Länge sedan sist
11 April
Hej alla bloggläsare, jag har inte skrivit på ett bra tag har liksom inget att skriva känns det som, vi knallar på dag för dag, vecka för vecka, ena dagen känner man sig okej, andra mindre okej.
Vi saknar vår lilla Moa så in i norden, varje dag är en pina i sig. Det har nu gått över 5 månader sedan hon lämnade oss och saknaden blir bara mer o mer påtaglig.
Nu när man ser alla barn som cyklar, leker med kompisar och annat gör att allting påminner en var i livet Moa skulle varit, hon skulle oxå varit ute och cyklat och lekt med kompisar, hoppat hopprep och annat roligt.
Allting påminner om vår älskade Moa, precis allting.
Vi var i helgen och hjälpte till med att ställa upp en husvagn i Åhus, alla minnen från i somras då vi låg på campingen (och alla andra år) dom kommer tillbaks, det livet älskade verkligen Moa, allt vi fick uppleva med henne förra sommaren fast hon bara 3 månader efter lämnade jordelivet,,, jag kan inte fatta det, hon var SÅ sjuk men hon orkade att vara med i Åhus och gjorde detta till ett minne för oss andra i familjen.
Vi har fått Moas sten oxå,, Den blev SÅ fin. Det hörs kanske konstigt, men det känns skönare att gå dit och prata med henne till hennes namn än ett kors.
Hur mår vi nuförtiden...
Ja vet inte, jag vet inte när jag mådde bra senast faktiskt, ibland är det som om helvetet bryter lös i min kropp, det behöver inte vara något speciellt som gör det, det kan bara vara en liten liten sak som brytet ut och hela jag blir som förlamad, ingenting är roligt, ingenting fungerar som det ska, orkar inte göra något, bara ligger och gråter och gråter och ingenting gör mig glad, jag vill bara ha henne tillbaka, tillbaka till sin mammas trygga famn, pussa och krama henne..
Johan stöttar mig till 100% och Oliver oxå för den delen, han kommer ibland när jag är ledsen och frågar??? Är det Moa mamma... och då får jag en bamsekram av honom... Älskar min familj, ni är underbara...
Love you
Jag har blivit så rädd för att glömma henne, innerst inne vet jag att jag ALDRIG kommer att göra det, men många säger att med tiden blir det lättare,,, men jag är inte i det stadiet ännu.
Jag saknar henne något så fruktansvärt mycket att mitt hjärta blöder,,
Aldrig blir mitt hjärta helt igen, aldrig, för en stor bit av det har blivit ett så djup sår som aldrig kommer att läka.
ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG MOA...
Förstår din oerhörda sorg o saknad. Vi har olika sätt att hantera det. Livet måste gå vidare och det gör det på något vis. Som du säger ena dagen si andra så. Du har Oliver och Johan kvar i livet. De har det också svårt. Önskar dig allt gott och hoppas innerligt att du kommer att njuta av livet trots Moas frånvaro. Kramar till dig och din familj.
Vilken fin sten ni valt till Moa! Anar att husvagnen ni ställde upp i Åhus är till för er och jag önskar att ni kommer att få en fin tid där. Kramar till dig och familjen
oh äntligen (får man skriva så...)kommer ett inlägg, tänker hela tiden hur det går för er,hur ni kämpar vidare, vad som händer/händer inte i era liv. Kan förstå att allt påminner om er älskade Moa, allt hon skulle få göra o uppleva....Minnena är underbara och man är som du skriver rädd att inte minnas, att känslorna, saknaden ska försvinna -som om du skulle glömma Moa känns det säkert men de kommer ingen göra... den lilla ängeln har gjort intryck/avtryck i vår hjärtan (har jag ändå inte träffat det lilla stjärnan. Du är ju hennes mamma oavsett finns på jorden eller i himlen. Helt underbar fin gravsten o väldigt fint med all annan dekoration. Hur går det för Oliver? i skolan osv. Han kämpar på med sitt...
kram
Kära Jenny. Tänker på er ofta och blev glad av att se att du orkade skriva lite. Att få ut endel av min sorg i skrift har hjälp mig mycket. Alla sörjer och läker olika och det måste alla runt om en respektera. Jag förstår och känner din smärta när du berättar om såret i ditt hjärta,jag känner lika dant. Det blöder och blöder......
Önskar jag kunde säga att det blir bättre,men så här efter snart 2 år så finns det oerhört mycket smärta och sorg kvar och den kommer nog aldrig att försvinna...
