Älskad & Saknad






http://www.youtube.com/watch?v=CJVn0hpBVuE&list=QL&feature=BF


DU FATTAS OSS, VI ÄLSKAR DIG SÅÅÅÅÅ INNERLIGT MYCKET

VÅR ÄLSKADE PRINSESSA


Sov gott vår älskade prinsessa

27 Oktober

I går kväll den 26 oktober somnade vår underbara dotter/syster in, så fridfullt och fint

Sov gott Moa, vila i frid,,, Nu slipper du smärtan och lidandet...

Älskad och saknad

Mamma Pappa Oliver



Lördag morron 23 Oktober

23 Oktober

Veckan har inte varit så bra, Moa har fått mer ont och Kvh har varit här och höjt morfinet rättså drastiskt, hon ska inte ha ont den stackaren. Hon har sovit lite mer också nu i veckan, men på kvällarna har vi ändå både spelat Yatzy och ritat.

Vi bytte nålen i tisdags då hon haft den i 10 dagar och igår när Kvh var här för att kolla så att Moa tömmer sin urinblåsa så fungerade inte apparaten som den skulle, hon är väldigt tålig och det har hon varit hela sjukdomstiden, just nu ligger hon inne i sängen hos Johan och ja hör henne grymta i mellanåt, troligtvis av smärta, innan jag steg upp vid 06.00 i dag så tryckte ja på pumpknappen så hon fick i sig lite mer morfin för att kunna sova lungt.

Det blir ett kort inlägg idag, vi får se hur denna helgen blir, dagarna ser inget annorlund ut annars, det är filmer som gäller och för mig o Johan är det bara att finnas till..



På kvällarna när vi går och lägger oss ja o Moa så pratar vi igenom dagen som gått, ja talar om hur mycket ja älskar henne och alltid kommer att vara hos henne, och igårkväll sa hon "Ja älskar dig mamma, många miljoner, miljoner gånger...

Det är väldigt viktigt för Moa att säga Godnatt, så både Johan o ja pussar och gosar med henne innan hon somnar... 

MOA
Vi älskar dig så innerligt mycket att vi snart går i sönder..

Vill passa på igen och tacka för blommor, kort och presenter som kommer till barnen,,, Tusen tack allisammans


Tårar i floder

18 Oktober

Måndag morron, har precis släppt iväg Oliver till skolan efter en helg med farmor o farfar i Ullared, han har haft det hur bra som helst med att shoppa loss, han kom hem i lördags med ögonen glimmade av guld, han har köpt vinterjacka och lite kläder han själv fått välja,, OCH träffat Ola-Conny....


Olli & Ola-Conny

Vi andra har varit hemma med en lugn helg, Moa är något sämre, hon är nu så svullen och blå att det imellanåt gör ont på henne att ta på skinnet, det har även ploppat upp en ny knuta på hennes rygg som är tumör, hennes ryggrad ser lite sned ut som tumörerna som växt genom bröstväggen, hon fick i lördags ny kassett med morfin och då höjde vi även morfinet både totalt och vid varje extratryck.. I morron ska vi byta nålen igen då det gått 10 dagar sedan sist. Vi har målat och spelat Yatzy lite om kvällarna annars ser dagarna ut som vanligt.


Moas skolkort 2010

Igår hade jag en BAD DAY, när ja upptäckt knutan på ryggen kom tårarna, vilket djävla liv min dotter lever egentligen, vi får i princip hjälpa henne med allt idag, hon kan inte gå, har bara högerarmen som fungerar, har en lunga att andas med, benen bär henne inte, sitter på toaletten och försöker att göra sina behov utan att det kommer något, svullen och blå på de delar på hennes kropp som inte används längre, kan inte klia sig själv, kan inte ta bort korken på pennorna, kan inte trycka på morfinpumpen då hon behöver mer morfin, kan inte kela med henne längre mer än att ta och hålla henne i hennes hand,,, Hennes kropp börjar att ge upp helt enkelt,, det är så fruktansvärt deprimerande att se sin dotter mer eller mindra försvinna ifrån oss, vi älskar henne så.....

Har idag gråtit så mycket över denna djävla sits men lever i, ibland är man stark men en sådan här dag som idag faller man ganska långt ner, skulle helt enkelt vilja fly, fly från allt och komma tillbaka till ett normalt liv med två friska barn, och inte vetskapen om att man ska mista sitt ena barn inom kort, får sådan ångest av att veta att julen 2010 inte kommer att se ut som tidigare år, inte se Moa konfirmeras, ta studenten, skaffa egen familj i framtiden, vi kan inte bli mormor o morfar, ingenting i våra liv kommer i framtiden se ut som man hade förutsett då man skaffade sina två barn, Ja o Johan har alltid sagt två barn, och sen att vi fick en av varje sort var ett stort +, en bonus på något sätt. Vi älskar våra barn över allt annat, hur ska vi överleva detta helvete...

Hur orkar man?? Ja vet helt enkelt inte hur vi orkar, ingen vet, och ingen förstår hur vi orkar, inte vi själva heller för den delen, vår vardag ser ut så här idag och då får man helt enkelt leva efter den.

Vad väger Moa?? Hon väger nog mer idag än vad hon gjort tidigare, med all den vätskan och svullnaden hon har idag, ja själv orkar knappt bära henne längre, men envisheten i mig orkar..

Äter Moa,, Ja pyttelite, inga stora mängder men lite glass och läsk får hon ner..

Hur mår Moa?? Jag tror inte Moa vet riktigt själv hur hon egentligen mår, hon har levt med sin sjukdom så länge nu att hon tror att det ska vara såhär, hon frågar ingenting om varken svullnader eller färgen på sin kropp..


Höger hand


Vänster hand






Doktor A undersöker Moa i Lund


Moa målade en teckning till Dr A,, Du är snäll Anders, Kram Moa,, hade hon skrivit på teckningen

Till alla bloggläsare

LEV LIVET SOM OM VARJE DAG VORE DEN SISTA (Denna text har Johan mellan sina skuldor på ryggen intattad)

Dagsutflykt till Lund

10 Oktober Söndag

Sedan förra uppdateringen så har det faktiskt varit ganska bra här hemma, Moa har varit pigg, ätit lite grann, suttit upp för det mesta och målat och på kvällarna har vi spelat några rundor Yatzy.

I torsdags frågade ja Moa om vi skulle ta och hälsa på i Lund som på fredagen, vi hade ju en tid där i sommras som vi aldrig kunde utnyttja, och Moa har själv frågat om vi inte ska till Lund någon gång, så ja ringde dagvården, Karin hörde med vår läkare A om vi kunde träffas som på fredagen, egentligen höll han på med forskning men togs sig tid till oss om vi ville komma. A är ju den läkaren vi har lättast för att förstå och han är så superbra, han vet vad vi vill ha svar på och pratar normal svenska med oss och inte en massa latinska ord som vi inte begriper oss på, en riktig superdoktor är han, vi har alltid tyckt om honom.

Fredag..

Vi bad Oliver ledig från skolan så han kunde följa med till Lund för att träffa Petra, vi körde hemifrån vid halv tio, jag och Moa satt bak och målade medans Johan o Oliver satt och spelade musik för glatta livet. Det blev en annorlunda familjedag för oss alla, många skulle kanske gjort något roligt, men vi tar en tripp till sjukhuset som en familjedag, vi har inte åkt bil allihopa sedan ja vet inte hur länge sedan, så detta lilla gjorde vi till en bra dag.
Moa åkte sin rullstol och hade vanliga kläder på sig, bara det gjorde att allt kändes lite extra idag, hon ville inte ha pyjamas när hon åkte och träffade doktor A.



Vi träffade A klockan elva som vi sagt, han tog sin tid med oss i nästan 2 timmar, jag ville att han skulle lyssna och kolla igenom henne ordentiligt, hennes vänsterlunga fungerar inte, men det visste vi ju redan, men höger låter väldigt fint, Moas blålila ben, fötter och hand var ingenting som iallafall gör ont för Moa, och det kändes skönt att veta, hon är ju väldigt kall om benen o fötterna men det är blodcirkulationen som inte är hundra.
Fötterna är idag så svullna att vi inte kan få på henne ett par skol, hon har sina tjocka Hello Kitty strumpor på sig alltid och gärna lite värmedyna om benen..

Vi pratade om det ena o andra med doktor A, han frågade Moa om hon hade några frågor till A, men det hade hon inte, inga funderingar heller.. Jag o A gick ut från rummet en runda och pratade i korridoren, ja ställde lite frågor till honom som ja funderat på länge nu, den största frågan som pluppar upp är NÄR han tror detta liv kommer att ta slut, han vet så väl som jag/vi hur jobbigt det är med denna fruktansvärda ovissheten och det enda svar han har var att Det finns ingen som kan säga tiden, men som alla vet så är Moa en Moa, hon har ett starkt hjärta och en envishet av stål. Oliver kom ut till oss och A frågade honom om han hade några frågor,,,, det ända var även för honom NÄR det skulle hända, han fick samma svar som mig...

Medans vi pratade så målade Moa en teckning till A,, den innehöll ett stort hjärta där hon hade skrivit " Du är snäll Anders, Kram Moa",, hon färglade teckningen och gav den till A själv innan vi skulle åka hem, A är den doktor som Moa tyckt bäst om i Lund, han är den som varit "vanlig" han har alltid tatt sig tid och pratat med Moa på ett bra sätt, han har skämtat till sig att få lyssna och känna på henne, han har med ett enkelt ord varit "Vår doktor" och framförallt "Moas bästa doktor".

