Vår prinsessa Moa Henriksson

Följ Moas kamp mot cancern

2011 närmar sig

---

Tänker på er <3

Vad otroligt söt hon är finaste Moa,

saknaden måste vara enorm.

Varje ljus man har tänt under julen och varje stjärna man ser på himlen så går tankarna till Moa.



Önskar er trots allt ett bättre år 2011.

Tänker så mycket på er!

tänker på er... Kram

Skickar en stor kram till er

Mina tankar går till dig och din familj

När vi gick ifrån mina föräldrar så var min farmorsstjärna på himlen då bestämma jag o min dotter från o med nu är det Moas stjärna också. Vi sa till farmor o mormor att ta hand om lilla Moa däruppe eftersom det var hennes första jul som ängla barn o helt plötsligt lyste stjärnan skarpare.

Änglarna som du Jenny o Moa har gjort som kom på posten dom säljer jag o varje gång säger jag att det är en liten barnängel som har gjort dom. Idag skall jag ge bort en sådan som present till en som älskar änglar. Jag önskar er ett Gott Nytt År..Va rädda om er..

Takk Jenny for att du orkade skriva, jag förstår att du fattas ord og att allt är tungt og jävlig. Jag har en önskan till år 2011 og det är att ni alltid skall veta att vi är många som ber för er og tänker massa på er. Något annat tror jag inte det finns att önska.. Sötaste Moa, du är en vacker liten ängel.

Titti med familj

Åh, vad ont det gör att läsa om er stora sorg. Jag gråter med er och känner mycket för er även om jag inte känner er. Er älskade, älskade Moa har verkligen gripit tag i mig och många andra människor. Tänker på er så ofta.

Det skär i hjärtat mitt över dina ord och fotona, det är så grymt att ni drabbats så hårt. Inga ord finns som tröst.

Även om du inte tänker uppdatera bloggen så kikar jag in varje dag ändå, lilla Moa finns i mitt hjärta, en modig, stark och fin liten människa<33333

Kramar om och tänker på er.



Lena i Kiruna

Vi tänker på er dagligen... Kram

Tänker på er och går dagligen in på bloggen! Blir ledsen när jag läser om hur ni saknar eran lilla Moa. Inte kan man göra nåt heller....man känner sig maktlös.

Min tanke är bara att du kanske ska fortsätta att skriva mycket om Moa och hur du känner. Om du får ner allt på pränt och kanske bearbetar lite lite i taget.

Hoppas ni har någon att prata med. Jag förstår att det känns jobbigare och jobbigare. Saknade blir inte mindre med tiden, tvärtom.....

Många kramar och tankar.

Finns inget jag kan skriva som lindrar ej smärta och sorg, ville bara skicka en kram......

När jag ser dina foton och ord känner man sig så maktlös. Jag kommer att titta in här på bloggen igen som jag gör varje dag.Tänker på er! kram

Vad fint ni gjort till Moa, klart det är jobbigt </3 Men ni kommer klara det. Moa har det bra var hon än är nu. Hon älskar er, vill inte att ni ska vara ledsena <3 Ta hand om er, styrke-kram!

Vill skicka er en kram och tror att Moa har det bra där hon är. Även om hon inte finns mer kroppsligt så finns hon hos er hela tiden.



Hoppas och tror att ni en dag kan le igen och tänka på alla fina minnen även om den dagen är långt borta just nu.

...håller nästan andan när jag läser och tittar på bilderna.Det gör ont och tårarna rinner när jag tänker på Er fruktansvärda sorg & tunga vardag..Var rädda om Er.