Jätte fin sten lilla Moa har fått och så fint ni har där med alla fina blommor mm. Tycker det är starkt av er att återvända till Åhus och husvagnen där ni har så starka minnen med Moa. Hon är säkert jätte glad över det och är med er där. Ta hand om er och som sagt en dag i taget..Kram från en annan ängla mamma
Saknaden kommer för alltid finnas.Simon blev en ängel för 3 år sedan och vissa dagar är saknaden så påtaglig.Hans klasskompisar har gjort en skoltröja och Simon är med på den i form av en ängel.Underbara ungdomar,men visst gör det ont.Ha det så bra ni kan ha,vi får kämpa.Kram Kia,Simons mamma
Tänker på er varje, varje dag...
Styrkekramar till alla er <3
Jenny, Johan, Oliver, jag har tänkt mycket på er och blev glad när du hade orkat skriva till oss som följe Moas kamp.
Jag förstår dina/era reflektioner, sorgen kommer finnas där länge, saknaden likaså.
Första året efter Sabinas död läste jag bloggen om det som hade hänt året innan, lyssnade på hennes röst på bandinspelning för jag var rädd att glömma vissa saker. Besökte hennes grav ofta och pratade med henne om allt som hände i familjen....precis som du Jenny skriver.
Moas grav är jätte fin med stenen och fina blommorna.
För oss har 2- årsdagen precis passerad, men saknaden och sorgen är tung att bära...speciellt när jag inte får träffa hennes döttrar heller så det blev en dubbel förlust för mig. Saknar barnen så det gör ont i hjärtat.
Hoppas att ni får en fin vår och sommar...tänk att Moa finns med er var ni än är och vad ni än gör.
Varma kramar till er alla// Sirpa
Massa styrkekramar till dig och din familj!
Skönt att du skrev lite om hur ni har det. Tittar in här ofta och det är svårt att förstå att Moa inte finns hos er mer :( Jättefin sten ni har valt till Moa. Det måste kännas jobbigt som du skrev att se alla barn som är ute och leker osv men att inte Moa får/finns här och kan göra det. Kände så när Ryan var sjuk och låg på sjukhuset och man såg alla friska barn som var ute och hade kul utan några problem. Då tänkte jag ofta hur orättvist det kändes. Nu är han ju frisk men det fick ju tyvärr inte Moa bli :( Tänker på er i familjen och skickar en stor kram till er alla
Hej fina ni!
Usch förstår er så in i nordens. Denna smärtsamma saknad! Jag tänker likadant, tänk om jag glömmer Felicia?! Men det kommer jag aldrig att göra. Hon kommer alltid finnas med mig, och jag kommer alltid ha hennes plats att gå till! Moas sten blev jätte fin! Många kramar till er <3
/Karro
Känner med hela eran familj! Måste bara säga att ni valt en väldigt fin sten till Moa, en sådan fin som hon verkligen förtjänar. Sådan kämper hon var! Nu kämpar hon säkert för att ni ska få det så bra som möjligt också..
Lilla Moa, vad fin hon är. Tänker på er dagligen. Många kramar
moas sten blev jättefin! förstår att det var skönt att den kommit. men så fel det känns... hon ska inte ligga under en sten på kyrkogården, hon ska gå i tvåan, leka, cykla och göra matteläxor... usch.
det är svårt att veta vad man ska skriva. speciellt när man aldrig varit med om någon liknande. tänker mycket på er. kram
Blev glad att du orkat skriva, tänker så ofta på er och undrar hur ni har det. Förstår att det finns något bättre och sämre dagar. Vilken fin sten ni valt till Moa. Stor kram till er alla
Jag är såå ledsen för er skull!! många tankar o
varma kramar AnnA
dettta inlägg berörde verkligen mig! Ni är så starka och jag beundrar verkligen er. Kramar!
Sitter här och gråter med dig. Önskar jag kunde göra någonting. Jag försöker med en cyberkram.
Vad fint det blev med stenen.
Kram från mig i CT, USA
Många styrkekramar.
åh jag har saknat dina inlägg så mycket, jag har undrat hur ni har det i familjen, jag förstår att allt känns hopplöst nu och med all rätt, styrke kramar till hela familjen!
Kul att man kommer tillbaka iallafall och skriver :D
Va' jag saknat dina inlägg - men förstår att du inte orkar. Förstår också din stora sorg och saknad.