Det kändes för en gångs skull riktigt bra att vara i Lund, ja kan inte säga att ja har saknat att vara där men det är en sådan trygghet att få prata med de som har haft hand om Moa i så många år, att få se dessa syrror göra ett sådan fantastiskt jobb med dessa barn som har haft oturen att får en hemsk sjukdom. Bara att få träffa K på dagvården som vi haft sedan vi blev inskrivna där, inte bara prata med henne i telefon utan verkligen träffa henne igen var en skön känsla. Dagen till ära så blev det Mc Donalds för barnen innan hemresan som gick även den bra, Moa har inte åkt bil på väldigt länge så hon tyckte det var roligt att sitta och kolla tv och rita i baksätet med mig.
När vi kom hem så vilade Moa en stund innan vi skulle äta, Oliver skulle iväg och Moa ville ha tacos så Johan bjöd in Petra o Jojje på en Köttfärspaj, väldigt trevligt, vi drack lite kaffe och spelade några rundor Yatzy innan kvällen tog ut sin rätt.. Moa har kommit igång igen med sitt Yatzyspelande, så varje kväll blir det minst 2 rundor...

Lägger in bilder på vad vi menar med mandalas och även från Lundabesöket i fredags.... när jag lagt in i datan..

Kram på er alla från en mamma som fått ett par bra dagar med sin familj... Just nu lever livet känns det som,,, varje dag som är bra går ja runt med ett leende på mina läppar,,,,



Vilken bergodalbana

5 Oktober

I torsdags trodde vi att dagen var inne, Moa var inte bra, hon sov hela dagen och vi satt hos henne hela tiden, hon drack lite oboj i mellanåt sen somnade hon igen.
Jag pratade med henne om att vi eventuellt skulle sätta in en smärtpump så hon får morfin under hela dagen och slipper att ha toppar av smärta, det gick hon med på, så i fredags kväll satte Kvh nålen i porten och kopplade på smärtpumpen. På kvällen var grannen Folkesson inne hos oss, visserligen sov Moa mestadels men man såg på henne att hon var väldigt trött..

Johan, Ronny och Oliver spelade kort (Chicago) och hade hur roligt som helst, ja o Rita satt i soffan hos Moa och såg på TV..



Jag hade beställt tid på fredagen för att klippa upp mitt hår, och göra några andra ärende, men jag vågade inte, jag avbokade allt inplanerat för att istället vara hos min älskade dotter. Oliver fick stanna hemma från skolan idag för vi trodde att det skulle ta slut och då ville vi ha han hemma hos oss.

Lördag...

Moa har nu haft pumpen över natten och hon sov väldigt avspänt, själva sov vi lite si o så, ja gick in till henne i vårt sovrum och la mig hos henne vid 12 tiden då hon fortfarande inte hade vaknat, ja gosade med henne, luktade på henne och bara njöt av att få ligga så nära henne och känna på henne, Moa vaknade inte förrän klockan 14.15 då hon frågade om vi skulle äta frukost,,, VAD HADE HÄNT,,, Hon hade då nästan sovit i 2 dygn och vaknar med ett smärtfritt leende på sina läppar, hon säger själv att pumpen är väldigt bra för henne, hon trycker själv när hon vill ha mer medicin, hon har inte tryckt många gånger men hon vet att möjligheten finns..



Idag är det tisdag den 5 Oktober och både i söndag och igår har Moa varit hur pigg som helst, i söndags sov hon och ja lite på dagen men det var inte länge, igår sov hon inte på hela dagen, hon var uppe från klockan halv åtta på morronen tills vi gick och la oss klockan halv tio, hela dagen var hon med, hon bestämde mat, ritade, vi spelade Yatzy, hon var med oss hela tiden, vi hade besök av Inger (med alla djuren) då vi givetvis fikade på kanelbullar, hon pratade som tusan, munnen gick på henne hela dagen.


Lite pusskalas

Kvh ringer dagligen och frågar hur det är, och ärligt talat så vet man snart inte vilket ben man ska stå på, det är superroligt att Moa är så här pigg igen, men den här berg o dalbanan man lever i är en fullständig kaos, ena dagen tror man är den sista och andra dagen är hon hur pigg som helst, det är så svårt att få in, hur ska man hantera alla dessa känslor som man har, ena dagen är det tårar i sorg och andra i glädje, det är så himla svårt att tänka klart i olika situationer.. Men självklart är vi så glada att se Moa pigg o glad för det är hon verkligen..
Det är nästan som om att tro att mirakel KOMMER att ske och det med vår lilla prinsessa, hoppet finns där långt inne, fast att man vet och ser på Moas kropp att det inte kommer att ske.. Skitsvårt att inte kunna veta och inte vill veta..
Igår gick Olli hem från skolan pga huvudverk, farbror Jonas var och hämtade honom i skolan, sen fick han en tablett och verken och spänningen gick över ganska fort när han kom hem en runda till sin lillasyster...



Tack för alla kommentarer, kort, blommor och hälsningar som kommer till oss, så fint att så många tänker på oss i denna overkliga situation vi lever i här och nu...

Lägger in kort under dagen på Moa när hon sitter och färglägger sina mandalas.... Faktiskt jätteroligt, både ja och Johan färglägger också vi sitter här i soffan och pysslar och underhåller och hjälper Moa, då hon bara har sin högerarm som fungerar....


Kittie 4 mån

Jag hoppas er dag blir lika kärleksfull som vår ska bli, Moa och Johan sover fortfarande, men när dom vaknar så blir det Jönssonligen och mandalas igen för hela slanten, Jag hoppas Moa mår lika bra idag som hon gjorde igår för då blir det ännu en bra dag...


Lund i dag

28 Okt

Vi har idag varit i Lund för att starta upp ytterligare en cellgiftskur, Moa o Johan var o tog prover i måndags på VC i Knislinge och provsvaren var super, det var länge sedan nu att hon kunnat startat på dagen för en kur, de senaste månaderna har vi fått väntat o väntat på att värdena skulle nå toppen för att få starta.

Dagarna som gått har vi både varit bjudna på middag, varit på kalas och dop. Barnens kusin Ellen döptes i söndags i Nosaby kyrka och var ett mycket fint dop med mycket barn och sång. Ni som vet vem den kära ängeln Evelina var som tyvärr gick bort innan sommaren så var där en tjej som ställde sig upp i kyrkan och sa några SÅÅÅÅ fina ord om Evelina och hennes kamp mot denna hemska sjukdom. Tjejen hade många fina änglar som såldes i kyrkan som Evelinas mormor gör och sedan säljer och pengarna går till en insamling i Evelinas namn som i sin tur o ordning går till Barncancerfonden, idag är insamlingen drygt 88 000kr och strävan fram till jul/nyår är  att insamlingen ska ha nått 100 000 kronors toppen..Själv köpte både jag o Moa ett varsett som jag bär på mig i mitt halsband med Hopesmycket och mina barns namn i. Mycket fint smycke nu när det även är prytt med en så fin ängel... Kommer att lägga in ett litet kort här på bloggen där man kan ta kontakt med Rose-Marie Julin som gör dessa fina änglar. Tyvärr har jag inte batteri på kameran så ja kan ej lägga en några kort idag, men dom kommer.



Efter dopet så följde Moas nästkusin Amanda med hem och lekte med Moa, dom fann varandra direkt och igår så lekte dom igen. Jätteroligt att barnen har funnit varandra.

Ja själv har börjat att jobba 2,5 timme om dagen, det kändes väldigt nervöst i måndags när ja anlände till min arbetsplats, men det kändes SÅ skönt att komma hemifrån och inte känna sig så fruktansvärt trött o eländig. Har liksom fått tummarna ur .... igen och detta ska nog fungera hoppas jag. Var väldigt konstig i kroppen när ja kom hem från jobbet då ja fick ta en lugnande tablett men igår och idag har ja klarat mig utan den pillan iallafall...

Besöket i Lund idag gick alldeldes utmärkt, vi träffade Dr A idag och den doktorn har vi inte sett sedan jag och Johan var nere i Februari månad då den tredje dödsdomen kom, han tyckte nog det var lika roligt att se oss som vi med honom, han är så väldigt bra. Moa, Farmor och jag hade en tävling idag när vi var på väg till Lund, vi kan kalla den för vikttävlingen, vi gissar på en varsin vikt, den som har rätt får vars 10kr av de två andra, och idag vann ingen, Moa gissade 21,1, farmor 21,4 och ja 21,3, Moa vägde hela 21,7 kg och var 117,6cm lång, väldigt bra, vi tror det är alla strips och chokladmilkshakes i Turkiet som gjort denna viktökning, vi har väldigt roligt innan ställer sig på vågen, alla är liksom lika spända på vad den ska visa. Dr A ställde frågor till Moa och antäcknade en hel del som sades, och vi räknar med att röntgen av lungorna blir av i December månad och ger oss en rejäl julklapp med ett positivt svar.. Den största och bästa julklappen vi kan få detta året.

Måste hälsa till den underbara tanten i receptionen i Lund, Kjerstin du är bara så underbar....

Svenska hjältar

Onsdag 21 Oktober

Lite om fredagens bravader här hemma på morronen. Reportern M och hans kompanjon fotografen kom vid halv åtta och vi åt lite frukost. Dom filmade Moa och tog enromt mycket kort på henne, Moa tyckte mycket om M och hon satt även i hans knä framför datan och visade bilder från vår Trukietresa. Lite över åtta så följde dom med oss till skolan där resursen Jessica tog över. Dom var med Moa hela dagen i skolan, var med på rasterna och i matsalen och även på lektionerna. Efter skoldagen blev Moa intervjuade av dom, men situationen av allt blev Moa lite blyg och svarade inte på vissa frågor, hon sa bara, vet inte..