Kära kära ni...ni har drabbats av det aboslut värsta som kan hända...jag kan inte säga mer, blir så ledsen när jag tänker på hur ni har det....varma kramar till er och ta hand om er

Finns inga ord............Försöker förstå hur jobbigt ert liv blivit efter er enorma förlust av Moa. Tror att hon har det bra dör hon är och finns med er varje dag och att ni en gång möts igen. Tänker på er varje dag........ Många kramizar från Mona

Ursäkta mitt stavfel. Skall naturligtvis vara - bra där hon är..... -Kramiz

Många kramar till er<3<3<3 Gott Nytt År på er<3

Finns inga bra ord att skriva känner jag... Vill bara visa mitt deltagande och min förståelse i saknade efter finaste Moa!!!



Önskar er ett Gott Nytt År och hoppas att det kommande året ska ge er styrka och energi.



Stor KRAM Johanna

Så fint vid Moas vilo plats. Ni är helt underbara och fantastiska,kämpa på fast jag vet hur svårt det är. Kram på er Cilla

Ja inga ord kan trösta. Saknaden o tomheten efter er kära Moa finns för alltid Men jag hoppas oxå att 2011 ska bli ett ljusare år för er. Gott Nytt År <3<3<3 Varma kramar till er ...Lisbeth

Av hela mitt hjärta önskar jag er alla Ett Gott Nytt År.

Ni ska veta att vi är många som tänker på er och på Moa, hon dyker upp i tankarna lite då och då.

Fortsätt kämpa och fortsätt gärna skriva någon gång ibland. Det känns så varmt att läsa och du är så stark som klarar det.

Det är så tungt med denna enorma saknad,julen gör ju det inte lättare.Vi säger alltid varje gång när vi tänder nya ljus hos Simon,att här ska vi inte behöva gå,det är så fel och orättvist.Vi känner så mycket med er för vi vet.Det är väldigt fint när man kommer och ser att andra har tänt ljus och marschaller.Det värmer.....ta hand om varandra.Kram Kia(Simons mamma)

det gör så ont i mitt hjärta vet ju vad ni går igenom.Önskar att det fanns tröstande ord men tyvärr.En tröst är att veta att Moa finns hos min lilla tös och alla andra änglabarn fria från smärta. Önskar er ett gott slut och hoppas att nästa år blir bra trots allt. Mina varmaste kramar

Uff vad ledsen jag blir när jag läser... :/ Så oerhört hemskt.. Jag HOPPAS ni kan hitta glädjeämnen i livet 2011.. Många kramar!

Fotona är...bitterljuva...

Jag kunde nästan ana att er jul skulle bli som du ger sken av att den blev...

Urnnedsättningen...Jag bar Hannas urna de ca hundra meterna från inne i kyrkan till hennes gravplats. Då, just då brast fördämningarna, allt släpptes ut, den "samlade pappan" jag sannolikt var under begravningen var bortblåst och jag grät. Hysteriskt. Oavbrutet. Insikten. Min dotter, aska, i en urna. Insikten blev FÖR stor, för påtaglig. Som jag har skrivit tidigare: Det blev den värsta upplevelse jag har varit med om. Så här i efterhand var det nog då jag på riktigt förstod att Hanna inte skulle komma inspringande mer på morgonen...

Hoppas att ert 2011 blir ett fint år. Ni om några behöver det...

"Massmis med"

Niklas

Förstår att tiden blir bara svårare o svårare - jul och andra högtider påminner och saknaden blir enorm. Moa skulle varit med- varför?! ja vad e de med för mening ...

Förstår om du inte skriver så mycket mer. Va rädda om varandra och jag hoppas 2011 blir ett år ni ändå kan gå framåt och få lite kraft, ork att gå vidare.

KRAM

Tänker så mkt på er och kan förstår att saknaden är mer än vad ord kan uttrycka. Men sluta inte blogga! Vi vill följa er och det är en bra terapi för dig att få skriva av dig. Vi är många som följer er.



Stor, varm kram

Jessica

Finaste Moa <3 Varför?? Kraaam

stor varm kram

Vet inte vad jag ska skriva, usch det är så fruktansvärt, och grymt orättvist. Lilla söt Moa. Tänker på er.

klump i halsen som alltid... varför moa, varför... det skolfotot på henne är så himla fint. kramar!

klump i halsen som alltid... varför moa, varför... det skolfotot på henne är så himla fint. kramar!