Dina inlägg berör verkligen oss, alla dina läsare(tårar trillar ned för mina kinder)
Vilken fin sten Moa har fått - vilka fina blommor och stenar ni har smyckat graven med.
Skickar kramar till hela familjen och hoppas att du snart orkar skriva ett inlägg igen.
Ha' det så bra - som ni nån'sin kan ha!
Jag känner igen mig i allt du skriver. Rädd för att glömma, och man gör allt för att bevara minnet. Och när mådde man bra sist? jag har nog inte mått bra dom sista 3,5 åren. Jag kommer inte ihåg hur det känns att må riktigt bra. Den rätta och sanna glädjen finns inte mer. Tänker ofta på er. Kram på er alla
Att ha dig vid min sida, känna hur du andas
Se dina fingrar röra vid min hand
se hur dina ögon lyser och läpparna le
att få höra din röst ropa mitt namn
att bara få vara nära känna värmen från din lilla kropp
Nu finns inte dina strålande ögon ditt leende eller din varma kropp här längre
när du lämnade jordelivet lämnade du mycket kärlek kvar som dina nära o kära bär i sina hjärtan.
Du kommer alltid leva vidare i deras minnen, påminna dom när dom inte tror sig komma ihåg.
Och när tiden är redo kommer dom höra ditt glada skratt när vinden viner i träden och fåglarna sjunger i solens sken
Från mitt hjärta till ert.
Jenny dina inlägg berör mig.....Vilken fin sten och så fint ni gjort vid graven. kram vill jag ger alla tre!
Tänker på er. Ni är bland världens största och starkaste kämpar tycker jag. Jag tycker att det inte riktigt finns något mycket mer jobbigare än det ni gått igenom. Usch, att det ska behöva hända sånt här Kraft till er! <3
Kramar i massor till er....
inte konstigt alls att ni pratar med henne.Hon finns hos er och hör er och annat vore konstigt om ni inte pratade med henne,Tittar in då o då till er blogg för att kolla uppdatering.Både jag & Pontus både pratar om er och tänker på er ofta och mycket.Stor kram till er
Hej igen fina ni!
Det hade vatt super kul att ses! Nu när bebisen snart väl är ute, kommer vi gärna o hälsar på er oxå, och till Moas plats. :)
Hade vatt sååå kul att få ses! Dock saknas våra fina tjejer!
Kram
Så fint Moa har fått det med stenen och det som hör till. Ta vara på varandra, vi är många som tänker på er.
Tusen o åter tusen kramar till er!
Jag saknar Moa jag med :(
Vilken fin sten Moa har fått! Jag förstår exakt dina känslor när du ser andra barn cykla och ha roligt, vi får hoppas att våra änglar har lika roligt där dem är.
Hannas lillebror pratade häromdagen om vad barnen gör uppe i himmelen och han sade att alla barn där uppe har det nog bara roligt och busar hela tiden. Vi får hoppas att det är så...
Tänker ofta på dig och din familj och undrar hur det går för er, jag vet inte varför ni har berört mig så mycket men det har ni!! Kanske är det för att jag känner igen mig själv och Hanna i dig och Moa.
Tusen kramar från Pauline
Två prinsessor födda i juni (dessutom 2002)som båda blev änglar i oktober månad...Idag är det 1,5 år sedan Hanna drog sitt sista andetag. Ett andetag som fortfarande ekar...
Massmis med....
Niklas
En liten undran: Har ni tankar på att söka upp någon med medial förmåga? Vi fick ju uppleva det märkliga i februari att ett medium sökte upp oss....
massmis med
Niklas
Hej !
Jag bara halkade in här och läser delar av er dotters sjukdomshistoria. Jag kan bara beklaga sorgen och hoppas att Moa är fri från smärtor nu, inga mer stick, nedsövningar, cellgifter, strålningar m.m. Jag hoppas att ni orkar gå vidare och tar livet ändå stopp det vill säga psykiskt, så skäms inte för det, ut med det som behöver komma ut.
Är det era två cockrar som är på bilden ? Är själv cockerägare, så jag bara undrar. Ta hand om er nu och tänkframåt, även om det är svårt.