Hittade ett klipp igår på nätet där Moa blev filmad i fredags av Svenska hjältar..

www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/svenskahjaltar/article5982714.ab

I lördags var vi hos fam Vågemyr och åt en god middag, dom bjöd oss för att vi hjälpt dom att dra hem deras husvagn från Åhus. Det har varit en lugn och skön helg.

Igår var ja och Moa på CSK för att göra en hörseltest, det gick bra.
Får Moa bara bort allt vax i öronen så tror dom att hon kommer att höra som vilket barn som helst. Vi fick droppar som vi ska ta varje kväll i 3 veckors tid innan vi ska dit igen och göra ett nytt test. Försvinner inte allt sekret från öronen så ska hon nog operera in rör i öronen så kanske hon slipper öroninflammationerna som hon råkat ut för nu under sommaren o hösten.

På fredag ska ja in till mitt jobb och ha samtal, ang hur ja ska jobba nu en tid framöver, ska bli skönt att komma igång igen fast att min sömn inte fungerar som den ska.


Vaccination och lite annat

Jaha nu har det snart gått en vecka sedan ja skrev igen, inte klokt vad tiden går. Vår älskade Moa mår bra.
Vi var i tisdags på CSK och tog vaccinationen för svininfluensan, det gick så bra, jag var nog nervösare än vad Moa var för detta gjorde inte ont alls sa hon.
I lördags ville vi ta flyget tillbaka till Turkiet, för fy fasiken vad kallt det var, hösten har även kommit till Skåne.

Dagarna går o går, ja själv är sjukskriven även nästa vecka men sedan ska ja försöka att gå igång igen, i går var det första dagen sedan i somras ja hade lite energi, fick ett ryck och började att städa, detta har min älskade make gjort innan, för ja har varken orkat eller haft vilja till detta. Tur att man känner varandra så väl att man kan se när den ena eller andra inte mår så bra, och efter 17 år så vet vi var vi har varandra..
De antideprisiva medicinerna har jag fått byta till andra, och dom känns rättså okej, men sömnen på nätterna är fortfarande lite si o så med, har även där bytt preparat men kan inte se att dom hjälper mer än dom andra, men men, man ska inte gnälla.

Vill tacka från Moa till de underbara tjejerna på VC i Knislinge, barbiedockan var pricken över i:et. hon blev så glad, tack Maggan, Pia Camilla och övrig personal för den fina presenten..


Idag har även Svenska hjältar ringt till mig, det är någon som har nominerat Moa till Svenska hjältar och det blev ju en överraskning får ja säga, väldigt kul tycker Moa, och hoppas givetvis på att vinna.
Teamet från Svenska hjältar kommer och intervjuar Moa i morronbitti här hemma hos oss, och ska sedan följa med henne till skolan. M som reportern heter ville även prata med Moas läkare i Lund så henne har jag förberett idag att M kommer att ringa henne. Ja passade på att fråga lite om Moas behandling o framtid, men tiden får utvisa var detta ska sluta, Moa ska göra en ny lungröntgen i December och därefter ska svar ges om det blir ytterligare behandling eller inte. Någon ny operation blir det förmodligen inte om där skulle visa sig någonting på hennes lungor, OM DÄR nu finns några metastaser i lungorna så beror det lite på var och hur dom sitter, sitter dom i en klump så kanske dom operarar men sitter dom spritt i lungorna så går det inte... FY FAN rent ut sagt. Mirakel har skett för och jag tror att vi har ett här hos oss. När jag tänker mig ett halvår framåt så får jag kalla kårar i hela kroppen, tiden rinner som sagt iväg. Vi lever här o nu och ska inte tänka något annat, men det är inte lätta alla gånger, man tycker att Moa kämpat så länge nu med alla cellgifter och operationer att cancercellerna måste inte orka med att stå emot allt, men dom är några seglivade jäklar helt enkelt...



Hemma igen

Idag är det torsdagen den 8 oktober och vi har varit hemma nu ett par dagar, allt är okej med Moa, hon tog prover i måndags och vi hämtade hennes mediciner igår och startade en ny kur med mediciner.

Turkietresan har varit helt fantastisk, 14 dagar med strålande sol mellan 30-35 grader, god mat och mycket bad.
Vi hela familjen inkl farmor, farfar, moster Monica o Kjell har haft det mycket bra, hotellet där vi låg var inte den första dagen så imponerande men redan efter dag 1 så insåg vi hur bra det egentligen var, nära till stranden ca 50 meter, restauranger bara runt knuten och nära till Turkiska Ullared och även en liten gångbit så var vi inne i Side Centrum. Vi var på en båtutflykt nu sista veckan som vi inte blev så imponerad av men nu är det också gjort. Vi har gått på massage alla utom Moa, det var helt underbart. Moa tycker att detta året blev hon inte så uttittad som förra då hon hade sin sond i näsan, iår var det bara håret som felade, men de goa kinderna är fortfarande lika runda och goa. I fjol åt Moa spagetti o köttbullar, iår har det stått strips och kyckling på matmenyn, det åt hon 2ggr per dag.
Vi var ute i Kumköy en runda och hälsade på barnens farbror Jonas och hans resesällskap en dag, och då låg vi på den stranden där vi låg förra året, det blev även ett besök på Sunshine där vi åt i fjol, men fasiken vad dyrt det blev, den dyraste måltiden på 14 dagar, men gott var det. I år hade vi ett dubbelrum som vi skulle fått plats alla fyra, men tyvärr så fick Oliver inte plats då han sov hos farmor o farfar, men han tyckte det var helt okej, han verkligen trivdes då Moa inte alltid stod i centrum, farfar o Oliver har verkligen kommit varandra närmre.

Jag har mått lite si så där under vår resa, blev förkyld dag 2 och detta dras ja med fortfarande, min mage har inte fungerat som den ska, för att förklara så kunde ja inte gå på toa på 12 dagar men i Söndags när vi kom hem så släppte allt och magsmärtorna är som världens krystvärkar, är lite bättre idag torsdag, men fortfarande inte helt okej.
Skolan är full gång med läxor, bad o gympa. Moa har knäckt hur hon ska läsa och det går framåt nu tycker jag, lite träning varje dag så knäcker hon snart läsningen. Matte tycker hon är roligast, men läxorna tycker hon är för många, vi tar det lite lugnt när hon kommer hem från skolan, sitter en stund o ser på tv och hon äter glass, sen tar vi tag lite i läxorna.

Fick hem en lapp igår att eleverna blir erbjudna vaccinet för influensan, givetvis ska han ta den, men är det någon som egentligen vet biverkningarna på denna spruta.
Jag ringde Lund, Moa ska också ta denna enligt dom, men hon blir prioriterad och blir kallad in till CSK för att ta den innan alla i skolorna får denna, Moa vill inte ha den, men fördelen med henne (som hon själv säger) så finns det emlaplåser som hon vill sätta på.


Här bodde vi





Choklad milkshake var en favorit för båda barnen







Leon på Sunshine restaurang, Moas favorit redan sedan i fjol






Henke på Turkiska Ullared

Hela Henrikssons klanen



Massagekillen och barnen

Oliver försöker att lära Moa att dyka

Kolla hur nära vi hade till stranden


Inväntar svar

Svaren är här....  Glädjen är stor

31 Okt, Idag vaknade ja redan kl 05.12 kunde inte somna om, var nog ganska nervös + att min förkylning är på G.
Vi körde barnen till Farmor o Farfar, sen drog ja o Johan mot Lund, vi sa inte så mycket till varandra på vägen ner, fanns nog mycke tankar som skruvade sig både i hjärnan o hjärtat... Samtalet blev lite försenat men det får man räkna med.
Det var ja, Johan och en av de bästa läkarna på avdelningen med fru som satt med oss i samtalet... Han gick rakt på sak och berättade att Läkarna är nöjda, och med det menas att där finns någonting i Moas nacke som dom inte kan sätta fingret på vad det är, det kan vara en bit från tumören, eller är det ärrvävnader som ligger där, men vad vi själva fick se på MR-bilderna så har tumören minskat och det ser mycket bra ut. Ang lungorna så ska vi på ny CT i December, där fanns 2 prickar som dom gärna vill kolla en extra gång, och det ska vi göra i december, även de prickarna kan vara ärrvävnader pga alla infektioner Moa haft under sin behandlingstid. Sklettröntgen såg bra ut, hon ser ut som hon ska och det låter ju jättebra. Hjärtat och njurfunktionstestet såg också bra ut.
Det ända vi alla måste hålla tummarna för nu är att Moas tumör/ eller vad det nu är,  förblir i den storleken den är och att den är död och inte växer.
Operation då??? Nej, Läkarna vill inte gå in och försöka i nuläget plocka bort resterna, det kan göra mer skada än nytta, så tiden får utvisa om det blir någon operation eller inte...
Så från o med dagens besked och mellan ett och två år framåt ska vi hålla alla tummar som finns, ju längre tiden går och Moa mår bra desto mindre är risken att hon får återfall....

Vi pratade lita allmänt om situationen runt omkring allting som hänt, och vi kom fram till att Jag måste gå och prata med någon utomstående om allt runt omkring Moa, det kan nog lugna mig i min själ lite iallafall, och kanske få mig till att koppla av och känna mig mer lugn och sansad, och sova lite bättre om nätterna, I och med hennes invaliditet i nacken och alla risker med detta.. Klokt!! Så nästa vecka ska ja försöka att ta tag i mig själv.