Tanker pa er varje dag och hur jobbigt ni maste ha det, men snalla sluta inte blogga du skriver sa fint och jag tror att det ar ett bra satt att skriva av sig. Kram

Tanker pa er varje dag och hur jobbigt ni maste ha det, men snalla sluta inte blogga du skriver sa fint och jag tror att det ar ett bra satt att skriva av sig. Kram

Kära ni...saknar ord. Önskar så att ni inte behövde gå igenom det här och att Moa fanns hos er. Måste vara en mardröm. Har det redan gått två månader, ofattbart.

Det hugger i hjärtat när jag läser.

Jag har sagt till Gustav, en 11-årig änglapojke jag känner, att han ska ta hand om Moa.

Kram på er!

Sandra

Vilken enorm saknad det måste vara att mista sitt barn, gråter bara jag tänker på hur ni känner det! Hoppas ni får ett fint 2011 o var rädda om er! Kram

Vill bara skicka en hälsning till er för att ni låtit oss få ta del av er vardag och verklighet. Önskar er alla ett Gott Nytt År.

Jag kan inte göra annat än att sörja då jag läser om Moa, det gör ont i hela mig att hon skulle behöva bli sjuk och att ni skulle behöva mista er dotter och syster.

Jag tänker på er väldigt ofta!

Önskar er all lycka i framtiden. Ta hand om varandra..

'Heaven is a place nearby

and I won´t be so far away...'

Sorgen efter ett barn är något som gör så ont att ingen som inte upplevt detta kan förstå hur fruktansvärt ont det gör. Man kanske kan föreställa sig hur ont det gör men den verklighet som en drabbad familj har är ständig plåga vid födelsedagar, jul, semester osv. Det gör ont, ont, ont. Ingen fysisk smärta kan jämföras med den psykiska hjälplöshet man känner och inte kan man sy ihop hålet i hjärtat heller. Det har varit en tuff resa för hela Er familj och vi som följt Moas och Er kamp är många. Det har tänts många ljus, många böner har det blivit om Moas tillfrisknande och många tankar om livet och hur skört det kan vara. Krama om storebror Oliver riktigt mycket och även om det är tungt så fortsätt att sätta dina tankar i skrift - om inte på bloggen så skriv dagbok bara för dig själv, där du kan släppa ut all sorg, hjälplöshet, ilska och alla tankar om VARFÖR.

Sköt om Er och ta en dag i taget så som varje dag blir. Ni finns i mångas tankar och hjärtan. Vi är många som håller om Er när ni gråter - även Moa - jag hoppas att ni känner det.

Kram

Ja det var inte såhär Moas resa skulle sluta..........

Hon skulle ha fått stanna kvar,som hon kämpade.

Förstår er förtvivlan och det skär i hjärtat när man ser korten. Hon har så fint på sin grav..

Många kramar från mig. Nyår kommer att bli långsamt för er men jag tror att Moa kommer att sitta på ett moln o njuta av fyrverkerierna och önska att ni finner åtminstonde lite tröst i att hon ej har ont längre. Fina Moa..:(

I dag är en dag man skall önska godt nytt år till varandra men jag välger att skriva: Ta vara på varandra i dette nya år, låt sorgen ha sin plass og låt det vara tid för goda stunder også. En stund för eftertanke og en stund för att minnas. Ljus tänds över allt för Moa i kväll.

Titti med familj

Tänker oerhört mycket på er alla tre även om vi inte kan ta in hur det känns. Önskar att ni får ett bra 2011, vilket ni verkligen behöver. Kramar till er tre

Stor sorg! :( Skickar styrkekramar inför det nya året att orka med sorgens alla steg..

En varm kram till er...

kram från Helen i Lomma

Tänker ofta på er och hur er första jul utan Moa var...

