En svart vecka
Idag är det onsdag den 17 Februari. 
Vet knappt var jag ska börja, men det första jag vill säga är att Moa mår jättebra.
Vi fick i fredags veta att det var 4 tårtbitar i Moas lunga som varit hos patologen och fått sin bedömning att det
fanns cancerceller i alla 4 bitarna, det var som vi trodde men fast man var lite förberedd så blev chocken stor.
Vad händer då nu?
Jo idag har vi varit i Lund för CT-röntgen på lungorna och EKG för att ha så färska bilder som möjligt innan den nya
medicinen börjar, en röntgen till ska göras på fredag innan vi startar behandlingen,
Vilken behandling blir det då?
Moa ska få den andra medicinen som var aktuell i fjol då hon började med sina bromsmediciner, den medicinen som är
till vuxna som har bröstcancer, hon ska ha denna i 6 veckors tid och efter där ska hon in på dessa röntgen igen för att
kolla av läget i lungorna, medicinen är en sorts östrogen och A-vitamin i combination som ska göra att cellerna inte delar
sig och förhoppningsvis minskar metastaserna, om nu inte medicinerna hjälpen under dessa sex veckor så blir det strålning
av lungan och det kan betyda att Moa i framtiden måste ha hjälp av syrgas.
Läkarna och vi hade ett samtal idag medans Moa var nersövd, och vi kom fram till att Moa ska få leva så drägligt som
möjligt och därför får hon dessa mediciner som inte har allt för stora biverkningar, hon kan må lite illa, bli torr i mun och hud, ljuskänslig och lite annat, men inget man inte kan hjälpa henne med.
Som ni vet sedan tidigare så har Moa 10 % chans till att övervinna denna sorts cancer, och idag under läkarsamtalet så
sa läkaren några ord som värmde mig "faktiskt" att det finns barn som man inte trott på något bot överhuvudtaget, men som lever idag, och vi tror att Moa är en av dessa, dom 10%-en är bara en siffra för oss, med Moa runt omkring oss varje dag så tror ja bannemej att dessa få procent är på hennes sida. Vi kan inget annat än att hoppas, hoppas att den livsglädje
Moa har, gör att hon vinner denna kamp.
Jag själv har inte mått så bra den senaste tiden, fick tyvärr ett bryt häromdagen på jobbet då min arbetskollega fick ta mycket, hon frågade bara mig hur det var och då rasade hela världen, det var SÅ skönt att få gråta en skvätt, för dessa
känslor man har inom sig är inte alltid så lätt att få utrycka sig när man har barnen bredvid sig alltid, så Tack Anette för att ja fick lätta mitt hjärta för dig.
Jag var även akut hos min kurator i tisdags, skulle till henne på fredag men då är vi i Lund, det är alltid skönt att få prata av sig, Johan hade också ringt till henne och talat om att jag inte alls mår bra just nu....
Idag när vi kom hem från Lund satte jag och Moa oss och gjorde änglar, det är en sådan avkoppling att få sitta och koncentrera sig på något helt annat...
Jag tror också att Moa tillhör de 10%. En så glad och stark tjej som hon verkar vara.
Förstår att du inte alls mår bra Jenny. Ibland är saker bara mer än vad någon borde få vara med om. Tänker mycket på er.
Vad skönt att Moa efter omständigheterna mår bra du är så duktig Moa fortsätt kämpa.
STARKA GOA MOA KRAM
Förstår att du får ett bryt emellanåt efter allt ni får gå igenom,jag kan inte föreställa mig hur ni har det.Det måste vara ett helvete.Och NI är så starka som orkar med allt.
SJÄLVKLART måste din & Johans & olivers förtvivlan också ut.
Fortsätt att ventilera så mycket ni kan annars stiger bara ångesten istället om man stänger det inne,till sist bubblar det över.
KRAM I MILJONER
TÄNKER PÅ ER
Följer Er blogg och tänker på Er och hur start Moa är! En sån super kämpe du är tjejen!!!!
Absolut så tror jag att Moa tillhör dessa 10%, så måste det bara vara...