Efter dagens besked så kan vi inget mer än säga att vi är SÅÅÅ GLADA, hon är enormt stark, vi är så Stolta över henne.
Och definitivt Oliver också, han har kämpat han också, han förstår lite mer än Moa, och han är jättestolt över sin envisa lillasyster....
Tusen tack för alla era värmande kommentarer, ni är helt underbara... Kram från oss och ha en trevlig helg



30 Okt . Idag har Moa varit på Fritids, dom var på utflykt till Kristianstad där dom gick på Mc Donalds och var o såg på bio Katten in hatten blev det. I morron gäller det, lite nervös är ja allt, vi ska köra själva ja o Johan, barnen ska vara hos morföräldrar och dyl.  Nu i kväll var vi på Vårdcentralen och tog influensasprutan, både ja, Johan och Jessica.
Moa tyckte att Pappa skulle ta sprutan först, Johan ville sitta i Moas knä för det gör alltid hon när hon sätter nålen, ja ni skulle hört vilken ton Moa fick i sin djuva stämma, hon tjöt rakt ut. Vi är inga älskare av sprutor direkt men det var bara att visa en god min inför sina barn..Ärligt så kändes det ingenting, nålen var så tunn o fin. Nu är iallafall det gjort.
Oliver var o tränade fotboll, första gången inomhus, han har idag cyklat o trillat och fått en rejäl lårkaka på ena benet så vissa övningar kunde han inte göra... Vi andra tre var hos Fam Vågemyr och tog en kopp kaffe, sen var det dax för att hämta Olli igen och sedan hem i duschen.

Håll nu  tummarna alla våra kära bloggläsare, för i morron kl 11 sitter ja o Johan på samtal och får höra alla svaren på förra veckans undersökningar...


Röntgendax

28 Okt, Sitter just och tittar på Rosa bandetgalan på TV3, har själv skänkt en slant idag till forskningen, det känns underbart, förra året när galan sändes i tv låg vi i Lund och var mitt upp i strålningen..
Helgen har varit bra, vi har nästan levt hos mina föräldrar, Moa o mormor har bakat och Olli har hjälp till med mormor o morfars altan, dom har totalt slaktat den, och Oliver har varit förste eldningsmästare. Han sov även över hos mormor o morfar och har varit där varje dag sedan dess.
Höstlovet är här, Moa har gått på fritids dessa timmarna vi arbetat, och självfallet är Jessica där. Igår fick vi en tid för samtal med Lund ang röntgen och dyl, vi fick en tid nästa fredag men det visade sig att det inte var rätt läkare så vi fick tid redan nu på fredag. Idag har Moa varit uppe på tumörkonferensen igen, och där hoppas vi att dom sett fina bilder och ingenting annat.
Jag själv måste uppsöka läkare, har en så fruktansvärd huvudvärk, det börjar med ett konstigt seende sen kommer huvudvärken, har tidigare i mitt liv haft migrän, men detta är en mild variant, men fortsätter det så står ja inte ut. Småbaggisar ja vet, ska inte klaga men det har varit sedan förra helgen och huvudet blir tyngre o tyngre..
I morron är det en ny dag och nya utmaningar, för Moa gäller fritids med Jessica, vad Olli ska göra vet han inte, men kanske ska han upp och fortsätta att bygga hos morfar där även snickaren Putte är och lär ut. Oliver tycker det är kul att få hjälpa till med att spika o såga, i morron ska reglarna upp och han får nog vara stöttepelare då kan ja tänka....



22/23 Okt , Dagarna i Lund har gått hur bra som helst. Först i går var det nålsättning som vi inte gjort sedan i juli månad, det gick jättebra, Moa räknade till 3 sen satt nålen på plats, inte ett ljud hon sa. Där togs nog 8 rör blod på henne. Jag har anmält henne till en studie som har med flickors äggstockar att göra, hur dom påverkas av all cytostatika, så några fler rör blev det. Medan vi väntade in de första 3 timmarna under njurfunktionstestet var vi på lekterapin, givetvis lekte Moa doktor med en "fröken" på lekterapin. Det var hur kul som helst att få vara på lekteapin igen, där har vi inte varit sedan Moa låg inlagd på avdelingen i Lund och det var nog i våras någon gång..
När första provet skulle tas, ville Moa inte ha med sig mamma o pappa, hon tyckte vi kunde gå en runda, så A på dagvården fixade provet. Innan vi hann tillbaka så hade narkosdoktorn varit och pratat med Moa, hon gav de uppgifterna som sovdoktorn ville ha, så hon sköter sig sssåååå bra. Vi var o kollade till Ponne också, han såg pigg o go ut, vi tvingade han ut i matsalen, och kom han inte så skulle Moa mata honom. Han är en så go kille, Moa tycker om dig också Ponne, hon sa det till mig när vi lämnade er för att gå till CT-röntgen.
Som alla vet så får varken ja eller Johan äta om inte Moa får det, så det första vi gjorde när Moa somnat var att gå till Pressbyrån o köpte oss en macka, vi hann precis äta klart då Moa kom till uppvak, hon brukar vakna fort men idag tog det nästan 45 min innan hon var vaken. Hon åt som en häst innan vi vid 16 tiden körde hem....
Moa har nålen i porten med sig hem, och gissa om hon är stolt, dom två vita bollarna kallar hon för sina bebisar, dom vårdar hon ömt och väl... Vår goa Moa....


Stick i fingret

Moa är mån om sina snöbollar (de vita som skyddar huden från skav)

Idag torsdag var det Jessica som skulle följa med oss, det är nog bra att någon "annan" får se allt våra barn får genomlida. Vi körde tidigt, skulle vara på röntgen av handleden vid halv tio, sen var tyvärr MR-röntgen en halvtimme försenad så vid 10.40 sövdes Moa. Vi tre andra gick och fick oss lite gott att äta. Vid 12 tiden var det uppvaket, där vi endast var i 10 minuter sen var det ner till dagvården igen.
Moa drog nålen då vi inte behöver den mer, vi var inom lekterapin en stund innan vi sedan gick vidare till hjärtavdelningen, där vi tog både EKG och UKG. UKG är inget Moa tycker om precis, hon är inte ledsen, men hon är ingen älskare av att vara uppkopplad till en massa apparater. Vi var hemma igen vid 16 tiden.






Jessica & Moa på röntgen av handen

När får vi besked??? Först ska specialister kolla Moas bilder som har tagits dessa två dagar, och redan nästa vecka tas Moas fall upp på tumörkonferensen, sen ska doktorerna sätta sig ner och bestämma utav det dom ser på bilderna som ska göras, om det behövs göras något,,, ingen som vet än. Och den 6 November ska bara ja o Johan ner till Lund igen för att ha samtal med läkarna, det är vad som bestämts denna gången.
Så det blir ytterligare 2 veckors väntan innan vi vet något... en grym väntan, men den som väntar på något gott, väntar aldrig förlänge... Har haft kameran med mig men Jessica har nog bättre kort än vad ja har, så det kommer fler vid senare tillfälle....

Moa med sin egen Peugeot



Sov gott

Uppvaket



21 Okt, Igår var det första utvecklingssamtalet med Moa, hon sköter sig helt utmärkt i skolan, hon skriver väldigt fint för att bara vara 6 år, det var väldigt roligt att höra att hon har kommit så långt i sin utveckling fast hon missade hela sista året på dagis. Superduktig är hon..vi är så STOLTA över henne. Vi åt och medans Oliver gjorde sin läxa satt givetvis Moa också och skrev sina bokstäver, hon har börjat att ljuda orden och det låter så härligt. Barnen i Moas klass vill ha läxa, så fröken ska försöka att sätta ihop lite lätta uppgifter som barnen ska få ha som läxa, inget svårt och inget som är ett Måste.
I morron är det dax för CT-röntgen och njurfunktionstest, Moa ska röntgas vid 13-tiden så tiden innan där blir långtråkig, vi ska besöka lekterapin, och då går verkligen tiden fort. Moa måste fasta 6 timmar innan sövningen så då blir det ingen mat för varken mig eller Johan heller, Moa håller stenhårt på att får inte hon äta så får inte vi det heller... Helt rätt inställning...
Njurfuktionstestet tar 4 timmar så vi får vara i Lund tidigt för detta testet måste göras innan dom sprutar in kontrastet inför CT-röntgen (lungorna).

På torsdag blir det då MR-röntgen (nacken), UKG och sklettålders-röntgen, då även Jessica ska följa med...

Turkietresan 2008

19 Okt, Sönd, Helgen har varit jättebra, fast att vädret har varit till det sämre. Moa har lekt med Julia i fredags, i lördags var det Elida o Lova som var här o lekte. Vi var o tittade på fotboll i lördags där ja höll på att frysa ihjäl, det var otroligt råkalt ute, men Moa var väl påpälsad så hon frös inte. Vi fick sätta en ordentlig brasa för att få upp normal temperatur i kroppen efter matchen. Idag söndag var det jobbedax för Johan. Oliver var med kompisar medan ja o Moa körde o handlade, vi körde inom min morbror på vägen hem och tjabbade lite, där Moa träffade mitt kusinbarn Theo.
Hon ville inte följa med hem inte, hon älskar att leka med mindre barn, där hon får lov att vara störrst... Dagarn börjar att närma sig Lund, ser inte fram emot de, just för tillfället så är sjukhus för mig ett avslutat kapitel, vi har det för bra för att tillbringa dagarna på ett sjukhus, men samtidigt måste Moa göra dessa röntgen och alla de andra tester hon ska göra. Det ja kan se fram emot är att besöka lekterapin igen, för där har vi inte varit på väldigt länge
Igår skickade vi en bukett blommor till Mildred Hilleskog som fyllde 85 år, den underbara kvinnan som har anordrat alla dessa loppisar för Moa, Ett stort grattis till dig Mildred, du är en underbara människa med ett stort hjärta av guld.