Måste titta in och se hur ni har det...starkt att du fortfarande skriver lite, Jenny...men jag tror på nåt sätt att "våra" kommentarer känns bra för er...lika mycket som vi försökte peppa innan när lilla prinsessan fanns på jorden,så kan ni nu känna att många fortfarande tänker på er och visar vilket avtryck lilla Moa har gjort på många av oss härute...jag tänker ofta på er och era familjer...jag har följt Moas hela sjukdomstid och gråtit många gånger...hoppats och trott att hon skulle klara det, den lilla kämpen...ni är en otroligt stark familj och jag hoppas att ni kan kämpa ihop så att ni en dag mår bättre..alla sörjer vi på olika sätt, vilket är rätt och vilket är fel?? Det vet vi inte, det viktigaste tror jag är att man känner efter och tillåter sej sörja...och att sen minnas med glädje, för hon gav nog enormt mycket glädje, lilla Moa-prinsessan...nä, va långt inlägg det blev, men jag vill bara skicka alla mina varmaste kramar till er, hela familjen och önska er en lugn o fin påsk; väldigt vacker sten lilla prinsessan har fått...kramar till er från Helen i Malmö
Kära vän du måste acceptera att Moa har gått vidare, och du ska inte behöva sörja så mycket nu...Hon kanske är lyckligare nu och inte alls vill tillbaka, ja vad vet vi?
En dag får vi veta och tills dess vill Gud att vi ska leva våra liv.
En varm kram till er
Ja förstår verkligen dina känslor fullt ut...framförallt det där med att vara rädd att glömma...jag är livrädd för det också...
Många styrkekramar...Maria
Jag tror att första tiden efter att en människa dör så går kroppen rätt og slätt inn i ett vakum där man inte helt förstår vad som har skjedd. Som du skrev litt etterpå, det är så många ting som skall ordnas og kanskje det blir en liten distanse till det som faktisk har skjedd. Tiden etterpå när man får så masse oppmärksomhet og omtanke. Men när tiden börjar gå litt og vardagen slår inn, när andra kan på en måte gå tilbake till sina vanliga liv så står ni kvar i ert 3:e vardag. Jag tror man kan bli sliten i många rättningar, en del vil være kvar ¨där i det "trygga" då allt stod på og tankarna ikke riktig fick plats.. En annan del vill vara ifred og få lov å sörga, finnes nästan inte plass till andra då. En annan del vill ha folk rundt seg så man slipper tänka så massa. Inte rart det är kaotisk og som en berg og dalbana. Moa är inte här, hon är där og i min tro og övertygelse så finns hon rundt er varje dag. Hennes själ og hennes liv när hon levde gav ett sånt inntryck att klart är hon hos er. Kanskje inte den trösten man vill ha, för du vill ha Moa hos deg. Det finnes inga ord som kan dämpa den ångesten og den tragedien som ni opplever og att våren med alla barn som är ute og leker må vara väldig svårt. Ingen kan förstå det som inte själv har mistat ett barn. Jag tror att du skulle kunna prata med Niklas om det här för han är i samma situasjon som du, bare att det har gått litt längre tid sedan Hannapepparkaka blev en ängel. Å bli förstått må vara något som kan kjännas som en lättelse. Kanskje også väldig svårt men kanskje med tiden kan det hjälpa i någon måte.
Stenen är värkligen väldig fin og ni har det så fint rundt där. Förstår att du finner fred där og kan få lov å kjänna att du är med henne..
Jag önskar deg og din familj en lugn og fin påske og en sol som varmer era sinnen..
Titti med familj,, var så snäll og hälsa Ingalill og Monika från meg.. klemmer til dere fra oss i Norge
Kramar kommer här...
Jag miste min 42 årige lillebror i cancer för drygt tre år sedan och för tre dagar sedan begravdes min älskade pappa. Sorg......himmel så hemsk den är och man har tappat fotfästet i livet åter igen. Men att mista ett barn måste vara det grymmaste man får gå igenom,många tankar och styrkekramar till hela din familj<33333
Lena
Var det något mysigt som låg i äggen ? (:
de äggen som tog min uppmärksamhet var de som gjorde ont i stocken!
Första påsken...Tankar?
Massmis med
Niklas
Läser med tårar i ögonen - saknaden måste vara oerhörd...det är inte naturligt att ens barn går bort först och det går inte att förstå vad ni går igenom. Kan bara skicka styrkekramar och hoppas sorgen lättar så småningom. Kram från en farmor med tre söner & sex underbara barn.
Sänder massa styrkekramar till er..
Tårarna rinner. Va orättvist livet är.
<3
Hej!
Kan du kolla på min blogg och lämna en kommenytar eller ställa en fråga på bloggsvar?