Förstår eran saknad, det närmar sig snart 2 årsdagen för oss när Sabina förlorade kampen och jag gråter ofta av stor saknad fortfarande.

Hoppas det nya året blir bättre för er.

Så fina bilderna är från Moas viloplats.



Många varma kramar till er hela familjen och tack att du orkar uppdatera ibland!

Gott Nytt År!

Önskar Sirpa

OLIVER: Vilken fräck tröja. Jag är också ett stort fan av Man United. Tittar på så många Premier Leauge matcher jag bara kan. Önskar dej ETT GOTT 2011! Du verkar vara en toppenkille. Hälsningar från Carin

Jag saknar henne, jag tror ej att det är sant! Men det är det! Moa var helt underbar... Jag önskar er ett gott nytt år! Snälla Jenny kan du önska det till Moa ? och säga att jag saknar henne och att jag älskar henne??? SNÄLLA Kram Fanny<3

Har tänkt och tänker jättemycket på er nu under Julhelgen. Tittat in på er sida varje dag. Hoppas att ni trots allt kunnat ha lite Julafton för er egen skull trots att ni inte har Moa hos er. Hon finns hos er i alla fall. Så länge ni minns henne så finns hon. Hon finns hos så många andra också trots att vi inte känner henne och er. Hos mig och min familj kommer hon och ni alltid att finnas. Hennes leende och vackra ögon. Jättevacker flicka! Jag gråter när jag läser hur svårt och jobbigt ni har det. Blir dock glad när jag ser bilden på Oliver. Han är verkligen lik sin syster. Jättefin! Ta hand om er sötaste 3! Jag och min familj önskar er GOTT NYTT ÅR!

Kramar Wilma

Vill bara säga att ni är de starkaste och naket ärligaste människor. Ni imponerar mig och jag beklagar att ni måste förlora er dotter. Varmaste hälsningar från norr.

Kram från Danijela .

Jag tänker varje dag på er, kan förstå att julen varit tung. Vilka fina bilder du satt in att du orkade att skriva . Idag ska kjell o jag skicka upp en röd en grön lykta, hoppas att ni kan se den när den går upp.

Ett riktigt gott nytt år på er sänder stora krammmmmmmmmmmar till er

Skönt att läsa ett inlägg från er så att man vet lite hur ni har det. Känns så himla taskigt och orättvist att inte Moa finns hos er längre! Att ni ska få leva med förlusten av er dotter/syster...

Hon som kämpade så tappert så länge och så tufft borde verkligen ha fått klara sig!

Hoppas att ni trots allt ni går igenom får se lite ljusning i det nya året, vad det än må vara.

Nyårs kramar från Jessica med familj..

Alla skriver så fint <3 Vet inte själv vad jag ska skriva, men vill bara visa att vi tänker på er och Moa. Ni går igenom det värsta tänkbara och ni finns i våra tankar varje dag. Kram

Styrka, kraft och mod till er alla 2011 från Åhus.

jag tänker på er och skickar er 10000 kramar och styrka inför det nya året.

Har läst igenom bloggen och tårarna rinner. Lilla Moa vilken kämpe. Så otroligt vacker, hennes ögon ser så kloka ut på bilderna. Är så oändligt ledssen att den jävla äckliga cancern tog henne. Moa och alla andra änglabarn, må ni ha det bra i himlen. Kram till er föräldrar och Oliver, stackars honom som förlorade sin lillasyster.

Tänker på er, ni finns i mina tankar varje dag! Jag önskar er allt gott i fortsättningen. Jag hoppas att du vill fortsätta skriva på bloggen, framför allt för din skull men om du inte orkar förstår jag det.

Sköt om er!

Kramar

Jag hoppas så att ni nu får ett bra 2011. Jobbigt blir det förstås utan er underbara tös, men hoppas ni får vara friska och att livet återigen kan se ljust ut med ljusa minnen som inte bara gör ont.