Fick även ett samtal från Rosa idag som jag så mycket uppskattar, det är som du säger..... familjen betyder oerhört mycket, tur att vi har våra familjer så nära oss. Tack för hälsningen Micke, den värmde så gott..


Bilden är från Maj -08

16 Okt, Tors, Veckan har varit superbra, Moa mår superbra. Ja själv lider av huvudverk, men inget att gnälla över.
Har idag varit på uppföljningsmöte om Moas resurs i skolan, Jessica sköter sig helt utomordentligt bra, Moa o Jessica gillar varandra skarpt och det gillar vi som föräldrar, nästa möte blir i feb -09.
Vi har nu bestämt att vi inte ska sova över i Lund i nästa vecka, vi känner att vi har inte där att göra mer än nödvändigt.
Moas Jessica ska följa med oss på torsdagen och se hur superduktig vår tjej är, kan vara både intressant och nyttigt för Jessica..
Igår kväll när Moa skulle sova frågade hon mig om hon fick sova hos mig i natt`!!!! Ja sa först Nej, men med viss övertalning så fick hon sova hos mig, när ja tog av hennes pyjamasbyxor så var det en härlig syn att se att hon äntligen fått lite hull på kroppen, lite rumpa, lår och framför allt kinder. HÄRLIGT...
Hon vägde sig även igår kväll och vågen visade sig att stå på 18,3 kg bra kämpat Moa,,,,
Veckan börjar att närma sig sitt slut, vi har inget särskilt bestämt i helgen mer än att vi ska höststäda i trädgården, det kan behövas, stolar, bord o krukor bla måste tas in innan kylan kommer smygandes. Idag har det inte varit någon toppendag precis, regnat nästan hela eftermiddagen, tradigt som tusan...
Hoppas ja har fräscha bilder när Moa hjälper oss i helgen att städa, hon har blivit en riktig hjälpreda nu på sistone, hon hjälper till med allt, diskar, torkar av bordet odyl, superduktig tjej.
Oliver har också varit jätteduktig denna veckan, vi hade samtal med honom förra veckan om att hjälpa till och sköta sina läxor, och denna veckan har han verkligen skött sig bra, så det blir extra plusstjärnor till honom denna helgen..
Stora kramar till er där ute, och lämna ett tramp efter er.... Ha en superbra helg, för det ska vi ha.....



12 Okt, Sönd, Veckan som gått har varit bra, Moa mår hur bra som helst, ser så ofantligt pigg ut nu när äntligen sonden är borta. Det känns skönt att  rutinerna börjar falla på plats igen efter så lång tid, ett vanligt Svenssonliv med tider, rutiner, jobb, läxor och allt annat känns så bra, ett normalt liv börjar att ta plats i våra liv. Själv har ja varit hemskt trött den senaste veckan, har haft en orolig känsla när kallelsen från Lund dök upp i brevlådan,,,NY RÖNTGEN.
Ja, så den 22 och den 23 oktober är det heldagar i Lund för CT-röntgen (lungor), MR-röntgen (nacken), UKG (hjärtat), Njurfunktionstest, röntgenålder (kollar hur gammal Moa är i sklettet), och andra prover, så Moa sövs båda dagarna.
Vi har fått ett rum på avdelningen dessa dagarna, men vi har inte bestämt oss om vi ska sova där eller inte, vi har sovit på sjukhus tillräckligt, och däremot som tycker vi att Moa är så pigg o glad att inte ens hon ska behöva vara på sjukhus mer än nödvändigt, Men om vi frågar Moa så sover hon gärna där...Hmmm. Vi får se hur vi gör, för det är ganska tidigt vi ska upp den 23:e för att vara i Lund tidigt...

Moa var med farmor hos sin väninna Inger (med alla djuren) i fredags, hon fyllde år och givetvis fick hon en blomma av Moa, för det är något visst med Inger, Moa tycker så bra om henne... Grattis från oss alla.



SONDEN ÄR UTE......

Ja äntligen är den ute, i söndags kväll när Moa hade somnat drog ja sakta ut sonden, hon hostade till o då passade ja på att dra ut den, hon märkte ingenting. Vi sparade den till morronen då vi först visade henne den, då tog hon upp pekfingret mot näsborren och kände efter,,,, vilken lättnad för henne. Hon blev jätteglad.
Sonden såg inget vidare ut kan ja påstå, den var alldeldes svart i ändan som varit i magen...USCH va äckligt.
I skolan igår blev Jessica jätteglad för Moas skull, så idag har dom firat ordentligt med popcorn, godis o läsk i skolan. Härlig överraskning för Moa...
Ikväll ska vi fira henne, då Johan kommit hem efter ett arbetspass, vi ska fira med Frödings kladdekaka o grädde, det älskar Moa. Ska även sätta ett ljus i kakan så hon får blåsa ut ljuset och känna att vi är överlyckliga att slangen är ute och att behandlingarna är avslutade en gång för alla.....



Ja har inte orkat uppdaterat om sonden, igår var ja så himla trött efter 4 timmars sömn sedan i lörd morse. Men idag känner ja mig mer utvilad. Moa brukar ju iregel komma in till oss på natten, men i morse kom hon precis innan klockan ringde så vi passade på att gosa hon o jag en stund innan vi steg upp för att göra oss iordning inför skol/arbetsdag....
SUPERDUKTIGA MOA..... Vi bara älskar dig.....



Hej alla bloggisar, nu är vi hemma igen, har inte riktigt orkat att skriva innan i dag, vi kom i säng i morse kl 04.00.
Men nu är vi här igen och ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt från vår resa till Turkiet.

Lörd, 27 Sep, Väntan var lång innan vi tillsist satte oss i bilen för avfärd mot Sturup. Vi var inom Mc Donanlds i Lund, så barnen fick lite mat innan vi äntligen var på plats på Sturup.
Vi var i god tid, och väntan innan vi checkat in väskorna var lång, vi hann att ta lite dricka innan vi steg på planet.
Oliver var väldigt rädd inför flygresan, Moa däremot var inte rädd för fem öre.
När vi var på planet och det satte full fart, blev det en annan Oliver, han tyckte det var hur koolt som helst. Vi var i Turkiet vid 21 tiden på kvällen, väntan på väskor o vagn och bussfärden till Hotell Side Village, i Side. Där blev vi välkomnade av kända ansikten. Vi packade upp det viktigaste sen var det pang boom i säng. Moa ville inte sova själv så vi två sov tillsammans hela veckan..
Söndagen var vi tidigt uppe och åt frukost, sen bar det till stranden, vi fick smörja oss noga så vi inte brände oss de första dagarna. Barnen bara älskade detta liv, vi träffade en familj från Mörrum som vi umgicks med hela veckan, Familjen Johansson heter dom.
Dagarna såg nästan lika dana ut hela veckan, sol, strand, mat, duscha o shoppa...
Medicinerna hade vi till o med till på onsdagen, men en envis Moa som vi har så har hon fortfarande sonden kvar, hon vill inte plocka bort den än, men det kommer en dag då hon förhoppningsvis vill det, eller försöker vi dra den på henne.
Kvällarna var vi ute och åt gott gott gott, Johan o ja kommer ihåg sedan 1997 då vi sist var i Turkiet att maten är otroligt god och det lovar ja att det var den detta året också..
Vi hade molnigt väder en halv dag, då passade vi på och besöka Turkiska Ullared, kul att pruta lite, jag ger mig inte och det gjorde tyvärr inte alla säljare heller,,,,ha ha..
Där var väldigt mycket Hello Kitty kläder som till Moa, hon fick lite grann, och hela hon strålade.
Oliver var mer för Björn Borg kallingarna och shortsen, där fanns hur mycket som helst..
Oliver fick uppleva en del som han nog aldrig kommer att glömma, han åkte Jetsky med Johan, åkte banan och en annan gummisak efter båt och det tyckte han var superroligt...
Många frågade just om sonden Moa har på sin kind, vi förklarade på vår knaggliga engelska men dom förstod oss, och önskade oss lycka till. Mustafa som körde oss till stranden fick Moa en stor puss på kinden av, då hon gav honom dricks för att han kört oss hela veckan,, Turkarna är så himla trevliga och kärvänligt folk, dom är underbara..
Moa har också pratat lite engelska med turkarna, hon har frågat oss hela tiden om vad hon ska säga, sen har hon apat efter oss på engelska, Oliver däremot har varit väldigt duktig, har imponerat på både mig o Johan, hoppas han blir bättre på engelska än sin mamma o pappa....
Moa levde på Mamma Scans köttbullar o spagetti nästan hela veckan, en hamburgare åt hon nog också, men Oliver impade åter igen på oss, han provade på lite olika maträtter. Kul...
Resan hem var ingen hitttttt,,,, Det blåste så fruktansvärt, ja tyckte det var otäckt, vilka luftgropar det var, fy fasiken alltså, var hur glad som helst när vi äntligen landade på Sturup igen i morse vid 01.15. Moa däremot somnade i planet innan det ens startat i Turkiet, och vaknade när vi landade i Sverige, hon kände inget utav luftgroparna inte....

En underbar vecka har vi haft, det känns som vi laddat batterierna igen, (hoppas ja), barnen har varit jätteduktiga. Vi har badat i 28 gradigt vatten och temperaturer mellan 30-35 på dagarna så vi har ingenting att klaga på.


