När min mamma dog kände jag också så. Tyckte inte att jag fick visa glädje och skratta. Det var detsamma som att jag inte saknade henne tillräckligt. Tycker ibland fortfarande det är jobbigt att se mor och döttrar som skrattar och har kul tillsammans. Det har inte jag. Jag saknar fortfarande mor/dotter-biten. Tror speciellt att Moa och du hade ett väldigt fint och kärleksfullt band mellan er. Det kan ingen ta ifrån dig eller henne. Det har ni alltid kvar. Kan även känna så med min mamma. Så fin Moas plats är! Det finns så mycket kärlek och glädje! Tycker att du är mycket tapper och jag är säker på att lilla söta Moa är jättestolt över sin familj och jättefina mamma. Hon vill att ni skall ha det så bra som hon har!
Kramar Wilma
PS. Hampus dikt är otrolig. Grät när jag läste den.
Hej Jenny! Tycker det är helt otroligt att du fortfarande skriver på bloggen. Du skrev för ett tag sedan att du inte visste om du någonsin skulle fortsätta med det. Blir glad av att du fortfarande skriver. Det är så fint skrivet. Känner verkligen med dig och din familj. Det du beskriver att du inte kan visa glädje och skratta av rädsla att lilla Moa ser dig känner jag väl igen. När min mamma dog kände jag också så. Tyckte inte att jag fick visa glädje och skratta. Det var detsamma som att jag inte saknade henne tillräckligt. Tycker ibland fortfarande det är jobbigt att se mor och döttrar som skrattar och har kul tillsammans. Det har inte jag. Jag saknar fortfarande mor/dotter-biten. Tror speciellt att Moa och du hade ett väldigt fint och kärleksfullt band mellan er. Det kan ingen ta ifrån dig eller henne. Det har ni alltid kvar. Kan även känna så med min mamma. Så fin Moas plats är! Det finns så mycket kärlek och glädje! Tycker att du är mycket tapper och jag är säker på att lilla söta Moa är jättestolt över sin familj och jättefina mamma. Hon vill att ni skall ha det så bra som hon har!
Kramar Wilma
PS. Hampus dikt är otrolig. Grät när jag läste den.
Kramar till er i massor!
Kramar till er i massor!
Jenny; Har ni varit på Almers Hus någon gång? Vi-som-mist träffar är...givande.
Massmis med
Niklas
Jag tänker på er...jag förstår er saknad...jag vet precis hur det känns att sakna någon så, man är så tacksam för tiden men fik me man ville ju ha mer...hur sa man klara sig?vi måste, för våra "livlinors" skull, alltså det eller de barn vi har kvar...men hur...ja, det kan jag inte svara på...Kram med massa styrka...
Vilken vackert dikt. Förstår precis vad du menar, känner likadant. Många styrkekramar.
Jag sitter här och gråter...går inte att föreställa sig hur det känns att förlora ett barn, och tur e väl de. Jag hade en klasskamrat som gick bort i cancer när han var tolv år, och än idag tänker jag ofta på honom och hans familj. Det är ingen tröst, men hon lever kvar i era och sina vänners minnen. Stora kramara
Det gör riktigt ont att läsa, och jag blir tårögd.
Många kramar
Till Moas starka mamma! - Moa vakar över dig var steg du går, hon ger dig kraft att orka fortsätta på något sätt - Ingenting kan lätta bördorna du bär men vi försöker alla alltid se till dig och försöka hålla er kär! <3
Min starka mamma
Text: Kaye Des Ormeaux (Svensk text: Helen S Wirén)
Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår.
Tänker på er<3
Finns någon präst eller någon person du kan gå och prata med? För sorgen får inte fastna hos dig, du måste gå vidare, det hade Moa velat! Försommaren lyser nu runtomkring och vill att du ska leva fullt ut, inte glömma, men gå vidare.....
Läst igenom hela bloggen nästintill och tårarna började grina nått så fruktansvärt när jag läste att hon dog. Ni är starka som orkar med vardagen ändå! <3
Tänker på er en väldigt stark och fin familj det är svårt och förstå vad ni har fått gå igenom!