Tänker på er.Ni har det väldigt jobbigt.Kärlek till varandra är nog det viktigaste nu.Ta hand om´er.Kämpa på i er sorg.Va mycket med era nära och kära.Kram

Ta hand om varandra. Kramar!

Petra (Hugo och Olivias mamma)

Tänker på er och er stora sorg då Moa nu är hos änglarna. vilken fin son ni har. Svårt att hitta ord, men ville skriva ngt till er! Kram

jag vill sända en stor kram till hela din fina familj! jag tror på er. jag tänker på er. ord är svåra. det känner även jag om känner så strakt med er... massa kärlek! :):)

Har följt din blogg en längre tid. Även jag tycker det känns tomt utan lilla Moa och saknar henne och er. Ville bara skicka en kram och en tanke.

Karin

Du måste lämna Moa nu, men inte dina minnen...Livet går vidare och ni har Oliver, hundarna, släkt och många vänner...

Låt inte livet bli en plåga, Moa vill att ni ska vara glada igen! Se framåt nu...

Min nyårsönskning denna gång var: att ge familjen Henriksson en knuff på vägen, att komma över det värsta mörkret och se på livet med ny tillförsikt.

Hoppas det slår in....

Mina tankar går till er varje dag. Snälla sluta inte blogga,det mig styrka genomgår en jobbig tid framöver.

En stor kram till er hela familjen. Kram

Jag förstår dig så väl...fattar varje ord du känner..gått igenom detsamma, att förlora sitt fina barn...tänker på er...kram från gbg....

Tänker på er varje dag!! o på underbara lilla Moa!! Jag kan inte förstå VARFÖR livet är så orättvist?? Önskar er allt gott i världen!!!! <3

Beklagar sorgen :(

Mina tankar går ofta,ofta till er, särskilt under julen, som ju är barnens högtid. Att saknaden efter Moa måste vara OBESKRIVLIGT STOR ! Denna fantastiska kämpaprinsessa, som tydligen var för god för denna världen. Vår herre ville ha sin lilla skatt tillbaka.

Önskar att jag kunde skicka extra kraft och energi till er. Moa är med er, alla fina minnen kan ingen ta ifrån er, inte ens vår herre !

Ta hand om er, särskilt storebror Oliver!

Massor av styrkekramar

Inger M

HEJ EN KANSKE JOBBIGA FRÅGA MEN KOMMER DU SLUTA BLOGG??? JAG HOPPAS INTE DET FÖR JAG HAR FÖLJT ER BLOGG SEDAN I SOMMRAS! JAG HOPPAS ATT DU ORKAR BLOGGA VIDARE MEN JAG FÖRSTÅR DITT BESLUT



BEKLAGAR SORGEN



LISA

Jag hoppas att du en dag igjen önskar att skriva igjen, inte för att att vi som sitter här og läser skall få stilla vår uro om hur det går med er alla samman men för att skriva är en fin måte å sätta ord på hur man har det. SInne,sorg, frustrasjon og allt som kommer, för det kommer. Sorg tar inga snarvägar, man kan inte lure den, kanskje den ligger å "slapper" av litt gjemmer seg en stund, men så er det bara en låt ett ord så kommer det med full styrka. Jenny, inte låt det bli inne i deg, fast det vet du säkert redan, men en sak är säker här og det är att varje dag är en ny dag og en ny utfordring. Vardagen kommer og det kan kjännas totalt orättfärdig, man förväntar seg att något skall vära annerledes ikke bara hos er men i hela världen. Fattas vi kanskje inte någon? Det är som att dele livet inn i faser, i då og nu. Derför burde nu vara så totalt förändrat. Men livet fortsätter utanför som om inget har skjedd. Man blir sint, det är urättfärdig, när livet har gått i 1000 bitar og man sitter där og prövar desperat å finna alla bitarna så kommer det alltid att fattas en av de viktigaste, det blir ett pussel minus en bit. Men det fina är att det är just den biten, inte nu men om länge, som kan visa seg og være den viktigaste biten i ert vidare liv, den biten som för alltid svetsar er sammen og för alltid förstår att livet egentlig består av kärlek till din nästa og ikke allt guld og diamanter man kan finna. Sorg.