På väg till Turkiet

Hotellrummet

Favoritrestaurangen Sunshine



Moas favorit på Sunshine

Moas favoritmeny

Kvällens meny   Kruka





En dag på stranden



Johan o Oliver på Jetskyn





Johan o Ja åkte Parasealing








I väntan på buss för hemresan

September 2007

5 Sep Ringde jag till Lund för att få prata med läkaren Lars (ang tumörkonferensen igår). Han ringde upp mig lite senare på eftermiddagen. Dom hade igår kommit överens om att Moa ska även börja med strålning av tumören i nacken. Det kom som en chock för oss, strålningen har varit en del som kommer väldigt mycket längre fram under Moas behandling.
Nu gick det tusen tankar genom huvudet igen, hon ska alltså både ha cellgifter och strålning samtidigt, kan detta verkligen stämma tänkte jag, hur dålig blir Moa då? Kan man göra så här?
Det enda jag tänkte var att hela hösten kommer vi att ligga på sjukhus, vem ska då ta hand om Oliver och vårt hem, tusen och åter tusen frågor....

Lars sa att vissa utav Moas cellgifter gick inte att ge i samband med strålningen.
Innan har det varit på tal om att Moa ska strålas 30ggr, men det verkar alldeldes för mycket om hon ska ha cellgifter också, tycker jag iallafall.

Innan strålningen börjar ska Moa MR-röntgas, och röntga sina lungor, det är där vi är idag. Vi vet inte så mycket egentligen för alla papper och besked är inte klara än från Lunds sida. Så nu går vi och väntar på ett tidschema så säkert kommer inom det snaraste.

7 Sep Idag längtar vi tills Oliver har slutat skolan, för sen drar Moa och Oliver till Tivolibadet och badar med Mormor, morfar och Farmor. Mamma och Pappa har blivit bjudna på SPA utav deras nära och kära. Precis innan Moa skulle in i Farmors bil trillar hon och slår hål på knät, det gick om efter en liten strund igen, sen drog vi allihopa till stan.
Jag o Johan var på Capelli på spa i 5 timmar (var det gött???) svar JA. När vi kom hem var vi alla fyra lika trötta.
Vi sov som stockar hela familjen hela natten.

8 Sep Lördag och i dag ska Pappa på fest. Tycker han behöver komma hemifrån. När pappa åkt, gick vi till kiosken och köpte godis. Moa mådde inte bra, tog tempen hade 38,3 grader. Gränsen är 38,5 sen måste vi uppsöka sjukhus. Moa fick alvedon och sov sedan hela natten.

9 Sep Hade 38,1 WOW tänkte ja, febern är på väg ner. Dagen gick och Moa var bättre och sedan sämre, det varierade väldigt under hela dagen. Ringde till Avdelningen i Lund och fick lite råd, vi skulle avvakta till i morron.

10 Sep Febern är kvar. Ringde CSK och fick komma in, vi hade förberett med Emla plåster, det togs temp och stick i fingret, odlingar i hals och näsa, invänta svar. Tyvärr fick vi stanna på CSK Moas temp ökade hade som mest 39,4 graders feber. Jag sov över hos Moa hon var INTE bra, tror knappt hon har haft så hög feber någonsin. Moa fick börja med antibiotika.


Här sätter syrran Lena i nålen i Moas portacat...Duktig tjej

11 Sep Feber går sakta men säkert ner och troligtvis får vi åka hem idag. KVH är inkopplat så vi ska få vård i hemmet. Moas HB var inget bra, så lite blod fick vi innan vi åkte hem. Moa såg fram emot att komma hem igen (hon hatar sjukhus). När vi kom hem var Oliver, Mormor, morfar, farmor o farfar hos oss. Farmor o farfar var här för att säga hejdå för i morron åker dom till Turkiet i 14 dagar. Vi la oss, ja somnade som en klubbad oxe. Johan låg och tittade på film tills KVH knackade på dörren vid 01.00-tiden. VILKEN UNDERBAR PERSONAL. Dom stegade upp i min säng och kopplade på antibiotikan i Moas slang, det kändes som vi redan kände dessa två tjejer som kom, helt underbara människor, det tog ca 30 minuter, sen sov vi vidare.

12 Sep På förmiddan var KVH här, min bror Jens kom och åt frukost hos oss och flabbade lite. Tyckte att Moa inte såg alls bra ut. Ringde Lund och dom tyckte vi skulle åka in igen till CSK för ytterligare undersökningar, Moa klagade att hon hade väldigt ont i munnen och käkarna. Vi var på CSK vid 13, det togs fler prover. Hon har en bakterie i blodet men vilken vet dom ej ännu. Moa klagade även på sitt knä, doktorn tittade och DÅ sa han att HÄR har vi kanske förklaringen varför Moas feber inte går ner. Jag fattade ingenting, inte f.. trodde jag att ett skrapsår på knät kunde orsaka detta lidande för Moa, då brast allting, jag visste att Moa trillade i fredags och fick ett sår på knät, Moa byter själv plåster varje dag (hon älskar prinsessplåstern) så vi har inte haft en tanke på detta. Vilken dålig mamma ja måste vara, varför har jag inte tänkt på detta.......  Det ända jag trott är att det beror på cellgifterna.
Vi blev inlagda igen
Moa fick 2 sorters antibiotika, en var 8:e timme och en var 12-timme.
Vi var på lekterapin och lekte lite under eftermiddagen, framåt kvällen hade Moa 39,4 graders feber, hon var väldigt trött. Moa tyckte det var pappas tur att sova på sjukhuset så det fick han göra. Messade Johan vid 22, Moa sov gott och var ej orolig.

13 Sep Lämnade Oliver i skolan, körde in till Moa o Johan. VILKEN överraskning, Moa hade bara 38 graders feber kl 06.30...Febern hade gått ner, vilken lättnad JIIPPPIII. Dom slutade med den ena antibiotikan och hon skulle tempas igen vid halv ett. Det ända Moa åt och drack var Oboj och jordgubbsyoggi, ingen annan mat kunde hon äta pga sin smärta i munnen. Klockan blev halv ett och YES hon hade bara 37.4, dom hade tidigare sagt att om hon ej har feber så ska hon få sin dos Vinchristine idag (cellgift). Vi fick antibiotika vid 16 tiden sen bar det hemåt igen.....
Vilken lättnad, att äntligen komma hem, vi har inte varit inlagda länge, men vi har hela nästa vecka i Lund och det är skönt att iallafall få vara hemma i 3 dagar, innan ICE-behandlingen börjar FY FASIKEN....

14 Sep KVH var här i natt, Moa vaknade inte ens, första natten sedan i lördags utan feber, hon sov väldigt hårt.
KVH kom vid 8 tiden igen, vi berättade om Moas besvär med munnen och hon tyckte att vi skulle prova med ett bedövningsmedel i Moas mun, den värkar fort och ska vara väldigt bra. Barnavdelningen kan skriva ut sådana recept. Moa försökte hela förmiddagen att äta olika saker men det ända hon fick i sig var oboj och jordgubbsfil.
Hon hade även lite feber ingen hög men ändå 37,9. På eftermiddan körde jag upp till Vårdcentralen i Knislinge och pratade med en läkare där som skrev ut detta bedövningsmedel till Moa, vi måste iallafall prova och se om det fungerar. Xylocain viskös heter detta medel. Kom hem, frågade Moa om hon ville prova detta medel, hon blev alldeldes vansinnig på mig, skrek och blev ledsen. Hon hade idag beställt pizza till middag. Vi tjatade och tjatade på henne att hon skulle ta detta, med tårarna i ögonen gapade vår lilla snäcka och tog in medlet i munnen och gorglade runt, 5 minuter senare sker där ett stort MIRAKEL, MOA ÅT, hon tryckte i sig en halv pizza, hon åt med god aptit. Johan och jag blev tårögda av att se henne äta igen efter så många dagar.
Vi satt i soffan och ritade Moa och jag, då sa hon..det var en bra medicin mamma men den smakade inte gott. Vilken tjej va, helt otrolig.. TUSEN TACK KVH FÖR DETTA TIPSET, varför kan inte en barnavdelning tipsa oss om detta mirakelmedel, ibland förstår jag mig inte på alla "specialister".......tänk om hon kunde fått detta medel innan i veckan, när alla visste att hon hade så ont i munnen...
ÄNNU ETT TACK TILL KVH det lilla ni varit hos oss ännu är GULD VÄRT......TACK   TACK  TUSEN TACK

16 Sep Söndag, Hela morronen har jag haft en konstig känsla i min mage, nervösiteten börjar sakta men säkert komma ifatt mig. Moa är hur pigg som helst idag, tror hon är inne på sin 5:e macka idag, (tack vare medlet),.
Vi har börjat att plocka fram kläder och dyl inför vår resa till Lund i morron, det blir en hel del faktiskt, men tyvärr har vi alltid glömt något. Min mamma har lagat många middagar som vi ska ta med oss ner i morron när vi kör, hon är verkligen en matmamma, stod hela dagen i går och lagade mat till oss, VILKEN MAMMA alltså. Tusen goa kramar.
Det är även endel att förbereda för Oliver, gympa och dyligt som händer denna veckan i skolan. Min Pappa ska sova hemma hos oss hela veckan och passa Olli och Kellie, mormor kommer efter sitt jobb så dom äter middag ihop hela högen.
Dom andra gångerna vi legat i Lund en längre tid så har farmor o farfar tagit hand om Olli, men denna gången sätts morfar på en prövning....haha... Tack alla som hjälper oss med Olli, det värmer att veta att han har det bra när vi ägnar så mycket till med Moa....
När jag sitter här och skriver och tänker på morrondagen och nästkommande vecka så blir jag orolig i magen, vad ska egentiligen hända mer än att hon ska få sina cellgifter, MR-röntgen, cellgifter i ryggmärgem, tandläkaren och prata med Strålenheten. Tänk, tänk om behandlingen inte hjälper, hur ser tumören i nacken ut idag? hur mycket cellgifter kan Moa få i sig? vad händer om hon börjar strålas och inte får sina cellgifter som hon ska? vilka besked har kommit från yttervärlden?  tusen frågor snurrar och snurrar.