Förstår verkligen att att du Jenny får ett bryt då och då, vem skulle inte i den situationen ni lever i. Annars tror jag inte att man mänsklig om man kan passera igenom detta utan att packa ihop av känslor, frågetecken och ovisshet! Det måste ventileras ibland för man ska orka.
Vi håller ständigt tummarna för Dig Moa!
Styrkekramar i massor!
Hela vår familj (jag, min man och dotter Inez) tänker på Er!
Tack snälla Jenny för att du uppdaterat.
Jag är ny här och har inte kommenterat förr.
Jag tror på Moa och jag tror på er.
En jättebamsekram till hela familjen.
Tror definitivt att Moa är en av de 10%:en, hon är en kämpe från första dagen då denna skiten kom till henne. Hon klarar det, det ber vi om så ofta
Styrkekramar till er
En hälsning till hela familjen!
Förstår att även ni som föräldrar har ett behov av att få "bryta ihop" för att orka med nästa steg. Dessa "bryt-íhop-tillfällen" för att man rensar kropp och själ och på något sätt så får man ju ny jävlar anamma. Ni är i en familjs marddröm - att något av barnen är i den situationen som ni är i...
Jag håller mina tummar för att allt ska flyta på så smidigt som möjligt och att ni och Moa ska få en härlig och bra tid framöver. Det är ni verkligen värda!
KRAM!
Mirakel sker! Vi har själva upplevt det - så 10% är bara en dum sak att nämna. Klart att Moa blir bra! Det var nog på en skala 1-10 de menade. Där 10:an är bäst!
Kram på Er!
Annette & Co
Härligt att höra från er.Vi tror också att Moa tillhör de 10% en och allt kommer att gå bra.Hon är så lik vår Evelina (även till sättet verkar det som)
kläder som hennen mm,känns fint att se men även ledsamt såklart.Tänker på er.Kram Cilla
Lilla Goa Jenny!
Kändes så skönt att prata med dej idag.
Ni är sååå starka Jenny... hela familjen.
ABSOLUT är Moa bland de 10 %: en.
En så levnadsglad tjej hon är lilla stumpan.
Hon kommer att vinna.. det är jag övertygad om!
massor med hjärtekramisar från mej
Jag håller tummarna o tårna för att Moa är en av dessa 10%. Det är väl inte konstigt att ni inte mår bra. Tur att du fick tid hos en kurator så snabbt.Har presic varit i din situation med min bäste vän sen 7årsåldern. (jag är 37 nu).Hela tiden går det upp o ner.Men hon dog tyvärr 1 augusti. o jag fick oxå rena flippet på jobbet o fick gå o prata me en kurator. Man kan inte gå o hålla allt inom sig du måste prata o man får gråta. Pratar du o pappan mycket om detta? det är nog oxå viktigt. många kramar till er .Evelina är hon me från hanaskog? är det till hennes fond änglarna går?
Jag håller tummarna o tårna för att Moa är en av dessa 10%. Det är väl inte konstigt att ni inte mår bra. Tur att du fick tid hos en kurator så snabbt.Har presic varit i din situation med min bäste vän sen 7årsåldern. (jag är 37 nu).Hela tiden går det upp o ner.Men hon dog tyvärr 1 augusti. o jag fick oxå rena flippet på jobbet o fick gå o prata me en kurator. Man kan inte gå o hålla allt inom sig du måste prata o man får gråta. Pratar du o pappan mycket om detta? det är nog oxå viktigt. många kramar till er .Evelina är hon me från hanaskog? är det till hennes fond änglarna går?
Hoppas av hela mitt hjärta att du Moa är en av dessa 10 % Trots allt så är du stark Moa du är en riktig Kämpe.Tänker på dej varje dag. Skönt Jenny att kuratorn finns till hands när man behöver.Ger hela familjen massor av styrkekramar.
Så skönt att få läsa en uppdatering även om den inte var så positiv med cancercellerna i " tårtbitarna ". Forskningen går framåt och Moa är en kämpe utan dess lika vad det verkar så om det finns någon rättvisa så tilhör hon i dag de 10 % några andra tankar får vi försöka låta bli att ha.
En stor vinterkram till hela familjen från en bloggläsare.
Hej! Det är verkligen skönt att höra ifrån er igen. :) Kramar till er allihop!