Jag har läst igenom hela bloggen 3 ggr ! har du läst bloggen från början sedan Moa gick bort? Många Bamse kramar
En liten tanke här lite sent på kvällen, Moa, jag hoppas att du leker massa og att du har det fint der du är. Det blir aldrig detsamma för din mamma og pappa og Oliver pluss hundarna. Men også för oss som fölgte deg via blogg. Något förandras inne i en og för min del så vet jag att visst vi går blinda gjennom livet og tror att alla andra gjør något og att mitt bidrag stort eller lite ikke hjälper.. Alt hjälper. Jag saknar din mamma här på bloggen vet du,, hon skriver så fint og så nära og lämnar ingen oberørd. Jag hoppas att hon snart vill skriva mer. Om alt mulig, svåre ting og andre små bra ting. Jag saknar henne her på nett..
Natta kramar till er alla från meg Titti
En liten tanke här lite sent på kvällen, Moa, jag hoppas att du leker massa og att du har det fint der du är. Det blir aldrig detsamma för din mamma og pappa og Oliver pluss hundarna. Men også för oss som fölgte deg via blogg. Något förandras inne i en og för min del så vet jag att visst vi går blinda gjennom livet og tror att alla andra gjør något og att mitt bidrag stort eller lite ikke hjälper.. Alt hjälper. Jag saknar din mamma här på bloggen vet du,, hon skriver så fint og så nära og lämnar ingen oberørd. Jag hoppas att hon snart vill skriva mer. Om alt mulig, svåre ting og andre små bra ting. Jag saknar henne her på nett..
Natta kramar till er alla från meg Titti
12 maj...aktuella tankar?
Niklas
Jag surfar runt och hittar din blogg och läser om samma öde som en tjej här i min närhet :´( hon var också född -02 och förlorade kampen mot cancer nu i Torsdags......det är så mycket tankar och frågor som aldrig får svar, så mycket smärta och sorg....det ofattbara.
Sänder er varma tankar och ödmjuka kramar.
Jag surfar runt och hittar din blogg och läser om samma öde som en tjej här i min närhet :´( hon var också född -02 och förlorade kampen mot cancer nu i Torsdags......det är så mycket tankar och frågor som aldrig får svar, så mycket smärta och sorg....det ofattbara.
Sänder er varma tankar och ödmjuka kramar.
Hej ni fina människor!!
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för eran skull, hittade din blogg igår förmiddag och har nu lustläst nästan varje inägg från dag ett.. vilket liv, eran fina lilla Moa.. Vilken tjej, verkligen en kämpe och vilket liv hon måste ha haft, usch verkligen så orättvist när små oskyldiga små barn ska drabbas av denna fruktansvärda sjukdom och allt dom måste gå igenom.. Men det slog mig när jag nu har läst alla inläggen i följd, att vilken underbar familj ni har och vänner och alla som har ställt upp för er såååå himla mycket!! man blir ju helt rörd av hur människor ställer upp för varandra i jobbiga situationer .. Tänker mycket på eran son oxå efter att ha läst alla inlägg, i många inlägg så tänkte jag men Olli då... var har ni gjort av honom, varför är ingen av er hemma med honom .. men jag förstår efter jag läste vidare att livet på ett sjukhus kan inte vara roligt för någon helt ensam, men det gjorde otroligt ont i mig när jag kom till inläggen där du skrev hur han mådde .. Stackars storebror, han ska inte heller behöva missta sin lilla syster i så tidig ålder när han är i en sån utvecklingfas i sitt eget liv... jag vill ge er en sån otroligt STOR kram från en annan mamma i Sverige som har blivit ännu mer tacksam för mitt liv och mina fina små pojkar efter att ha läst din blogg.. Önskar er allt gott och hoppas verkligen att livet ska ljusna för er mer och mer för varje dag!! Otroligt fina bilder du gjort oxå.. Otroligt fin Moa ni hade/har ... KRAM
Du behöver inte förklara hur saknaden känns, vi som också saknar vet, och många andra kan kanske föreställa sig. Eller inte, men hoppas de ändå kan förstå att det finns hela tiden, länge. Och visst får du skratta, tror inte Moa ville att du skulle sluta med det. Kramar
Tänker så ofta på er ! Moa fattas er så otroligt mycket ! Jag tror, att Moa hade en högre uppgift.
Svaret får ni nog den dag ni återförenas.
Men till dess finns alltid Moa i er närhet
Hittade några fina rader, som jag skickar vidare till er:
♥♥♥♥♥ Om jag kunde få mitt livs önskan
En dröm som skulle besannas
Då skulle jag be till Gud av hela mitt hjärta
om gårdagen och dig
Tusen ord kan inte få dig tillbaka
Jag vet för jag har försökt
Inte heller miljoner tårar
Jag vet för jag har gråtit
Du lämnade kvar ett krossat hjärta
men glada minnen också
Jag ville aldrig ha minnen
Jag ville bara ha dig ♥♥♥♥♥♥♥♥
Tusen, tusen kramar till er !