Vi vill tacka alla som skriver till oss på bloggen, det värmer otroligt, vi gråter när vi läser era meddelande, MEN det stärker oss något enormt att veta att ni tänker på oss, det känns precis som om kampen blir lättare på något sätt.

Moa och Johan sitter förnärvarande och spelar UNO, det enda jag hör är att Moa fuskar, hon kör sina egna regler, hon bara skrattar när pappa säger åt henne att hon gör fel, (det blir stora bokstäver) NU ÄR DET SAMMA MOA IGEN, förra veckan då infektionen satte fart var det som om vi satt silvertejp för munnen på henne. Det är så gött och se henne ha sitt humör och envishet igen. Nu säger Moa; nu vill ja inte spela mer med dig pappa för du fuskar, och så slänger hon korten på honom.

17 Sep Ska vara i Lund kl 10.00 innan dess var KVH hos oss med antibiotika, sen drog vi till Lund. Vi var på strålningsenheten vid 11, Moa skulle prova ut en mask som hon ska ha vid strålningen, tror ni hon gjorde det, NEJ NEJ, hon tvärvägrade och var superledsen. Vi gav fan i det helt enkelt, Moa ska sövas på onsdag och då tar dom och gör masken samtidigt, bra tycker vi. Fick besked att Moa ska ha strålning totalt 30 gånger, 5 dagar i veckan i 6 veckor, Fy fasiken, hon blir sövd varje dag hon ska strålas. Vi fick även besked att USA har fastställt att Moas tumörer är AT/RT, det kändes faktiskt skönt att alla ställen har samma svar, så ingen behandling blir ändrad fler gånger. Under eftermiddagen var vi på lekterapin, där trivs Moa som fisken i vattnet. Samtalet med läkaren senare på eftermiddagen var helt OK förutom att Moas värden inte var 100% för att starta behandling i morron, men vi får se i morron vad proverna säger. Moa var på toppenhumör på kvällen hon somnade inte förrän kl 21.00 Godnatt vår älskade dotter.

18 Sep Blodproverna gick jättebra i dag, Moas portacat är så fruktansvärt lägesberoende så ibland får systrarna kämpa för att få ut lite blod. Vi gick hela förmiddagen och väntade på besked om behandlingen startar idag eller inte. Men tiden gick fort, vi var på lekterapin och där lekte Moa med en annan tjej, mamma la pussel och pappa gjorde halsband och armband. Moa åt ris o korvgryta med god aptit, sen körde hon race i korridoren på avdelningen med cykel med en som heter Emma. Moas värde var 100% iga idag så vi startar ICE behandlingen vid 13-tiden. Skönt för då kommer vi nog hem på fredag......
Vi pratade med Narkos inför sövningen i morron, Moa frågade..ska ja ha den masken då mamma? Nej sa ja, (men det ska hon) men det är ingenting hon vet om när hon vaknar upp, måsta ta till vita lögner när det gäller Moa, hon hade aldrig accepterat att bli sövd i morron annars. Hennes kusin Fanny ska komma med sin mamma Camilla i morron efter hon varit hos sovdoktorn, det ser Moa fram emot. När Moa hade fått 2 av 3 cellgifter idag, åt hon 5 st mackor med nutella på, trodde aldrig hon skulle ha aptit men där chockade hon oss kan ja säga. Vid halv åtta såg ja att Moas ögon blev väldigt små, frågade henne om hon var trött, Nej då inte alls trött, tog på pyjamas och kammade henne lite i håret, inom 2 minuter sov hon, Men Moa var INTE trött.....!!!!
Första dagen med cellgifter över, det känns skönt att det kom igång idag iallafall...

 

19 Sep väckte Moa oss vid 7, hon var hungrig, men någon frukost kunde vi inte äta, Moa ska sövas vid halv elva, hon ska göra masken till strålningen + göra en CT-röntgen. Pappa låg i sängen med Moa när vi skulle gå i källaren till röntgen, det är en bra bit dit, och många uppförsbackar, jag och en syster körde sängen och den vägde ganska mycket, Moa hejade på mig hela tiden så jag skulle orka ända dit. Sövningen gick bra, vi mötte upp Moa på uppvakningsavdelningen vid 12 tiden igen, vid ett var vi på avdelningen igen, DÅ åt Moa mackor med choklad på det är favoriten. Kusinen Fanny och hennes mamma Camilla kom med presenter till Moa, dom satt i sängen och spelade och målade. Vi väntade på att cellgifterna skulle sättas igång, och när dom väl gjorde det så gick vi till lekterapin och lekte en runda. Moa visade Fanny runt och det som var roligaste var att leka med leran. Vid kvart över fyra åkte jag hem med en sjukskötterska som ska hålla ett "litet" föredrag på dagis ikväll. Jag var hemma och kollade posten och snackade med Oliver och mamma o pappa. Halv sju var det föräldramöte, först visste jag inte om jag skulle vara med, men det var ganska skönt ändå och höra vad Charlotte sa till föräldrarna till Moas kompisar. Vill tacka alla som var där, hoppas ni har fått endel svar som kanske ni har funderat på, tackar även personalen på Skorpans avdelning för att ni finns till.
Var tillbaka vid 21-tiden så jag kunde se på Greys Anatomy på Tv. Moa sov, och medans jag varit hemma en snabb sväng så var det pizzakväll på avdelningen, Moa hade ätit lite, men hon tyckte pizzorna var godare i Hanaskog för där får man kebabsås till pizzan. Kvällen för Johan och Moa på avdelningen hade varit bra.
Jag fick så in i hel...... ont i min mage på vägen hem, antagligen släppte lite utav nervösiteten inför föräldramötet i kväll eller börjar nervösiteten inför MR-röntgen i morron.


Moa och Kusin Fanny på lekterapin

20 Sep vi sov till kl kvart i nio, har varit uppe 8 ggr i natt för att Moa har varit kissignödig, hon får så mycket vätska i sig, hon har gått på dropp sedan i tisdags. (Hon får starka cellgifter så hon måste ha dropp 24 timmar om dygnet tills alla cellgifter är slut + när dom är slut ska hon ha 24 timmars efterdropp). Idag slutade dom att ge Moa antibiotika, det har hon gått på sedan den 10 september. Som vanligt när det är dax för sövning så får vi inte äta innan. Moa var jättehungrig, vi var på lekterapin, spelade UNO, målade för att tiden skulle gå fortare. Kl 12 skulle vi köra till röntgen, vi hade fått ut sängen från vårt rum när en skötterska sa att det har blivit uppflyttat ca en timme, AAAAHHHHHHH, Moa ville verkligen till sovdoktorn så hon fick äta igen. KVART över två sövdes Moa, försening med över 2 timmar, dryg väntan. Jag mådde skitdåligt idag, kunde inte sätta fingert på varför, kände mig helt konstig i hela kroppen. Försökte att sova medans Moa var på röntgen men det lyckades inte. Dom ringde att Moa var i hissen upp till uppvak. Vi drog direkt, Moa var redan vaken när vi kom upp, Felicias mamma stod vid Moas säng när vi kom och försökte lungna henne. Som vanligt ska Moa ner på avdelningen så fort som möjligt, och idag han vi inte ta fram stolar att sitta på  innan det bar ner på avd, vi var på uppvak ca 4 minuter.
Kvällsmaten hade kommit när Moa skulle ha mat. Hon åt 2 bamseportioner med kokt potatis, räksås och fiskbullar. Snacka om att få konsig aptit när man går på cellgifter, jag har aldrig vetat att Moa äter fiskbullar, det är inget som blir serverat hemma precis, bara namnet fiskbullar ger mig kräkningar, men vi får nog köpa hem och se om hon äter det hemma. Cellgifterna skulle kommit igång vid tvåtiden idag egentligen, men eftersom röntgen tog en så sat... tid blev även gifterna försenade, startade behandlingen 16.35.... Innan Moa somnade vid halv åtta var vi  i Pressbyrån på Blocket och köpte en tidning (Pysselbok med prinsessor i) och annat smått och gott.
Cellgifterna avslutades vi 19 tiden och nu går hon på efterdropp i 24 timmar. Skönt att se ett slut på denna veckan iallafall.  Vi längtar hem till Oliver och vår nära och kära.


Moa, Felicia & Johan spelar UNO

21 Sep ÄNTLIGEN FREDAG....I natt har jag kallat på Johan, det var bannemej hans tur att gå upp med Moa och kissa, jag orkade helt enkelt inte, ja var så trött.
Moa vaknade vid halv åtta, blodprover togs och det gick suveränt även idag (Nålen i portacaten ska egentligen bara sitta i 10 dagar men Moas har idag suttit i 12 dagar) den har aldrig fungerat så bra som den har gjort den senaste dagarna. Moa åt två äggamackor med god aptit. Pappa fick vi väcka vid niotiden, nu var det dax att stiga upp, MEN han hade ju haft en tuff natt!!!! Carina (Lave) en skolkompis till mig var och hälsade på idag, Moa fick presenter och vi fikade på kanelbullar. Framåt middag blev Moa tröttare och tröttare, inte konstig, har varit uppe varje natt mellan 7-8 ggr + all medicin hon fått denna veckan, hon ville inte ha någon middag, utan ville gå till lekterapin en liten stund innan hon somnade i sin säng, (iväntan på att åka hem).