Jag vill bara skicka så mycket tankar och styrka jag kan till er, hejar på er!
När jag var sjuk och frågade min onkolog om prognosen, så sa han nåt som jag har burit med mig under hela min sjukdomsperiod.
Han sa: - "Statistik är gamla siffror. Din situation finns inte med i gamla siffror. Du och de som är sjuka idag skapar statistiken för framtiden! Det är individen som är avgörande."
Jag tänker mycket på er, hoppas och håller tummarna!
Stor varm kram
Finaste Moa!
Är så stolt över hur du lever och njuter av livet.
Må så gott!
kram Åsa i Bollnäs
Tråkigt att läsa att ni fick dåliga nyheter på sjukhuset! Nu håller vi tummarna att medicinerna hjälper mot dem jäkla cancercellerna.
Tänker på er och kollar in här ofta på bloggen.
Stor kram till er alla
Jessica
Jag hoppas och jag tänker på hela er familj!
Många kramar från Lisa
Jag blir så imponerad av hur du lyfter fram din dotter på ett så osjälviskt sätt. Din egen sorg blir nästan en parentes men jag tror nog att alla förstår hur stor den måste vara. Du är en stor inspirationskälla - även för oss som inte har sjuka barn!
Hej!!
Jag kan inte sitta här och skriva gud jag förstår er sorg!! Det vore så jävla dumt.. Jag kan inte förstå er kamp men jag kan stötta och pepa er i kampen.. Vad jag förstår av allt jag har läst så är Moa en kämpe.. Det är klart hon är de 10 % varför inte.. Har man viljan och kämpar glöden så ska det gå.. Man måste leva i nuet och INTE ge upp.. Jag har en obotlig sjukdom inte cancer men en nervsjukdom som jag fick vid 23 års ålder.. Jag får ta bromsmedcin varje dag.. Jag vägrar att ge upp.. Jag tror det har hjälpt mig... Så ge aldrig upp tro på er styrka för den finns där.. Jag vet att det inte är samma sak MS och cancer men jag vill bara säga att KÄMPA... KÄMPA!! Man är starkare än man tror... Ha dagar som ni bara gråter det tror jag bara är skönt.. Man samlar liksom krafter då på någotvis.. För när man gråtit klart så tänker man NEJ NU JÄVLAR!!! Jag fick mail om vart jag skulle sätta in pengar för änglarna men det hamna i min skräppost och nu e det borta.. Snälla maila mig igen.. Jag vill ha...
Tänker på er ofta. Och Jenny, det är bra att bryta ihop ibland!
Kram
Kollar din blogg varje dag och du ska veta att jag hoppas, hoppas på en positiv framtid för er. Jag har erfarenhet med cancer på min man och jag vet hur det är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Fortsätt kämpa tillsammans men glöm inte bort dig själv för det är väldigt lätt att göra.
Skickar många kramar till hela er familj med hopp om att allt ska gå bra.
Solan
Hej
skönt att Moa mår bra. Inte undra på att du mår dåligt dock... Som sagt innan, det är bra att bryta ihop ibland. Att få fram känslorna och inte bara ha dom inuti sig.
Jag hoppas hoppas hoppas att de nya medicinerna ska hjälpa henne, annars får det väl bli strålning... för hon ska klara det här, det finns inget alternativ! Hon SKA tillhöra de där 10 procenten.
Jag har följt er sedan hösten 2007, och på något sätt känns det som att Moa är en kompis fast jag aldrig träffat er. Och för mig som i princip bara förlorat gamla mor- och farföräldrar i mitt liv finns det inte på kartan att kompisar ska försvinna. Man måste få leva klart. Moa har så himla mycket kvar.
Många kramar!
Kram och styrka till er alla
// Helen i Lomma
Dessa procent ska man inte bry sig om, inte åt något håll. vi litade mkt på de i början och Victoria hade den bästa av alla leukemi sorter, den som 85% blir friska från. Fortsättningen blev 1 återfall, sedan 2 återfall och detta får enbart 2% av alla som får leukemi och de hörde vi till. Idag står hon här pigg, och levnadsglad och vi hoppas, hoppas att det ska fortsätta så. Det samma gäller för Moa....hon fixar detta!!! Kämpa på Moa!!