Inger M
Tänker på er!
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5389
Hjälp till att förändra!
Heejj Jenny,Johan och Oliver så ni vetr så tänker vi på er och lilla Moa hoppas ni mår bra är det nåt så ska ni veta att vi finns där för er okej kramisar Julia <3 <3 <3 <333
Är inne og läser diktet Hampus har skrevet till deg för den påminner meg om hur viktigt det är att ta vara på varandra varje dag hela livet.
Jag tänker så ofta på er og lilla Moa.
Titti
Tänker ofta på er... Känns som igår när jag läste att hon gått vidare </3
Ta hand om er!
Tänker ofta på er...
http://www.youtube.com/watch?v=JxPj3GAYYZ0
Kramar från Karin i Malmö
Känslorna idag?
Massmis med
Niklas
vill bara skriva att jag tänker på er alla og saknar deg här..
vill bara skriva att jag tänker på er alla og saknar deg här.. många kramar till deg Jenny
Jag kikar in varje dag för att läsa lite hur livet kan gå vidare med en så svår förlust. Jag hoppas och önskar att ni har det bra ändå och orkar se framåt lite i sänder.
Kram från mig som miste min finaste lilla pappa för åtta veckor sedan och min lillebror för drygt tre år..
Lena
Tänker mycket på er. Hur ni har det. Hoppas och önskar att ni haft en mysig mors dag. Jag och min dotter satte ljus och blommor hos min mamma idag. Då sa min dotter: Vi tänder väl ett ljus för Moa och hennes familj när vi kommer hem. Jag sa: Det är klart att vi ska.
Vi är många som tänker på er ska ni veta!
Kramar
Wilma
Jenny, Johan och Oliver, vi har aldrig träffats, ni vet inte vem jag är. Kanske har Oliver kvar tröjan från Sydney som jag köpte med förhoppning om att den skulle sprida lite glädje.
Ni har delat med er av er livs största mardröm. Jag önskar så att det fanns några rätta ord att säga, eller handling att göra som skulle radera det inträffade.
Jag skickar er styrkekramar och hoppas så innerligt att avgrunden som du känner blir lite mindre mörk och djup för varje dag som går.
Kramar från Cilla på Lidingö
Idag har jag tänt ett ljus för Moa och ett ljus för min Mor, som ska begravas på Onsdag. Värdens bästa båda två.....
Jag tänker på er så ofta, Jenny jag vill bara skriva att jag i dag på denna dagen när min Christian fyller 19 år så är flaggan uppe för Moa og Christian.
Titti
Man tror att man har det så jäkla dåligt, men nu inser jag att jag har det så himla bra! Livet varar inte för evigt, jag är ung och odödlig har jag alltid trott. Men det mest oväntade kan inträffa när som helst. Dom bästa får det sämsta! Jag tyckte själv så förut. Jag hade inte den snygga jackan, jag fick inte festa på kvällen efter klockan 10 och jag var inte duktig på sport. Nu har jag förstått att man ska vara glad för det man har, för den jag är och för vad jag gör. Jag har den väldigt bra och det har jag förstått för att jag av en slump kom in på denna blogg. Jag vet att det inte handlar om mig men när jag ser på mig nu så skäms jag så himla mycket! Kram till hela familjen!
tänker på er. oerhört starka ni är. jag har fäljt er blogg nu i över 1 år.
Hej!
vi beklagar verkligen er sorg.
vi är två tjejer som ska göra ett projektarbete som handlar om cancersjuka barn.
vi har bestämt oss för att göra en välgörenhetskonsert för att samla in pengar som vi kan skänka till cancersjuka barn på lunds sjukhus.
vi undrar om vi får använda denna text och bild och sätta upp så att folk kan läsa det i paosen på vår konsert?
svara gärna på denna mailadress: [email protected]
om ni har några frågor så får ni gärna ställa dom i samma mail :)
kram!
Hej!
Er/vår sorg efter Moa är den största!
Den kommer aldrig någon att kunna täcka igen.
Den kommer att vara förevigt.
Moa var en riktigt stor del av mitt hjärta och och kommer alltid att vara det.<3 Moa jag tänker på dig var dag och kommer alltid att göra det men du kommer aldrig tillbaka. :(