Moa & Carina

LÄS LÄS...Anders (läkaren) kom in och snackade med oss innan droppet var klart. Han pratade lite om veckan som gått och vilka planer dom har för Moa. Han berättade något vi har väntat på länge ETT POSITIVT BESKED att Moas förändringar i lungorna INTE finns kvar, jag blev så glad att tårarna kom, Moa satt i Johans knä och tittade ledsamt på mig, jag fick förklara för henne att det var glädjetårar och ingenting annat, skulle kunna slänga mig runt halsen på Anders och bara skrika...JJJJJIIIIIPPPPPPIIIIII...... Idag ja JUST idag för 6 månader sedan satt jag med Moa i mitt knä och fick beskedet att hon hade tumör i nacken, det känns så skönt att denna resan har något positivt med sig, att bara få höra en massa negativt skit från alla läkare så är detta besked, ett besked som gör att vi kan se lite ljusare på framtiden. Hon har en riktigt kämparglöd i sig fast att hon inte är medveten om den, hon vill, hon kan, och hon ska klara detta. Johan ringde Farmor o Farfar i Turkiet och sa till dom att.... TA EN RIKTIGT STOR DJÄVLA DRINK OCH SKÅLA FÖR MOA, och det gjorde dom med glädje.
När droppet var klart och nålen var dragen, bar det hemåt, SOM VANLIGT stannade vi i Höör och köpte glass.....En kula choklad med chokladsås i bägare till Mois. Hämtade Kellie hos mormor, och sen till Palle o Åsa för att hämta hem Oliver. Vi hann säga hej till honom innan han stack och lekte med en kompis...Tur att han känner sig trygg hos våra polare när vi inte är hemma. GISSA vad Moa åt till kvällsmat,,,JO EN HALV PIZZA, sen var det kammen som gällde i fem minuter, sen somnade vår lilla prinsessa... Kvällen för mig och Johan blev inte lång, det är första natten på 14 dagar som vi får sova utan att det ska ges en massa mediciner....SKÖNT....SKÖNT
HOME SWEET HOME.

Hela helgen har vi bara njötit av det goda beskedet vi fick i fredags. Tack för alla fina kommentarer här på bloggen, ni stärker oss väldigt mycket.. I lördags var vi hos Farbror Jonas och Faster Camilla och drack en kopp kaffe, Moa lekte med kusin Mathilda. Moa stannade kvar en stund för att spela data. Under eftermiddagen var vi hemma och bara va. Vi har berättat för både Moa och Oliver vad detta beskedet innebär, och Oliver som förstår detta med Moas sjukdom mer än Moa själv var jätteglad. Vi ville fira detta med någonting, så vi åkte till kinarestaurang och åt middag bara vi i familjen och det blev en lyckad middag, barnen åt och var glada och belåtna, efter middagen körde vi till ett par kompisar som hade kräftskiva, trodde inte vi skulle stannat så länge men klockan blev över tolv på natten innan vi var hemma. Moa var rättså trött, men hon somnade i Jessica och Roys sängar, Oliver ville inte följa med hem han lekte och hade roligt med Albin. Söndagen var lite ovanlig för min del, Moa följde med Palle och hans barn till Åhus och var iväg i nästan 4 timmar. Johan tog Oliver och två kompisar till honom på bio där dom gottade sig. Själv fick jag ta tag i städning och annat tradigt arbete, men denna stund att vara sjävl för en stund är helt underbar.  Moa har varit på ett underbart humör idag, det verkar som om hon "kanske" har förstått att detta besked var något bra för hon har haft många glada skratt idag och varit på ett strålande humör. Vilken tjej. Hon sa till mig att "Imorron ska ja gå på dagis, för där har jag inte varit på jättelänge" och sen skrattade hon.
Den härligaste helgen på väldigt länge......

26 Sep I går ringde vi till Sjukgymnasten Linda på CSK och bokade en badtid till Moa idag, vi var på CSK efter Oliver hade gått till skolan, vi badade alla tre i 35 gradigt vatten, Moa är som en fisk i vattnet, hon älskar att bada och det gör att hennes stelhelt i nacken blir betydligt bättre. Ringde Lund när vi kom hem och ville höra om tiden i morron, syrran skulle be någon läkare att ringa. En läkare från dagvården (där vi kommer att vara inskrivna under hela strålningstiden) ringde upp, meddelade att strålningen startar på måndag, Frågade om MR-röntgen och GISSA, bara GISSA vilken meddelande vi fick JJJJOOOOOO, tumören i nacken har krymt markant, blev så otroligt, så in i helv.....glada att tårarna sprutade, Är Moa unik eller!!!!!!! Ännu en suverän positiv överraskning inom loppet av 5 dagar. Läkaren sa åt oss att ringa senare i eftermiddag för tiden för sövningen i morron. Moa var på dagis en runda, åt två portioner spagetti och köttfärsås, bara det att hon kan äta gör en enormt glad. Anders från Lund ringde på eftermiddagen, det blir ingen nersövning i morron, den cellgiften går ej att ta nu när strålningen ska börjas, det finns alltid en risk med alla gifter. Min fråga var då, Ska hon ha cellgifter i morron på CSK, Nej inte ens det skulle hon ha, och det betyder då att ingen nål heller behövs sättas, det ända hon ska göra i morron är ett stick i fingret för kolla hennes värden, Herre gud vilka besked idag, vi slipper alla i Lund och endast ett nålstick, Moa blev jätteglad av att slippa sätta nålen och slippa få en massa mediciner, och ett stick i fingret var ingenting för henne. Med alla dessa besked i dag, kom huvudvärken, vi är vana vid detta laget att bara få negativa besked, det tar sån tid att smälta dessa positiva besked, skulle vara hur lätt som helst egentligen, men det är precis som vi inte fattar det, våra hjärnor blir helt nollade på något sätt.. HUR GÖTT SOM HELST.
Imorron kommer farmor & farfar hem och då är det Moa som knackar på dörren så fort sticket i fingret är gjort......

27 Sep, Det första Moa sa när hon vaknade i morse va....Idag ska vi BARA ta stick i fingret, är det öppet nu. Fick säga till henne att det är en timme till, och vi behöver inte vara där förrän vid nio.. Blev lite orolig i morse, tyckte att Moa kändes varm och då kom första tanken (NEJ inte ny infektion, låt henne repa sig först och främst från förra veckan).  Efter sticket i fingret var vi inom Farmor & Farfar och sa välkomna hem, dom kom senare till oss och åt frukost, och vi flabbade lite.
Varje signal från telefonen som var "skyddat nummer" fick jag en rysning genom kroppen, tanken var att Moas värde var dåliga att hon blir tvungen att ha blod. Men vi klarade oss igenom hela dagen utan detta telefonsamtal. Visst, om värdena är dåliga ska hon få blod, men bara känslan att behöva åka in till CSK och "sjukhus" över huvud taget gör en deprimerad, tycker ändå att hon inte behöver vara på sjukhus när vi ändå ska ägna 6 veckor framför oss på avdelningen i Lund. Hon är väldigt infektionskänslig nu efter cellgiftsbehandlingen i förra veckan, idag är det den 10:e dagen, så risken är stor att hon åker på en ny kur antibiotika, så idag blev det inget dagis för henne, men hon förstod vad vi menade. Hon var ganska trött framåt kvällen, så vid 19.15 somnade hon på soffan.

317238-35                                     
                     Oliver åker helikopter


Moa åker karusell

Fredagen blev vi bjödna på middag hos Malin & Frank med familj, vi åt Tacos, Moa har aldrig ätit 2 st pitabröd, men det gjorde hon idag. Ringde Lund, Moas HB är på väg ner, hon låg idag på 80, skulle Moa bli väldigt trött ska vi åka in till CSK och få blod, annars väntar vi tills på söndag när vi kommer ner till Lund. Malin och Franks tvillingar Victor och Jonathan ska spela fotboll i morron, och då ville Moa titta hur duktiga dom var, Duktiga är bara förnamnet, dom är superduktiga. På eftermiddagen körde vi till Vinslövs Fritidscenter och tittade på husvagnar, (dom firade 30 år i branchen) där var karuseller och helikoperåkning. Moa åkte karuseller och Oliver och Johan åkte helikopter. På kvällen blev huset fullt, både med barn och föräldrar, när Moa blev trött brydde hon inte sig om att vi hade folk hemma, hon somnade på soffan. Söndagen ägnade vi hemma, vi packade och förberedde vår övernattning i Lund.
Nålsättningen var Moa inte alls förtjust i idag, men man kan ju inte alltid vara duktig och snäll, någongång måste man få säga ifrån ordentiligt, och det gjorde hon men stora bokstäver. Prover togs, vi väntade in provsvaren, dåliga som tusan, fick ta om proven igen för att vara på säkra sidan. Hennes HB var nere på 56 och hade trombusiter på 27, (ska ligga minst över 100), de vita plättarna var under 0,1. Inga bra värden alls, MEN MOA var helt OK, hon har inte varit så pigg som han varit under helgen på väldigt länge, glad och skrattat mycket, och varit med oss både hos kompisar och kollat på husvagnar. Men vi har sagt att Moa är unik och det är hon, även syrrorna i Lund tyckte att hon skulle vara väldigt mycket tröttare, Men inte Moa inte, hennes kropp säger en sak men menar en annan.

RSS 2.0