Hej! Har precis börjat läsa er blogg och skulle vilja köpa änglar... Finns de någonstans ni säljer dem eller är de bara genom post? Maila mig gärna! Skulle vilja ge bort i present nästa helg.
Mängder med värmande styrke kramar till er alla!
Moa är verkligen en av dom 10% o hon är verkligen en stark kämpe. Jenny jag förstår hur du mår när ens barn är sjuk det tar verkligen på ens krafter.
Om ni skall till Lund imorgon så ta det lugnt för det snöar o blåser rejält här.
Skickar varma bamsekramar till hela er familj.
Kram
Pia-Lena
Hej, har läst din och Moas blogg väldigt länge men aldrig skrivit. Nu är det dags! 10% chans låter så lite när det gäller ett liv men den Moa som jag lärt känna i den här bloggen hon är stark, hon fixar allt.. då växer procenten väldigt mycket åt hennes fördel :) Skickar styrkekramar till hela familjen.
STOOOR styrkeklem til dere fra en farmor i Norge.
Er inne på bloggen deres flere ganger hver dag.
Lykke, lykke til med videre behandling, jeg syns Moa ser så fantastisk god og fin ut.
Jag är helt övertygad att Moa är de 10%. Sen ska du och Johan veta att de resterade 90 procenten ska ni ha för ni är underbara och det är helt naturligt att vara deppig, trött, orolig och ledsen.Ibland undrar man hur man ska orka med mer elände, men då plockar ni fram resurserna , för de finns inom er. Glöm inte bort er själva och Oliver, ni måste orka hela vägen tillsammans.Lätt för mig att säga, men jag menar väl, och jag vet att det inte alltid är man själv som kommer i första hand. Skickar över lite styrka till hela familjen och vi följer er och tänker mycket på er. Kram. fam Gottfridsson.
Min närmsta vän drabbades när hon var ungre av leukemi, hennes chanser att överleva var i princip obefintliga. Idag är hon helt frisk sen femton år tillbaka. Hon äter, sover och lever som vilken 22åring som helst, om än med lite mer envishet, lite mer livsglädje & uppskattning.
Jag är övertygad om att detta kommer hända även Moa, en sådan liten krikarprinsessa. Känner så igen min vän i henne. Ju längre tiden går, desto starkare blir dessa tio procent. Jag tänker på er varje dag <3 hela familjen
Hej
Har läst och läst, vilken kämpe Moa är, och vad ni är starka alla i familjen!
Kämpa på!
Moa hejjade på de gula (fotbollslaget), jag hejjar på Moa!
Många kramar Cecilia
Ett litet ps
Tog ett tag att hitta hit, jag köpte en ängel av Moa på Glenton cupen och har givetvis slarvat bort konto nr:et jag fick! Kke ni kan maila det till mig?
Tack på för hand!
Stor kram till er.
Läser er blogg via Evelinas. Så klart det går bra.Det kommer ny forskning m m hela tiden - det gäller att kämpa på och inte ge sig... Charlotte fick hösten 2000 åka hem i palliativ vård och vi kan inget mera göra ..sa läkarna...Jag kunde inte acceptera detta... Förstår att inte ens läkarna alltid har rätt. Charlotte efter 10 år fortfrande sjuk - men lever,....Kämpa på. När vi föräldrar ger upp, ger barnet upp...
Tänker på er och håller alla tummar jag kan för Moa! Så fina bilder från Sonja, hon är verkligen en bra artist!
Kramar Elin
Jag vill skicka tusen goa kramar till eran vackra och underbart tuffa lilla tjej som är otroligt stark. Såklart ska hon grejja detta och visa vem som tar hem segern. Den tösen har mycket att ge och jag tror verkligen att hon klarar detta galant.
Att skriva av sig är bra och man får ut mycket frustration. Kram till dig också fina underbara mamma<333
Lena i Kiruna
Hej!
Skönt att höra från er igen :)
Jag vill bara säga att du Jenny, är så grymt bra och stark!!! Inte många som orkar som du!!
och puss på dig moa, du är bäst!!!