Smärta, sinne, tårar og latter om vart andra. Man tror man håller på å bli gal Jenny, men det är bara normalt og dypt tragiskt. Tid, årstider, varje årstid med minnen, varje mac donald med minnen. Andra barn, skratt og gråt, minnen. Snuppa, Jenny. Tid.. inte något annat enn tid kan hjälpa. Låter kallt å skriva sånn, men det är bara sånn. Gå ut i skogen med dina hundar, kasta stenar, grenar eller vad du kan komma over när det kjänns för jävlig, kasta dom rundt forbi deg og skrik, få det ut.

Jag har inte samma sorg som deg og inte är det plassen og dra det opp men jeg vet att det hjälper, har ikke sett min pojke på snart 2 år ingen kontakt eller noe og sorg, smärta, sinne tårar må ut. Så derför Jenny tänker jag så massa på deg og din familj. Förlåt om jag har skrivit något som opprörer deg, fast jag tror nok att det du går igjennom nu är mye värre än ett par skrivna ord.

Med all kärlek og varme till er alla og vet att vi är kvar og väntar på deg Jenny, visst du en dag orkar og skriva noe.

kram titti med familj

vila i frid!

Idag bjuder Hanna sina änglabarnskompisar på namnsdagskalas...Tänk, det är kanske det enda kalas man innerligt skulle vilja vara helt fritt från deltagare...

"Massmis med"

Hannas pappa

Tycker nu du ska låta bloggen vila tillsammans med Moa, er tid är över, men finns alltid med dig / er stor kram

Vad fint Moa har det!

Tönker på er alla <3

Jag saknar ord... jag beklagar från djupet av mitt hjärta!

Tiden läker inte... men smärtan bleknar och de goda minnena växer och tar över så småningom... det som känns outhärdligt och omöjligt tunnas ut och styrkan och kraften i kärleken bär er vidare!

Håll ut och var rädda om varandra!

Största kramen till er alla från Åsa

tänker på er!



vila i frid moa .<3

Hej!

Av en slump hamnade jag på Moas blogg för några veckor sedan, och sen dess har jag läst vartenda inlägg du gjort! När jag inte har varit hemma har jag längtat till att få läsa om denna fantastiska lilla tjej igen. För trots att jag direkt förstod att hon inte längre fanns hos er när jag öppnade bloggen kunde jag inte förstå hur denna starka hoppfulla tjej inte skulle kunna besegra den hemska sjukdomen. Mitt hopp om att jag "missförstått" fanns med ända tills inlägget kom, det inlägg jag allra helst inte velat läsa. Då strömmade tårarna ner för mina kinder, även om jag aldrig nånsin träffat er eller Moa. Det är verkligen inte rättvist att ett oskyldigt barn ska behöva drabbas så som Moa.



Jag har slagits av en tanke när jag läst, och det är att ni verkar vara en helt fantastisk familj, både för Moa och för Oliver. Precis som du skriver i dina inlägg tror jag att Moa visste så otroligt mycket mer än vad man som anhörig kan förstå, och hon hade accepterat det. Moa var för fin för att få vara på denna jord. Hon hör hemma bland änglarna där inget ont kan hända!



Jag hoppas att ni mår bättre i dag och att ni kunnat finna en vardag igen med er underbara son. Moa finns nog alltid med er vart ni än går, hon ler när hon ser er glada och smeker er på kinden när ni är ledsna! Hon ger er kraft och mod att våga leva igen!



Jag undrar, går det fortfarande att beställa en sån vacker ängel som ni gjort? Jag skulle verkligen vilja bära en sån för att hedra alla fantastiska barn som har, eller fortfarande kämpar, mot cancer...



Skänker er styrkekramar

Med varma hälsningar Caroline <3

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: