Lägger ner bloggen
Som ni märker har ja inte uppdaterat på väldigt länge, ja känner att ja inte har så mycket att skriva om längre då denna blogg var en blogg om Moas och vi i familjens blogg, men idag ska ja skriva några rader om tiden som gått..
Hösten var ett rent helvete för min egen del, jag var väldigt långt ner i skiten men har idag tagit mig upp för dom jobbiga trappstegen som ja trillade ner från, känns skönt att vara på toppen av trappan igen, men tiden dit har varit lång och väldigt jobbig. Utåt sett har inte så många märkt av något men de närmsta var oroliga..
Vi var i Turkiet "som vanligt" i somras/höstas i två veckor, var väldigt sköna men fruktansvärt varma, som högst hade vi 49 grader varmt i skuggan, det gick inte att koppla av i solstolen för då kokte skinnet,,, hujedamaj va varmt, detta året ska vi åka dit igen fast lite senare.. We love Turkey...
Vi och våra familjer var givetvis på Hjälp Ebba stoppa cancern galan i Kristianstad den 27 oktober, vilken show och vilka fantastiska människor det finns, en väldigt lyckad kväll.. Tack till alla som hjälpt till med denna gala...
Julen tyckte ja var fruktansvärt tråkig, vi har ändå firat en jul tidigare utan Moa men denna julen var det tråkigaste ja varit med om, deppig som jag var då och sen jul på det, Nej usch vilken saknad och längtan efter Moa det var, ingen julgran att klä, (orkade inte), inte det antal julklappar som där brukar vara, nej ingenting var som det brukar, ogillar dessa högtider mer och mer för varje år...
Om oss i familjen har det gått framåt, Oliver är jätteduktig som klarat av denna tiden på ett sådant sätt som han gjort det på, godkänd i alla ämnen till jul, en stålt mamma och pappa, Love you Olli...
Johan jobbar på som vanligt och är min styrka i livet, utan honom skulle ja inte klarat av detta i mitt liv. Love you
Jag själv jobbar idag 75% och har världens bästa arbetsgivare, som har förståelse till 100 % att man i bland dalar och ibland är man uppe från dalen igen. Jag är inte sjukskriven längre, ja orkar inte med försäkringskassan och deras förbannade planer för att man ska komma tillbaka på 100% så fort som möjlig, därför har ja valt att gå min egen väg och har tagit tjänstledigt de andra procenten, går sakta men säkert uppåt, snart är ja uppe på 80 procent, sen är där en liten bit kvar..
Häromdagen den 21 mars satt ja på jobbet på lunchen och sa,,, idag är det 7 år sedan Moa blev sjuk,, den dagen kommer jag ihåg som om det vora idag, varje timme och klockslag, ja fick sådana rysningar i kroppen, den dagen glömmer ja aldrig, det var den dagen våra liv fick ett så stort sår i hjärtat som aldrig någonsin kommer att läka, usch hemska sjukdom...
Jag har fortfarande en hel del att ta tag i sedan Moa lämnade oss, har jättesvårt för vissa saker att få dom genomförda, när ja är i hennes garderob och ska ta tag i hennes kläder så är där någonting som säger NEJ STOPP, ja kan inte, ja kan inte, jag blir så ledsen så fort ja ska plocka bort något ur hennes liv, ja klarar helt enkelt inte av det, saknaden är så stor och alla minnen man har av olika klädesplagg, små saker blir plötsligt väldigt stora... Mitt hjärta blöder...
Jag har idagarna tänkt mycket på min blogg, och skulle gärna vilja ha denna utskriven på något sätt, det är ändå vårt liv som står i en databas som alla kommer åt, är där någon som vet hur man ev går till väga om man skulle vilja ha denna utskriven, med bilder och kommentarer då givetvis oxå får ni gärna höra av er..
Med detta skulle ja vilja tacka och buga för allt ni bloggläsare har skrivit till oss, alla kommentarer som gett oss både tro hopp och styrka i våra liv, ni har betytt så himla mycket för oss alla, en del av er har ja kontakt med även idag. Allt ni gjort för oss under Moas liv går inte i ord att beskriva.
Vi tackar och bugar från våra hjärtan till er alla....
Ta hand om varandra och ge era barn en eller två extra kramar, man vet aldrig hur morgondagen ser ut.
Kärlek till er alla från oss i fam Henriksson....KRAM
